Efter fem raka förluster som inledning på äventyret finns det ju inte mycket sportsligt kvar för Ajax att spela om i turneringen. Bara någon slags heder och ära. Efter förnedrings-tv mot Inter, Marseille, Chelsea, Galatasaray och Benfica stod hoppet nu till att Ajax åtminstone mot lilla Qarabag från Azerbajdzjan skulle kunna åstadkomma något.
Fred interim-Grim överraskade med en ung startelva. Vitezslav Jaros i mål, Anton Gaaei, Aaron Bouwman, Youri Baas och Lucas Rosa i backlinjen. 18-årige Bouwman får fortsatt förtroende. På mittfältet startade Ko Itakura med två 17-åringar, Jorthy Mokio och Sean Steur. Supertalangen Steus första startmatch i a-laget. Oscar Gloukh, Kasper Dolberg och Raul Moro i kedjan. Kaptensbindeln på Baas.
Wout Weghorst saknades på grund av den fotledsskada han ådrog sig mot Groningen, han väntas vara borta åtminstone året ut. Detsamma gäller Steven Berghuis. Oklart med Kenneth Taylor och Josip Sutalo.
Ajax började bra men hamnade ändå i underläge efter tio minuter på ett alldeles för simpelt sätt. En omställning med en enkel boll i djupet från Qarabags håll och vips var hela Ajax överspelat, Itakura som siste man förlorade närkampen med Camilo Duran som kyligt la in 1-0 bakom Jaros.
Det var inte mycket skönspel i hällregnet på Tofiq Bahramov Stadion – världens enda arena uppkallad efter en linjedomare – efter det. Men mot slutet av första halvlek kvitterade Dolberg med ett mål som minde om hans fornstora dag. Han fick bollen utanför straffområdet och bestämde sig helt enkelt för att driva och dribbla sig förbi några överrockar och sen avfyra ett kanonskott från straffområdeslinjen till 1-1. När han är i slag får Dolberg sånt att se så enkelt ut.
Det blev en mardrömsstart på andra halvlek för Ajax. Nytt slarv i försvaret, vilket först orsakar att Qarabags anfall ens får leda fram till straffområdet, och väl där ännu mer slarv som gör att Ajax inte får undan bollen utan istället får Matheus Silva i andraläget skjuta in 2-1 via Rosa.
Länge stod matchen sen och vägde, men så med tio minuter kvar började Ajax blixtra till igen. Oscar Gloukh tog sig fram till skottläge utifrån med sin svagare vänsterfot och borrade in 2-2 nere i närmsta hörnet.
Några minuter senare stod Anton Gaaei för matchens, och kanske säsongens så långt, ögonblick. På samma manér som han gjorde i 125-årsjubileummatchen mot AZ i våras kom han plötsligt som skjuten ur en kanon, bröt igenom linjerna, fick med sig bollen perfekt och dunkade in 2-3 i bortre burgaveln.
Gaaei sprang över löparbanorna för att fira målet med de drygt 1400 Ajax-supportrar som gjort den långa resan till Baku, och kysste klubbmärket. Ett betydelsefullt mål inte minst för Gaaei själv. 2023/24 hade han en riktig mardröm till debutsäsong med svaga insatser och noll stöttning av dåvarande tränaren Maurice Steijn. Förra säsongen hade han en fantastisk fin utveckling då Francesco Farioli byggde upp honom med självförtroende vilket ledde till avgörande insatser i stora matcher som den mot AZ och inte minst mot Feyenoord. Men den här säsongen under John Heitinga har han återigen haft det svårt och blivit en hackkyckling hos vissa supportrar (inte hos undertecknad som gladeligen satte Gaaei #3 på ryggen av årets hemmatröja).
Kan målet vara en vändpunkt inte bara för Gaaei utan hela Ajax? Vi får hoppas det. Stärkta av det dödade Ajax matchen sen när Gloukh satte sitt andra mål. En moraliskt viktig seger för Ajax som förhoppningsvis binder samman laget och bygger upp självförtroendet i gruppen inför söndagens De Klassieker.
Matchfakta
Qarabag 2 - 4 Ajax
Mål: 1-0 Duran '10, 1-1 Dolberg '39, 2-1 Silva '46, 2-2 Gloukh '79, 2-3 Gaaei '83, 2-4 Gloukh '90
Gula kort: Baas
Qarabag: Kochalski; Silva (Bolt '86), Mustafazade, Medina, Jafarquliyev (Bayramov '86); Bicalho (Montiel '86), Jankovic; Andrade (Akhundzade '59), Zoubir, Addai; Duran (Kashchuk '70)
Ajax: Jaros; Gaaei, Bouwman, Baas, Rosa; Steur (Klaassen '76), Itakura (Regeer '65), Mokio (Fitz-Jim '84); Gloukh, Dolberg (Konadu '65), Moro (Godts '76)
