Hertha klarade inte av att revanschera sig efter tisdagens uttåg ur den tyska cupen. Inför matchen mot Mainz hade de mesta skriverier handlat om den rasism som riktades mot Jordan Torunarigha i matchen mot Schalke, och Olympiastadions och Ostkurves tydliga stöd för den unge mittbacken innan match kom att bli dagens höjdpunkt.

För på plan såg Hertha-pojkarna återigen aningslösa ut när motståndaren är defensivt kompetent. Mainz låg rätt och bjöd på få ytor och förlitade sig på Robin Quaison framåt. En taktik som innebar ledning efter 17 minuter, då svensken överlistade Jarstein för första gången denna eftermiddag.

Klinsmann var långt ifrån nöjd och slängde in både Dilrosun och Lukebakio direkt till andra halvlek, på bekostnad av Grujic och Stark. Särskilt Lukebakio kom att göra lite avtryck till en början, och hotade Mainz med avslut från distans. Trots ökat tryck kom Hertha inte till några kvalificerade avslut. För en lekman var det svårt att se förekomsten av någon taktisk spelidé när väl de blåvita kom över på offensiv planhalva.

Istället tilläts Quaison göra sitt andra mål, med drygt tio minuter kvar. Avgjort tänkte många av de berlinare som då lämnade arenan. Hoppet kom dock att leva upp då Bruma stod för ett självmål tre minuter senare, men Hertha förlorade direkt momentum då Wolfs vassa armbåge betydde utvisning och spel i numerärt underläge resterande minuter.

Slutresultatet fastställdes efter straff på övertid, och återigen var det Quaison som självsäkert dunkade in det som kom att bli hans andra hattrick för säsongen. Landslagsmannen var verkligen planens bäste och bar sitt Mainz bort från den mest prekära nedflyttningsstriden.

För Hertha var det återigen ett fall bakåt efter den hyggliga insats man bjöd på borta mot Schalke. Att ett gäng med så, på pappret åtminstone, skickliga spelare kan bjuda på en så slätstruken fotboll vecka efter vecka är verkligen förbryllande.

Målskyttar:
0-1 Quaison (17’)
0-2 Quaison (82’)
1-2 Bruma (självmål, 85’)
1-3 Quaison (95’)