Påskhelgen är över och långfredagen visade sig bli extra lång när Hammarby torskade mot Mjällby med 3-1 på Strandvallen. 
Det var väl givet att Hammarby någon gång skulle förlora den här säsongen. Jag tror nog inte att det var någon som gick runt och trodde på att vi skulle spela en helt felfri säsong och för de av er som hade den tron så beundrar jag er optimism.

För mig var förlust ett faktum. Det handlade bara om när det skulle ske, mot vilket lag och under vilka omständigheter.  Det som hände i fredags på Strandvallen, att förlora mot Mjällby med 3-1 var dock inte det jag hade på tavlan. 

Redan när startelvan publicerades fick man några illavarslande ilningar längs ryggraden. Den startelvan som vi har dominerat med i vår drömstart på Allsvenskan var utbytt, på bänken satt Skoglund och Abraham och i deras ställe skulle Fofana och Madjed starta. Två fantastiska spelare, men Fofana har inte alls samma defensiva kvalitéer som Skoglund och Madjed har dominerat mer när han får göra ett inhopp.

Och när Kim Hellberg senare i en intervju utnämnde Mjällby som ett av de bästa lagen  i Allsvenskan byttes de illavarslande aningarna ut mot en komplett nervositet. Att en vinst mot Mjällby, som jag hade tagit lite för givet, nog inte skulle vara lika enkelt som jag hade föreställt mig. 

Vid 7 minuter gör Mjällby mål och tonen för matchen är satt. Hammarby har lyckats hålla 0:an över 3 matcher och på några minuter lyckas Mjällby komma igenom vårt försvar. Hammarby har under matchen bra anfall som leder till flera chanser som man tycker borde ha blivit mål. Men nära skjuter ingen hare och en boll nära mål är inte ett mål. 

Jag tycker att Hammarbys anfall under den här matchen förtjänar sina hyllningar men att försöka spela ett anfall utan att kunna lita på sitt försvar kommer alltid att misslyckas. 

När det känns som att Mjällby bara behöver snegla mot vår planhalva för att det ska bli mål säger det nästan allt om hur vi presterade defensivt i fredags. En sådan otrolig kontrast mot det försvar som vi har haft i tidigare matcher och något som Mjällby utnyttjade. Nästintill varje omställning som Mjällby gjorde blev en en till chans för mål och att det inte blev mer än 3-1 borde vi nog skatta oss lyckliga för. 

Men betyder den här förlusten mot Mjällby att hela säsongen är vaskad och att det är dags att hänga upp hattarna för att försöka igen nästa år? Nej, såklart inte. En förlust är alltid en bitter dryck att svälja, speciellt när det har gått så pass bra som det har gjort för oss i Allsvenskan i år. 

Men vi får inte glömma att Hammarby fortfarande har sin bästa Allsvenska start sedan 1974 och att ligga i tvåan i Allsvenskan så här tidigt i säsongen är bra! Det är så många matcher kvar att spela, så mycket som kan hända under säsongen att man inte kan falla ihop vid det första poängtappet. 

Nu gäller det att samla ihop sig och blicka framåt mot kommande matcher.

På onsdag spelar vi mot Malmö och vi har alla chanser och möjligheter att skicka tillbaka bönderna till Malmö med svansen mellan benen och verkligen visa att det är Hammarby som är laget att se upp för den här säsongen.