När jag tänker på Tottenham är det alltid Clint Dempsey och Moussa Dembélé som dyker upp. Den amerikanske poängmaskinen och den belgiske mittfältseleganten. Säsongen 2012/2013 hade både spelarna själva och andra lag insett att de var redo för ett nytt äventyr. Dessvärre blev det starten på Fulhams nedgång. 

Fulham inledde säsongen med att slå Norwich med 5-0 i en sällan skådad klang och jubel föreställning. Veckan efter höll man jämna steg med Manchester United i en match som slutade med en snöplig 3-2 förlust. Därefter kom det första slaget. Moussa Dembélé lämnade för Tottenham. Bara två dagar senare, under transferfönstrets sista dag, stod det klart att även Clint Dempsey var klar för Spurs. Dimitar Berbatov kom visserligen in men laget hade tappat en stor del av själen som man aldrig lyckades återskapa. Den säsongen slutade man på tolfteplats, nio poäng sämre än säsongen innan. Året efter blev det helt klart att laget inte längre höll måttet och Fulham brakade ur landets högsta serie efter 13 raka säsonger i Premier League.

Dempsey och Dembélé är båda symboler för Fulhams senaste glansdagar. De är också hårda exempel på Fulhams plats i fotbollens näringskedja. När laget nådde en niondeplats 2011/2012 var man och läppjade på toppen av vad ett lag som Fulham kan åstadkomma. Vi borde sett det komma. Europa League final och placeringar på den övre halvan av världens tuffaste liga kommer med ett högt pris. Ett pris Fulham helt enkelt inte hade råd med längre. Då kommer större klubbar som Tottenham och tar det bästa vi har medan vi supportrar helt enkelt får gilla läget och istället hoppas att klubben kan hitta nya diamanter som Dempsey och Dembélé att förädla.

Fulham säsongen 2020/2021 är en annan historia. Nya favoritspelare finns det däremot gott om. Lookman, Andersen, Tosin, Aina, Anguissa och min personliga favorit Harrison Reed är några av alla spelare som drar upp smilbanden. Tyvärr befinner sig laget i nöd och med bara tolv omgångar kvar är nedflyttningshotet akut. Men Scott Parkers lag har gång på gång visat en “Never say die” attityd och efter segrarna mot Everton och Sheffield har hoppet även smittat oss supportrar. Kanske kanske kan vi klara kontraktet?

Kvällens motståndare är svåra att sammanfatta. Med spelare som Kane, Son, Bale och Lloris är kraven höga. Under Mourinho har man adderat även en stjärntränare men mer ofta än sällan får portugisen kritik för att laget spelare alldeles för defensivt. Senaste mötet mellan Spurs och Fulham är ett lysande exempel på det. Spurs hade 1-0 i paus. Under andra halvlek backade man hem och Fulham tog sig in i matchen som slutade 1-1. 

Det som oroar mig främst ikväll är två saker. Dels att Spurs lyckades göra fyra mål mot Burnley som är erkänt försvarsstarka. Något som förhoppningsvis bara är en engångsförtelese. I värsta fall är det ett första exempel på att Spurs slutat backa hem vid ledning. Dels att Fulham har ofantligt svårt att göra mål och därmed vinna matcher. Mötet med Spurs följs upp av matcher mot Liverpool och Manchester City. Frågan är om inte Tottenham är vår bästa chans att ta poäng de närmste veckorna. På förhand känns krysset bra.

Matchstart: 19:00