Inför söndagens match mot Lazio hade Atalanta fortfarande inte vunnit på hemmaplan i Serie A under det här året. Dessutom hade laget förlorat två ligamatcher i rad och en viss oro för att förlora Champions League-platsen hade börjat krypa sig på. Under veckan hade Atalanta varit på biopremiär för en film om lagets Europa League-vinnande föregående säsong, och förhoppningen var att denna filmvisning skulle ha inspirerat laget till att komma tillbaka i vinstform igen.

Med i startelvan till söndagens match mot Lazio fanns Juan Cuadrado, och i övrigt en ganska väntad uppställning. De inledande femton minuterna innehöll jämna siffror i bollinnehav och ett Atalanta som i alla fall såg lite mer på hugget ut än i föregående match, bortaförlusten mot Fiorentina.

Atalanta kom fram genom Cuadrado och Ademola Lookman efter knappa halvtimmen, men utan att det resulterade i någonting särskilt farligt. Mateo Retegui, skytteligaledaren i Serie A hade en sämre första halvlek och hade svårt att uträtta någonting alls framför mål, delvis också för att han inte fick tillräckligt bra passningar att jobba med. Cuadrado som för många var ett välkommet namn i startelvan fick inte heller riktigt till det under den första halvleken och såg slarvig ut, om än med mycket vilja. När matchen började lida mot halvtid pressade Atalanta hårt mot ett tillbakatryckt Lazio, men vid 45 + 3 minuter spelade var det alltjämt 0–0 på resultattavlan.

Ademola Lookman kom fram längs kortlinjen och var nära att näta och kort därefter tvingade Retegui fram en fin räddning från Lazio-målvakten, med knappa fem minuter spelade i andra halvlek. Isak Hien var framme och nickade och här fanns åtminstone lite av den vilja och energi som har saknats i många andra matcher under den här delen av säsongen. Laget gick på hårt för ett ledningsmål, men det var inte Atalanta som skulle göra 1–0 i den här matchen. Gustav Isaksen hade bara varit på planen i nio minuter när han satte ledningsmålet för sitt Lazio efter ett alldeles för svagt försvarsspel i Atalanta. 0–1 och brant uppförsbacke.

Atalanta bytte här in Charles de Ketelaere och ut kom Cuadrado. Någon större skillnad för matchen skulle dock belgaren inte göra, tyvärr som så många gånger under säsongens andra halva. I minut 75 byttes Retegui och Lookman ut, ett byte som firma Gasperini och Gritti gjort några gånger, men som tycks lite svårt att förstå sig på. Åtminstone är det lite svårt att hänga med på varför man tar ut Lookman, som är ett av Atalantas största hot framåt. Kort därefter byttes även Ederson ut för Marco Brescianini. En spelare som ofta byts in, ibland med lyckade resultat men långt ifrån alltid.

Lazar Samardzic och Daniel Madini var spelarna som kom in i stället för Retegui och Lookman, och som skulle göra det för Atalanta. Och visst var det med vilja och energi de kom in. Men bidrog de med några poäng? Nej. Det blev inga mål för Atalanta i den här matchen och laget kasserade in sin tredje raka (tillika mållösa) förlust. Och nu är Champions League-platsen i fara.

Veckans biovisning om Europa League-vinsten hjälpte alltså inte lagmoralen något nämnvärt. Någonting är märkbart knasigt med Atalanta, inte minst med offensiven, och man har stundtals förbaskat svårt att göra mål. Och då har man ändå skytteligaledaren i laget. Är det att motståndarna har läst Atalantas spel och att Gasperini har svårt att förändra? Är det dålig motivation i laget efter att Scudetto-drömmen dött? Är det att Gasperini redan halvt har checkat ut? Någon som har lösningen? Please, send help.