Allt bokades, och betalades, då fick grabben inte ledigt från sitt jobb..
Jag försökte hitta någon vän som kunde ta hans plats, men ingen kunde, så jag erbjöd Aston Villa Sweden medlemmar resan gratis, mot en kostnad för namn ändring, men ingen högg på den kroken heller.
Så det blev till att ändra allt, men till slut så högg min gamle arbetskamrat Christer och följde med, kul, för då kände man i alla fall någon lite mer än jag lärt känna Classe, Putte och Mason från några matchsändningar på en lokal Helsingborgspub.
Och nu började strulet de luxe, med våra FanId-kopplade biljetter som inte syntes, varken matchbiljetter eller rundtur på Villa Park, och sen även med Bologna-biljetterna när vårt älskade Villa gick vidare i Europa League till kvartsfinalspelet som vi ju då såklart också måste se.
Men tack vare ett jättejobb av styrelsen med Geddis (ordförande Anders), Bosse, Jocke och jag vet inte vem mer sömlöst allt sig.
Uppstigning kl 04 på torsdagen och iväg till Kastrup, för flyg till Gatwick, där vi mötte upp oerhört trevliga Thomas Olsson från Växjö och hans dotter Elin, för en öl innan vi sa hej till varandra då våra olika plan skulle lyfta runt kl 08, deras till Heathrow och vårt till Gatwick.
Efter att vi landat blev det en lång FlixBus resa upp till Birmingham men då hann ju jag och Christer öka trycket på varandra, om det nu var möjligt 😀
Efter ett obligatoriskt besök på Black Sabbath-bron och ännu en bild på mig på Black Sabbath-bänken blev det en sen lunch och incheckning på hotellet. Upp till Villa Park tillsammans med Thomas och Elin som vi sammanstrålade med igen för Bologna-matchen, och in på shopen för lite fler måste ha-prylar 🤣
Matchen blev en vinst, såklart, och Villa gjorde skäl för namnet The Villans och stal matchen med klara 4 – 0, och med 3 – 1 i bagaget sedan den första matchen var vi vidare till semifinal i Europa League! Vilken lycka, att ha sett två matcher på Villa Park mot Bologna och båda blev Villavinst ❤ ️ Och efter matchen samlades ett trettiotal Villa Sweden fans på trappan för ett obligatoriskt foto.
Till fredagen hade vi bokat en rundvandring på Villa Park till kl 10, så det fick bli en snabb dusch och tidig frukost för en ny runda med Thomas och Elin dit upp. Här fick vi även kontakt med lika trevliga och härliga Roger Jönsson och hans son Viktor. En mycket intressant rundtur, och där vi både fick komma in i de heliga utrymmena, managerns kryp in, omklädningsrummet, gå ut på arenan och sitta i de härligt vinröda stolarna där ledarna och spelarna sitter under matcherna men även se Villas priser, pressrum, loger, restauranger m.m. Bara helt jäkla underbart!
Och såklart blev det ett nytt besök i Villa shopen för fler villhöver-saker! Därefter ner till city och hotellet igen inför den efterlängtade Medlemsmiddagen med gamle spelaren Andy Blair som konferencier till bl.a. Gerry Thomson, Jim Walker och Pat Heard. Under dagen hade vi såklart lärt känna några andra underbara medlemmar, och fler blev det nu på middagen, som avslutades med några drinkar och (kanske) lite mer eller mindre sanna storys om Villas bravader under åren 😀
Lördagen hade många olika aktiviteter som medlemmar själva styrt upp, några ville se ännu mer fotboll och några drog till Crewe och andra till Derby, några beslöt att stanna i stan för att shoppa eller slappa, medan jag tvekade mellan att följa med till ett ”utomhusmuseum” i Black Country där en del av Peaky Blinders spanades in, eller följa med till en veteranjärnvägsbana, The Severn Valley Railway, som går längs floden Severn i vackert landskap, och som stannar till vd flera gamla stationer i klassiska engelska byar, och som tur är alla har trevliga små vattenhål i klassisk pubmiljö. Valet blev tåg och tidsresa där bland andra Roger och Viktor var med tillsamman med ett drygt tiotal andra.
Sen när vi var tillbaka i Brum blev det Chelsea mot Manchester United på puben O’Neils som ligger nära hotellet, där många hade mött upp, och som The Devils vann.
Söndag, matchdag igen, humöret och optimismen på topp, när nu ännu fler hade anlänt till Brum så att knappt 100 svenska supportrar, män, kvinnor i olika åldrar och ungdomar vandrar drygt sex kilometer upp längs kanalerna till Aston, och klassiska Aston Tavern för lite vätskepåfyllning och mat, med underbart sällskap. En ny snabb runda inom shopen precis innan match mot Sunderland för mer ”villhöver” saker och sen upp på Trinity Stand.
Ett jäkla tryck på arenan hjälpte Villa att göra 1 – 0 via Ollie Watkins, och såklart vilt jubel! Tyvärr kvitterade The Black Cats ganska snabbt, där The Holte End och övriga ”dog” medan de rödvita på Doug Ellis Stand skrek som galningar. Och nu kom oron, för The Black Cats brukar kunna ställa till problem för oss. Men tack och lov så var Ollie på ett underbart spelhumör, och släckte oron med ännu ett mål, 2 – 1! Sen tog det inte lång stund efter att andra halvlek börjat innan Morgan Rogers trycker in 3 – 1, och nu var matchen vunnen, trodde vi…
För Jadon Sancho ställer till det, (igen), och hastigt men mindre lustigt så var det 3 – 2 i 86:e minuten, och sen gör Jadon ett nytt misstag i 87:e minuten och 3 – 3!!
God natt 😡
Hälften av Villafansen fick nog hjärtinfarkt där och då, jag var en av dem inklusive en stroke!
Nu kände man inte igen vårt stolta Aston Villa längre, men en förlängning på 7 minuter gav oss trots allt lite hopp, och i 93:e minuten kommer ett vänsterinlägg som inhoppade Tammy Abraham trycker in i högra gaveln!
Och har ni varit på Villa Park innan och upplevt segerjubel, så kan ni nog bara ana vilken eufori det blev på både ledare, spelare och såklart gick publiken helt bananas!!
Vilken förlösning av superstressade nerver, vårt älskade lag höll på att tappa matchen som kanske innebar en garanterad plats till Champions League 2027, åtminstone så stärktes ju chanserna rejält, speciellt när Chelsea tappade kvällen innan.
Såklart nytt obligatoriskt foto på The Holte End trappan, men nu med rekordmånga Villa Sweden supportrar på en bild, där vi ett hundratal dessutom råkar ställa oss i formen av ett 🩷
Efter matchen samlades de flesta på Witton Arms för en segerfest, där både en, två, tre och säkert fler pints sveptes ner i överhettade kroppar.
Söndag kväll samlades vi alla igen för mingel och för att säga adjö till de som skulle åka tidigt på måndag morgon, vilket blev ännu ett tillfälle, bland många, att lära känna fler underbara, roliga och trevliga människor som precis som jag älskar vårt Aston Villa! För Villa Sweden är inte en klubb, det är en familj med oerhörd gemenskap och där det är högt i tak, vilket gör att man känner sig oerhört välkommen trots att man är ny och det är första gången man följer med på en medlemsresa!
Men om jag får bestämma så var detta INTE den sista, utan längtar redan till nästa.
Måndagen gick åt att ta sig hemåt via buss till Gatwick igen, och ett försenat flyg till Kastrup, som gjorde att det bara blev tre timmars sömn innan man skulle upp igen för en ny dag på jobbet, men nu med ett alldeles speciellt lugn och harmoni som gjorde att man kunde tackla eleverna 😊
Tack alla som var med och gjorde denna resa till ett underbart minne för mig 🩷🩵
Torsten Hansson
Ekeby i Skåneland
