I De Grolsch Veste väntar FC Twente, ett lag som inte förlorat mot Ajax på hemmaplan i fyra raka ligamatcher. En siffra som borde få klockor att ringa i Amsterdam lika högt som Hesa Fredrik under en av Rysslands provokationer, men istället ekar det bara av tystnad från en teknisk stab som verkar lika vilsen som pappan från Trollhättan som ”felplacerade” sitt spädbarn i skogen.
För John Heitinga och hans kollektion av aningslösa assisterande tränare blir detta en match som balanserar på knivsegg. Inte för att resultatet i sig kommer avgöra säsongen, eller ens deras framtid i klubben, utan för att varje insats under Heitenga avslöjar en sanning som blir allt svårare att ignorera: detta Ajax har, för att citera Arga Snickaren, ”ingen plan”.
Statistiken målar en bild som är lika brutal som den är upplysande. Twente ligger sjua i tabellen med 14 poäng efter nio omgångar, endast två poäng bakom Ajax som klamrar sig fast för glatta livet vid fjärdeplatsen. Men där slutar jämförelsen. För medan Twente under Joseph Oosting – åtminstone innan hans avskedande tidigare i säsongen – byggde ett lag med tydlig identitet baserad på snabba passningssekvenser och vertikalitet, har Ajax blivit en karikatur av sig själva.
Klubbledningen älskar att prata om “Ajax DNA” – den där mytomspunna förmågan att spela vacker fotboll som får motståndare att ge upp innan avspark. Problemet är att den enda DNA som för närvarande är synlig är den typ som polisen vanligtvis samlar in efter ett våldsbrott. Heitengas envisa fokus på man-till-man-markeringar över hela planen har systematiskt rivit sönder varje försök till defensiv struktur. Han är knappast någon Francesco Farioli.
Twente, med sin förmåga att snabbt flytta boll genom mittfältet och exploatera ytor, kommer inte behöva mycket fantasi för att upprepa Chelseas bedrift.
Ajax passningsprocent är visserligen ligans högsta (87,6%), men det är som att pryda ett vrak med foliepapper. Problemet ligger inte i förmågan att passa bollen, utan i avsaknaden av något meningsfullt att göra med den när den väl når anfallande positioner. Heitenga har använt 27 olika förändringar i startelvan mellan ligamatcherna denna säsong, mer än något annat lag. Det är omöjligt att bygga kemi när tränaren själv verkar ha samma interpersonella förmåga som Josef Mengele.
På andra sidan mittlinjen står ett Twente som, trots intern turbulens efter Oostings avgång, fortsatt producerar resultat. De har producerat 76% av sina mål i andra halvlek – en statistik som antyder ett lag som inte tappar fattningen när första halvlek inte går deras väg, utan istället justerar och slår till när motståndaren tröttnar. Med spelare som Ricky van Wolfswinkel, som står på fem mål och kan bli först på tio år att nå tvåsiffriga siffror fyra kalenderår i rad, har Twente verktyg som Ajax saknar: tålamod och precision.
När domaren blåser igång matchen klockan 12:15 på söndag kommer två lag mötas med diametralt olika mentaliteter. Twente, befriade från förväntningarnas börda och med en hemmarekord som skrämmer, kommer spela med den typ av frihet som Ajax en gång ägde.
Det är bara att förbereda sig för ännu en eftermiddag där “utveckling” och “process” används som ursäkter för konkret inkompetens. Och om historien är någon vägledning – vilket den definitivt är när det gäller Ajax senaste år – så slutar denna match med tre Twente-poäng, ytterligare ett defensivt haveri dokumenterat för fotbollshistorien, och Heitenga som på något mirakulöst vis överlever till nästa vecka.
