Hur skall man i första steget komma åt oseriösa ägare? Här har både engelska FA och UEFA en viktigt uppgift genom att genomföra en ägarprövning av den tilltänkta köparen. Genomförs detta på ett korrekt sätt skyddas klubbens fans från olämpliga ägare. Det kan påpekas att Engelska FA genomför en ägarpröving men tydligen är denna inte tillräckligt robust vilket innebär att denna process bör utvecklas ytterligare.
Det andra agumentet är att klubbarna inte skall tillåtas gå med ett driftsunderskott vilket jag ställer mig väldigt tveksam till. Om nu en sund och klok ägaren skulle vilja "blåsa liv" i anrika Leeds United så skulle detta inte tillåtas av UEFA:s FFP regler. För egen del så ser jag snarare att det viktigaste är att det finns teckning för satsningen med de egna medel som en ägare skjuter in i klubben. Dessa medel heter eget kapital eller i dagligt tal riskkapital.
Har klubben en stor andel eget kapital i förhållande till de totala tillgångarna har klubben en hög soliditet. Soliditeten det vill säga betalningsförmågan på lång sikt är det som UEFA borde sikta på inte skapa ett snårigt regelverk som är svårtolkat.
Har en klubb en stor balansräkning med stora tillgångar i form av spelare (alla spelare har ett bokfört värde) och anläggningar krävs med andra ord ett högre eget kapital enligt mitt förmenande. Utifrån storleken på tillgångarna (balansräkningen) och kvaliteten på intäkterna (resultaträkningen) bör UEFA genomföra ett stresstest där klubben måste hålla ingånga avtal mot spelare och ledare samtidigt som det antas att klubbens intäkter från den sportsliga och kommersiella verksamheten sjunker markant (exempelvis 30 %) tillföljd av ett sämre sportsligt resultat under en 3-5 års period.
Exempelvis skull City och andra klubbar ha "extra kapital" i ladorna för ett antal säsonger utanför Champions Leauge med lägre intäkter som en följd. Detta skulle kräva att ägarna tog ett tydligt ägaransvar och sköt till detta buffertkapital för den satsning man genomför.
De som har höga utgifter i form av löner mm måste hålla mer kapital från ägarna som en buffert.
Genomför man mitt förslag finns det ingen risk att någon klubb går över styr för att man hoppats på en bättre sportslig utveckling än vad som blir utfallet. Dessvärre finns det många exempel från svensk fotboll där glädjekalkyler från inkometenta ledare skapar oreda senaste exemplet är i Tyresö FF.
Nu finns det många som tror att elitklubbarna inte drivs av ägare som tar ett ägaransvar utan av medlemmarna. Det finns en klubb i Premier Leauge som är medlemsägd och det är Swansea. Vill Swansea satsa stort måste med andra ord medlemmarna ställa sig bakom detta och vara beredda att skjuta in ytterligare medel.
Det straff som Manchester City erhållit efter månaders av förhandlingar med UEFA är tämligen tandlöst. Att kräva klubben på böter känns fullständigt meningslöst. För City så rör det sig om ca 8 miljoner GBP i lägre ersättning från spelet i CL säsongerna 2013/14 samt 2014/15. Detta givet att klubben når break-even resultatmässigt.
Att tvingas hålla lönerna oförändrade eller att netto endast få investera 49 miljoner GBP i nya spelare känns även det tämligen milt. Det som möjligen kan vara tuffare är begränsningen av truppens storlek i Champions Leauge till endast 21 spelare. Läser man UEFA:s hemsida med överenskommelsen med City som finns i en pdf står inget om ytterligare krav som media basunerar ut att endast 13 av de 21 spelarna får vara icke-home grown. Detta skulle vara tuffare för City men med bakgrund av att Pellegrini sällan roterar i truppen räcker spelarantalet gått och väl för Pellegrini i Champions Leauge.
Menar UEFA allvar med FFP regelverket skall man fokusera på klubbarnas soliditet och nivån på det egna kapitalets storlek.
Värt att notera:
- Manchester City har inga långfristiga skulder
- Ägarna skjuter till eget kapital för nästa års budget 1 år i förväg och tar ansvar för sin satsning i klubben
