Om man har årets GIF som motståndare i Allsvenskan bör man kanske inte välja att spela med backlinjen så högt som möjligt. GIF har några riktigt snabba spelare och är ett bra kontringslag. Man bör särskilt inte välja den strategin om den egna backlinjen är måttligt snabb, inte särskilt spelintelligent och därtill benägen att ta stora risker. Det valet gör ändå ÖSK:s tränare Axén och fortsätter så genom hela matchen, även om ÖSK lyckas räta upp sitt underläge under en kvart i mitten av andra halvlek.
 
Matchen innehöll många målchanser förutom de fyra målen. Mittfältet pASSErades ofta i rasande tempo, särskilt av GIF i första halvlek, då man kunde undra om Gerzic och Åhman-Persson satt kvar i omklädningsrummet. Det mål som GIF fick redan i 3:e minuten speglar GIF:s styrka och ÖSK:s svaghet genom hela matchen. GIF pressade ÖSK kontrollerat, vilket de var mycket känsliga för. När man vann bollen gick man snabbt på djupet om det var lägligt. Våra snabba spelare hade bra utdelning och GIF hade flera kvalificerade målchanser utöver målen. Visst kan man hävda att Sellin hade litet flyt med att hans skott som ledde till 0-2 studsade på en ÖSK-spelare men spelare som är i ett stim har ofta flyt.
 
Mål styr matchbilden är en gammal sanning. Men också så att en rejäl ledning ofta gör att motståndaren tillåts komma tillbaka när den egna intensiteten då naturligt går ned. GIF gjorde 0-3 på en lysande kontring i 50:e matchminuten och därefter började GIF gå ned tempo. ÖSK åt sig in i matchen från det att man reducerat på en straff efter en hands av Gerson. Men mer än så blev det inte för ÖSK och segern för GIF var aldrig hotad. Naurin och Ålander stod raka och höll upp GIF under den korta stormen i halvlekens mitt, därefter tappade ÖSK sugen.
 
Den här bortasegern, och det spel som laget förmådde prestera med halva ordinarie startelvan borta, är stärkande inför framtiden. Många spelare ser ut vara på uppåtgående och flera är som sagt på ingång efter kortare eller skadeperioder. Fortsätt så här!