Helt under i isen i första
Göteborg - Plymouth är inte Europas lättaste resa direkt och det krävde flyg på fredag kväll, en övernattning utanför London och en lång bilkörning på morgonen ner till sydväst.
Väl på plats fick jag snabbt anledning att fundera över mina val under en häpnadsväckande dålig matchinledning. Det var energifattigt, slarvigt med passningarna och Argyle kom knappt över halva plan, på sin hemmaborg mot ett lag från tabellens nedre delar. Jag förstår att vi har nästan ett helt lag borta med skador och inte har några mittfältare, men ändå.
Det var inte alls ologiskt när gästerna tog ledningen efter 20 minuter, men målet var en rejäl kalasträff av Wrexhamlånet Elliott Lee, som hårt bevakad lyckades skjuta en hög boll som var bakom honom stenhårt förbi Luca Ashby-hammond.
Argyle hade återigen lagkaptenen Joe Edwards i "fel" position i mittfältet och han hängde inte riktigt med där. Donnie ägde därmed mittfältet och kunde ha utökat sin ledning, men avsluten var inte riktigt i klass med övriga spelet.
På stopptid i första halvleken kunde dock Caleb Watts ta ner ett inlägg och spela in Aribim Pepple, som lyckades kvittera från nära håll. Han var även nära att utöka minuten efteråt men skottet gick utanför.
Vändning till seger - signerad H. Kane
Känslan i halvlek var att Argyle inte riktigt förtjänade 1-1, men efter pausen blev det snabbt en annan match. Det blev snäppet mer energi och Argyle började skapa halvchanser med sina inlägg. Efter en sekvens av flera inlägg hamnade bollen hos Ronan Curtis, vars skott tog på en utsträckt arm och redan 5 minuter in i halvleken var det straff till hemmalaget.
Det brukar ju vara Lorent Tolajs jobb att ta hand om dem, men han är skadad just nu, så Curtis fick hantera det själv. Doncasters skotska målvakt Zander Clark gissade dock rätt och kunde parera. Hur Curtis sedan lyckades missa bollen från returen med målet öppet vet bara han, och skottet från Watts bakom blockerades sedan på linjen av en arm återigen. Denna gång bedömdes dock armen vara tillräckligt nära kroppen, så det blev ingen ny straff.
Efter en timme kom bytet alla hade väntat på. Herbie Kane kunde göra inträde igen i mittfältet efter två veckors skadefrånvaro och Edwards kunde återvända till sin vanliga högerbackrollen där han klarade sig mycket bättre.
Kane är en sådan mittfältare som alltid verkar ha tillräckligt med tid oavsett kaoset runt omkring och han hittade flera precisionspassningar i trängda lägen. Argyle började äga mittfältet i takt med att Doncasters spelare tröttnade.
Kane skulle även få göra segermålet. Han skruvade in en frispark från kanten, helt perfekt emellan målvakten och backlinjen. Tanken var nog att någon skulle stöta in den, och mittbacken Mathias Ross kastade sig på bollen. Han missade dock och bollen gick helt enkelt hela vägen in vid bortre stolpen med Clark i mål stillastående.
Man hade sedan bud på 3-1 flera gånger, men det landade aldrig rätt och Clark kunde göra en fin slängräddning från Curtis mot slutet. Stämningen lyfte sig rejält i slutet och det är ju mäktigt när hela Home Park vrålar hem laget till seger. Det såg man inte komma under de där första minuterna riktigt...
Fortfarande 6 poäng till playoff
Det känns osannolikt med tanke på skadeläget men Argyle lyfte sig till 10:e plats i och med segern. Det är ju fortfarande så att Huddersfield innehar sista playoffplatsen med 6 poängs marginal, men om Argyle vinner hängmatchen i Wigan på tisdag och slår Huddersfield om ett par veckor så är man ikapp.
From the banks of the Tamar...
Argyles kampsång "The Janner Song" nämner denna mäktiga gränsflod, som skiljer grevskapet Cornwall från övriga England (vissa skulle säga nationen Cornwall från nationen England, helt enkelt). Jag bestämde mig för att gå hela vägen tillbaka från arenan till mitt boende vid floden och hittade en fin stig där som tog mig in en några avskilda vikar där tidsvattnet stiger och faller varje dag bland mängder med båtar. Verkligen fint i skymningen.
Från mitt rum ser jag rakt över mot Cornwall, och The Royal Albert Bridge, byggd redan 1859 när järnvägen kom till Cornwall. Så ser det ut:
Imorgon ska jag ner till Home Park igen, denna gång för dammatch mot Lewes. Separat artikel kommer om den.
