Bästa anfallstrion gjorde inträde i omgång 44...
Lånet Muhamed Tijani har missat nästan hela säsongen efter att han ådrog sig en svårare skada i premiären. Han gjorde ett fantastiskt segermål mot Sheffield United förra helgen som inhoppare men var fortfarande inte tillräckligt frisk för att starta i fredags. Nu gjorde han sin andra start för säsongen.

Och därmed - äntligen - fick vi se anfallstrion som var säkert tänkt som förstavalet denna säsongen. Långa, starka Tijani på topp. Stora, snabba Mustapha Bundu till vänster. Och snabba, outtröttliga Ryan Hardie till höger. 

De satte fullständigt skräck i Coventry, ett lag som kanske spelar i Premier League nästa år.

Dagen tillhörde Mustapha Bundu
Han kunde ha blivit utvisad redan efter 27 minuter efter en sen tackling - i ren frustration när Argyle inte fick frispark trots en tydlig knuff i ryggen på Bali Mumba. Men Bundu kom undan med gult, vilket ändå kändes rätt efter att ha sett reprisen några gånger. Händelsen fick även igång båda delar av publiken som lite hårda smällar brukar göra...

Coventrys tränare Frank Lampard pratade mycket om detta efter matchen och höll på som om det var därför de förlorade. Kändes som lite fel fokus för honom med en stundande playoff. Kontrasten med Miron Muslic senast var stor - han vägrade kritisera domaren över katastrofen som rånade Argyle på en poäng på stopptid i Middlesbrough. Han pratade istället om det som nåt slags naturkatastrof som man måste kunna hantera.

Anledningen att händelsen tog så mycket plats efteråt var att Bundu tackade genom att göra två mål och skapa en tredje. 

Fem minuter innan halvlek kunde Adam Randell ta med en lös boll i steget och ta sig ner mot kortlinjen. Snett inåt bakåt fanns Bundu som sköt in 1-0 hårt och lågt vid första stolpen. 

Bara tre minuter efteråt slet sig Bundu sedan fri vid mittlinjen genom ren styrka och skaffade sig friläge. Försvararen hann ikapp honom, men han tittade upp och rullade i sidled till den instormande Ryan Hardie som satte bollen mellan benen på målvakten Bradley Collins. Vissa Coventryfans ville skylla på Collins där men så pass hårt och från så nära håll hinner man inte reagera.

Coventry reducerade direkt - men var aldrig särsklit nära
2-0 ledningen varade i ungefär en minut. Ellis Simms hoppade högst efter en hörna och Conor Hazard lämnade retur rakt ut till Haji Wright som kunde reducera tämligen enkelt. Det kunde ha blivit rätt jobbigt rent psykologiskt. 

Lampards dyra lagbygge producerade dock bara tre skott på mål under hela matchen, och två av dem var därmed avklarade i den situationen. Den tredje nickade Wright rakt på Hazard mitt i andra halvleken, en situation där han kanske borde ha gjort mål. Annars kändes de rätt ofarliga matchen igenom. 

Mitt i andra halvlek lyckades Argyle äntligen göra mål från ett långt inkast från Kornél Szücs, för dagen högerback eftersom kaptenen Joe Edwards var avstängd. Coventry fick inte bort bollen, Victor Pálsson hoppade högst och hittade Bundu vid bortre stolpen, som kunde nicka in sin egen retur efter en reflexräddning från Collins. 

Märklig stämning i slutet
Lika lite som någon hade kunnat gissa vilket av dessa lag ligger sist och vilket har en playoffplats just nu, lika lite hade någon kunnat gissa från fansens reaktion i slutet vilket lag hade vunnit och spelat ut det andra. 

Efter 89 minuter exploderade Coventryfansen i vild jubel, till synes apropå ingenting. Anledningen var förstås att Sheffield Wednesday hade gjort mål och därmed skulle rivalen Middlesbrough också förlora och ingen mark tappas. Lag 3 till 9 i tabellen - samtliga playofflag - förlorade sina matcher allihopa.

Hemmapubliken däremot kunde plocka fram telefonen och konstatera att våra andralag för dagen - Bristol City, Oxford, Preston och West Brom - hade tagit en poäng totalt tillsammans. Därmed vann 4 av 5 lag i nedflyttningsstriden och Argyle vann i  princip ingen mark mot rivalerna heller. Med bara två matcher kvar att spela är det bara vinster som räknas nu och denna fina seger har förmodligen bara skjutit upp nedflyttningen.

Jag väljer att se det positiva ändå. Det var en riktigt bra och underhållande match, superbra stämning, och fantastiskt väder på en av landets finaste och för mig käraste ställen. Jag tycker att Miron Muslic är en riktigt bra tränare som verkligen har gjort Argyle till ett bättre lag. Hans poängsnitt över en säsong hade lämnat oss strax utanför playoffstriden nu. Argyle väntade helt enkelt för länge med att sparka Wayne Rooney.

Och vem vet, chansen är liten men den finns fortfarande. Man får fortsätta att hoppas tills hoppet är ute. 

På lördag pASSErar jag Deepdale i Preston på väg hem till Sverige. Just nu känns det som ett bra resultat om säsongen lever in i sista omgången mot Leeds veckan därpå.