Analysrummet
2025-05-28 11:30
Vi förberedde oss i dagar för Max Fenger – men Blåvitt stal hela showen
Vi åkte dit för att studera Max Fenger. Men Blåvitt – och publiken – kastade det manuset i väggen efter fem minuter.
Armin Gogic
2 kommentarer
Jag måste vara ärlig. När vi bestämde oss för att åka till Gamla Ullevi i söndags för mötet mellan IFK Göteborg och Malmö FF, fanns det en tydlig plan. Vi visste exakt vad vi skulle fokusera på.
Max Fenger.
Sex mål redan, formstark som få, och i ett Blåvitt som haft det kämpigt framåt kändes han som den perfekta huvudpersonen.
Vad är det han egentligen bidrar med? Hur ser hans rörelsemönster ut? Hur jobbar han i pressen? I boxen? I defensiven?
Jag och min kollega Eddie delade upp jobbet. Videoanalys i veckan blev vår hemmaläxa.
Vi kollade igenom allt vi kunde: tidigare matcher, positionering med och utan boll, sättet han rör sig i ytorna mellan backlinje och mittfält, kroppsspråket, tajmingen. Allt.
Vi var redo. Vi trodde vi visste vad vi skulle se.
Men när vi satte oss på pressläktaren och domaren blåste igång – tog det bara några minuter innan känslan slog till. Något var... annorlunda.
Det här var ett IFK Göteborg som klev ut som ett lag. På riktigt. Det fanns en energi där, en vilja. De sprang för varandra. De pratade. De smällde på. De offrade sig.
Om du missade matchen – eller bara vill återuppleva den där magiska stämningen från Gamla Ullevi – kan vi varmt rekommendera att du kikar på vår tre minuter långa minivideo. Den fångar känslan, ljudet, energin. En kort film av ren magi.
Klicka här för att se videon på Instagram
Eller klicka här för TikTok-versionen
Och för X (tidigare Twitter) – klicka här
Allt det där som inte alltid syns i siffror eller highlights – det lyste direkt.
Och då blev det dags att tänka om.
För detta blev inte Max Fengers match. Det blev IFK Göteborgs match. En kollektiv seger. Ett statement från ett lag som kanske började hitta något att hålla fast vid.
Det var omöjligt att inte bli imponerad. Inte bara av prestationen – utan av samspelet mellan publik och spelare, hur Ullevi nästan lyfte taket när det verkligen behövdes. Det kändes synkat. Ärligt.
Ingen spelare borde egentligen lyftas ut – förutom kanske målvakten Elis Bishesari. Att rädda en straff mot Malmö, med dessutom MFF Klacken rakt bakom sig? Det är en mental prestation som förtjänar mycket mer än bara en notis.
Så – detta blev inte den granskning vi tänkt oss från början. Det här blev något annat. En text om detaljer ni inte såg på tv. Om allt det där som kräver att man är på plats.
För handen på hjärtat – för den neutrala åskådaren var det kanske inte en särskilt underhållande match.
Det var få chanser, mycket mittfältskamp, och en domare som… ja, han förstörde mer än han styrde. Mer om det senare.
Men nu – följ med oss tillbaka till Ullevi. Vi ska försöka berätta det vi såg. Åtminstone så gott det går, i ord.
Det blåste rejält över Gamla Ullevi denna söndagen. Kylan bet sig fast i fingrarna och regnet öste ner. Men trots vädret var stämningen något alldeles extra. Redan vid entrén gick det att känna: den här matchen betydde mer än tre poäng.
Frågan var hur IFK Göteborg skulle stå upp mot ett Malmö FF som roterade rejält inför den stundande cupfinalen mot Häcken.
I fokus på förhand var Max Fenger, IFK Göteborgs anfallare, och hur han skulle hantera Malmös defensiv. Matchens första minuter var inte direkt lovande för Fenger personligen.
Första touchen var tveksam, en missad pass direkt, och han hamnade långt ute på vänsterkanten, isolerad mellan Malmös försvarare Rösler och Skogmar.
Men fotboll handlar inte alltid om enskilda spelare. Den här matchen handlade helt och hållet om laget.
IFK Göteborg hade en tydlig och aggressiv matchplan med hög press, framförallt när Rösler hade bollen.
Han var triggerpunkten, och varje gång han fick bollen satte IFK direkt press med flera spelare samtidigt. Detta gav tidiga bollvinster och ett tydligt övertag trots att MFF hade mer bollinnehav (totalt 60% mot IFK:s 40%).
Efter en osäker inledning började Fenger röra sig mer centralt, och Göteborgs spel växte sakta in i matchen. De hittade sin rytm.
Intensiteten höjdes, och inledningen blev en fysisk kamp med mycket dueller där regnet gjorde att bollen blev svårhanterlig för båda lagen.
Redan i minut 7 syntes båda tränarna tydligt utanför sina områden för första gången. Henrik Rydström från Malmö ropade efter mer press, tydligt frustrerad över sitt lags inledning.
IFK-tränaren Stefan Billborn var missnöjd med uppspelen, men presspelet fungerade perfekt. IFK vann boll på boll, även om den avgörande kvaliteten saknades inledningsvis.
Fenger söktes ofta i djupled, men Malmös målvakt Ellborg hade en hög position och läste spelet bra. Varje försök stoppades effektivt.
Trots detta fortsatte IFK envist att försöka utnyttja djupleden, vilket gjorde att Malmö aldrig riktigt fick vila i sitt positionsspel.
På mittfältet var Imam Jagne lagets nav, allt gick genom honom. Han vann dueller, startade anfall och styrde spelet.
Hans gula kort efter 20 minuter var ett tecken på intensiteten och viljan snarare än oskicklighet. Publiken, 16 284 starka och högljudda, gav spelarna extra energi.
Domaren, som från start verkade nervös och osäker, blev tydligt påverkad av det enorma trycket från läktaren.
Varje beslut mot hemmalaget följdes av högljudda protester och en press som påverkade hans bedömning matchen igenom.
Malmös första riktiga kliv på offensiv planhalva kom i form av en hörna i min 23, men den ledde inte till något.
Chansfattigt var ordet. Tobias Heintz, vanligtvis kreativ och avgörande, försvann delvis ur matchbilden, framförallt på grund av Malmös kompakta defensiv.
Ett frisparksläge för IFK kom i minut 29, men trots bra position hände ingenting. Malmös målvakts tränare, Azinovic, var märkbart frustrerad och skrek instruktioner konstant till den unge Elborg , tror inte riktigt han kunde höra honom ljudet i arenan gjorde sitt.
Samtidigt blev hemmapubliken alltmer ursinnig på domaren efter att IFK:s Noah Tolf låg skadad utan att spelet stoppades.
Max Fenger hade svårt att bli synlig, mycket på grund av Malmös effektiva försvarsspel. Vid minut 36 fick han en fin mottagning men tappade bollen direkt efter Malmös intensiva press.
Heinz vann bollen högt i minut 39 och spelade ut till Jagne, men Röser var där och täckte upp. Första halvleken bjöd på extremt få klara chanser – bara kamp, vilja och dueller.
Ett kort spelstopp i minut 41, efter en sjukdomsincident på läktaren, följdes av fyra tilläggsminuter. Men fortfarande skapades ingenting av värde.
Halvtid, 0–0, och en match där IFK Göteborg levde på intensiteten, publiken och disciplinen snarare än tydliga målchanser.
När andra halvleken började hade regnet slutat, men dramatiken ökade. IFK fick direkt ett läge i minut 47, men avslutet var svagt.
Malmö ökade bollinnehavet ännu mer och styrde tempot, men IFK höll disciplinen och kompaktheten defensivt.
Fenger blev nu mer involverad, kom ner djupare och försökte tunnla Busanello som dock tog frisparken med fysisk kraft. Kampen mellan de två blev en intensiv match i matchen.
I minut 56 tog Fenger initiativet och pressade högt, vilket skapade oro i Malmös försvarslinje.
Två minuter senare, minut 58, kom utdelningen. Ett perfekt inlägg från en frispark hittade Kolbeinn Thordarson i straffområdet, och 1–0 till IFK Göteborg. Målet symboliserade allt det IFK gjorde bra: presspelet, rörelsen och disciplinen.
Malmö svarade med ett trippelbyte i minut 60: Hugo Bolin, Oscar Lewicki och Emmanuel Ekong ersatte Skogmar, Stryger Larsen och Arnór Sigurdsson.
Tempot ökade, men IFK höll emot. Busanello, nu tydligt medveten om publikens irritation, föll lätt och fick frisparkar som ökade frustrationen på läktarna ytterligare.
Malmö fick en straff i minut 67 efter en kaotisk situation. Men LASSE B.J missade straffen, och jublet från hemmapubliken var öronbedövande. Ett sådant ögonblick som skapade gåshud.
IFK svarade taktiskt genom att sätta in Thomas Santos för Markovic (70’), vilket gjorde att Fenger nu spelade mer som en tia av nått slag.
MFF kontrade med att byta in Taha Ali och Isaac Kiese Thelin (76’) istället för Gudjohnsen och Hakšabanovic, vilket gav Malmö ett ännu tydligare offensivt tryck.
Domaren fortsatte att vara osäker och hade svårigheter att hantera matchens hetta. Många av hans beslut möttes med total frustration från publiken, vilket också ökade energin hos IFK-spelarna.
Slutminuterna blev dramatiska. Bager och Carlén kom in för IFK i minut 87 för Eriksson och Jagne, vilket stärkte det defensiva mittfältet och stängde matchen ytterligare.
IFK kämpade exemplariskt för varandra och täckte skott efter skott. Malmö pressade på hårt med nya krafter, men IFK höll undan.
Nio tilläggsminuter annonserades och publiken var rasande av oro och spänning. Taha Ali föll i straffområdet i slutskedet och ville ha ännu en straff, men domaren valde istället att varna honom för filmning.
När slutsignalen ljöd bröt vild glädje ut på arenan. Gamla Degerfors och IFK-spelaren Edvardsen var på plats och kunde inte motstå och filmade fansens extas med mobilen, Jörgen Lennartsson var på plats och log på läktaren.
Det var ett ögonblick av total eufori – IFK hade kämpat hem tre poäng genom vilja, disciplin och kollektiv styrka.
Den här granskningen blev kanske inte den taktiska analys vi planerat, men atmosfären och den enorma laginsatsen var något speciellt och värt att återberätta.
För att inte hela förarbetet om Fenger ska kännas bortkastat vill vi ändå kort nämna detta att sett till de siffror och värden den här otroligt fina spelaren visar upp, så vore det förvånande om han spelar kvar i Göteborg efter sommaren.
Det här är en spelare som får ögonen på sig nästan direkt – bara man tar sig tiden att scouta. Om man är IFK-supporter får man bara hoppas att inga scouter ännu satt sig ner för att granska honom i detalj.
Men om det inte sker i sommar, så kommer Fenger utan tvekan att lämna förr eller senare. Han är definitivt en spelare med material för en högre liga ute i Europa.
Om intresset finns för en genomgång av Fenger – kommentera gärna! Vi kan i så fall antingen göra en video eller skriva en separat analys i textform.
Vi måste också lyfta hela IFK Göteborgs organisation: från första stunden vi klev in genom dörrarna och möttes av värmen hos personalen i receptionen och sen vidare uppe på pressrummet och det underbara samt fantastiska människorna som jobbade i och runt pressläktaren.
Ert professionella och varma bemötande gör att klubben känns speciell på ett sätt man inte alltid upplever på andra arenor.
Ett stort tack till IFK Göteborg för att vi fick möjligheten att bevaka matchen på plats. Det var en upplevelse värd att minnas.
Och du – vi vet att det inte går att fånga allt i ord.
Så om du vill känna pulsen, se ögonblicken, höra ljudet från läktarna och få en glimt av varför den här dagen blev så speciell – då tycker vi du ska ta tre minuter och se vår video.
Se den på Instagram
Eller på TikTok
Eller kika in på X
Vi lovar – det är tre minuter ren Ullevi-magi.
Max Fenger.
Sex mål redan, formstark som få, och i ett Blåvitt som haft det kämpigt framåt kändes han som den perfekta huvudpersonen.
Vad är det han egentligen bidrar med? Hur ser hans rörelsemönster ut? Hur jobbar han i pressen? I boxen? I defensiven?
Jag och min kollega Eddie delade upp jobbet. Videoanalys i veckan blev vår hemmaläxa.
Vi kollade igenom allt vi kunde: tidigare matcher, positionering med och utan boll, sättet han rör sig i ytorna mellan backlinje och mittfält, kroppsspråket, tajmingen. Allt.
Vi var redo. Vi trodde vi visste vad vi skulle se.
Men när vi satte oss på pressläktaren och domaren blåste igång – tog det bara några minuter innan känslan slog till. Något var... annorlunda.
Det här var ett IFK Göteborg som klev ut som ett lag. På riktigt. Det fanns en energi där, en vilja. De sprang för varandra. De pratade. De smällde på. De offrade sig.
Om du missade matchen – eller bara vill återuppleva den där magiska stämningen från Gamla Ullevi – kan vi varmt rekommendera att du kikar på vår tre minuter långa minivideo. Den fångar känslan, ljudet, energin. En kort film av ren magi.
Klicka här för att se videon på Instagram
Eller klicka här för TikTok-versionen
Och för X (tidigare Twitter) – klicka här
Allt det där som inte alltid syns i siffror eller highlights – det lyste direkt.
Och då blev det dags att tänka om.
För detta blev inte Max Fengers match. Det blev IFK Göteborgs match. En kollektiv seger. Ett statement från ett lag som kanske började hitta något att hålla fast vid.
Det var omöjligt att inte bli imponerad. Inte bara av prestationen – utan av samspelet mellan publik och spelare, hur Ullevi nästan lyfte taket när det verkligen behövdes. Det kändes synkat. Ärligt.
Ingen spelare borde egentligen lyftas ut – förutom kanske målvakten Elis Bishesari. Att rädda en straff mot Malmö, med dessutom MFF Klacken rakt bakom sig? Det är en mental prestation som förtjänar mycket mer än bara en notis.
Så – detta blev inte den granskning vi tänkt oss från början. Det här blev något annat. En text om detaljer ni inte såg på tv. Om allt det där som kräver att man är på plats.
För handen på hjärtat – för den neutrala åskådaren var det kanske inte en särskilt underhållande match.
Det var få chanser, mycket mittfältskamp, och en domare som… ja, han förstörde mer än han styrde. Mer om det senare.
Men nu – följ med oss tillbaka till Ullevi. Vi ska försöka berätta det vi såg. Åtminstone så gott det går, i ord.
Det blåste rejält över Gamla Ullevi denna söndagen. Kylan bet sig fast i fingrarna och regnet öste ner. Men trots vädret var stämningen något alldeles extra. Redan vid entrén gick det att känna: den här matchen betydde mer än tre poäng.
Frågan var hur IFK Göteborg skulle stå upp mot ett Malmö FF som roterade rejält inför den stundande cupfinalen mot Häcken.
I fokus på förhand var Max Fenger, IFK Göteborgs anfallare, och hur han skulle hantera Malmös defensiv. Matchens första minuter var inte direkt lovande för Fenger personligen.
Första touchen var tveksam, en missad pass direkt, och han hamnade långt ute på vänsterkanten, isolerad mellan Malmös försvarare Rösler och Skogmar.
Men fotboll handlar inte alltid om enskilda spelare. Den här matchen handlade helt och hållet om laget.
IFK Göteborg hade en tydlig och aggressiv matchplan med hög press, framförallt när Rösler hade bollen.
Han var triggerpunkten, och varje gång han fick bollen satte IFK direkt press med flera spelare samtidigt. Detta gav tidiga bollvinster och ett tydligt övertag trots att MFF hade mer bollinnehav (totalt 60% mot IFK:s 40%).
Efter en osäker inledning började Fenger röra sig mer centralt, och Göteborgs spel växte sakta in i matchen. De hittade sin rytm.
Intensiteten höjdes, och inledningen blev en fysisk kamp med mycket dueller där regnet gjorde att bollen blev svårhanterlig för båda lagen.
Redan i minut 7 syntes båda tränarna tydligt utanför sina områden för första gången. Henrik Rydström från Malmö ropade efter mer press, tydligt frustrerad över sitt lags inledning.
IFK-tränaren Stefan Billborn var missnöjd med uppspelen, men presspelet fungerade perfekt. IFK vann boll på boll, även om den avgörande kvaliteten saknades inledningsvis.
Fenger söktes ofta i djupled, men Malmös målvakt Ellborg hade en hög position och läste spelet bra. Varje försök stoppades effektivt.
Trots detta fortsatte IFK envist att försöka utnyttja djupleden, vilket gjorde att Malmö aldrig riktigt fick vila i sitt positionsspel.
På mittfältet var Imam Jagne lagets nav, allt gick genom honom. Han vann dueller, startade anfall och styrde spelet.
Hans gula kort efter 20 minuter var ett tecken på intensiteten och viljan snarare än oskicklighet. Publiken, 16 284 starka och högljudda, gav spelarna extra energi.
Domaren, som från start verkade nervös och osäker, blev tydligt påverkad av det enorma trycket från läktaren.
Varje beslut mot hemmalaget följdes av högljudda protester och en press som påverkade hans bedömning matchen igenom.
Malmös första riktiga kliv på offensiv planhalva kom i form av en hörna i min 23, men den ledde inte till något.
Chansfattigt var ordet. Tobias Heintz, vanligtvis kreativ och avgörande, försvann delvis ur matchbilden, framförallt på grund av Malmös kompakta defensiv.
Ett frisparksläge för IFK kom i minut 29, men trots bra position hände ingenting. Malmös målvakts tränare, Azinovic, var märkbart frustrerad och skrek instruktioner konstant till den unge Elborg , tror inte riktigt han kunde höra honom ljudet i arenan gjorde sitt.
Samtidigt blev hemmapubliken alltmer ursinnig på domaren efter att IFK:s Noah Tolf låg skadad utan att spelet stoppades.
Max Fenger hade svårt att bli synlig, mycket på grund av Malmös effektiva försvarsspel. Vid minut 36 fick han en fin mottagning men tappade bollen direkt efter Malmös intensiva press.
Heinz vann bollen högt i minut 39 och spelade ut till Jagne, men Röser var där och täckte upp. Första halvleken bjöd på extremt få klara chanser – bara kamp, vilja och dueller.
Ett kort spelstopp i minut 41, efter en sjukdomsincident på läktaren, följdes av fyra tilläggsminuter. Men fortfarande skapades ingenting av värde.
Halvtid, 0–0, och en match där IFK Göteborg levde på intensiteten, publiken och disciplinen snarare än tydliga målchanser.
När andra halvleken började hade regnet slutat, men dramatiken ökade. IFK fick direkt ett läge i minut 47, men avslutet var svagt.
Malmö ökade bollinnehavet ännu mer och styrde tempot, men IFK höll disciplinen och kompaktheten defensivt.
Fenger blev nu mer involverad, kom ner djupare och försökte tunnla Busanello som dock tog frisparken med fysisk kraft. Kampen mellan de två blev en intensiv match i matchen.
I minut 56 tog Fenger initiativet och pressade högt, vilket skapade oro i Malmös försvarslinje.
Två minuter senare, minut 58, kom utdelningen. Ett perfekt inlägg från en frispark hittade Kolbeinn Thordarson i straffområdet, och 1–0 till IFK Göteborg. Målet symboliserade allt det IFK gjorde bra: presspelet, rörelsen och disciplinen.
Malmö svarade med ett trippelbyte i minut 60: Hugo Bolin, Oscar Lewicki och Emmanuel Ekong ersatte Skogmar, Stryger Larsen och Arnór Sigurdsson.
Tempot ökade, men IFK höll emot. Busanello, nu tydligt medveten om publikens irritation, föll lätt och fick frisparkar som ökade frustrationen på läktarna ytterligare.
Malmö fick en straff i minut 67 efter en kaotisk situation. Men LASSE B.J missade straffen, och jublet från hemmapubliken var öronbedövande. Ett sådant ögonblick som skapade gåshud.
IFK svarade taktiskt genom att sätta in Thomas Santos för Markovic (70’), vilket gjorde att Fenger nu spelade mer som en tia av nått slag.
MFF kontrade med att byta in Taha Ali och Isaac Kiese Thelin (76’) istället för Gudjohnsen och Hakšabanovic, vilket gav Malmö ett ännu tydligare offensivt tryck.
Domaren fortsatte att vara osäker och hade svårigheter att hantera matchens hetta. Många av hans beslut möttes med total frustration från publiken, vilket också ökade energin hos IFK-spelarna.
Slutminuterna blev dramatiska. Bager och Carlén kom in för IFK i minut 87 för Eriksson och Jagne, vilket stärkte det defensiva mittfältet och stängde matchen ytterligare.
IFK kämpade exemplariskt för varandra och täckte skott efter skott. Malmö pressade på hårt med nya krafter, men IFK höll undan.
Nio tilläggsminuter annonserades och publiken var rasande av oro och spänning. Taha Ali föll i straffområdet i slutskedet och ville ha ännu en straff, men domaren valde istället att varna honom för filmning.
När slutsignalen ljöd bröt vild glädje ut på arenan. Gamla Degerfors och IFK-spelaren Edvardsen var på plats och kunde inte motstå och filmade fansens extas med mobilen, Jörgen Lennartsson var på plats och log på läktaren.
Det var ett ögonblick av total eufori – IFK hade kämpat hem tre poäng genom vilja, disciplin och kollektiv styrka.
Den här granskningen blev kanske inte den taktiska analys vi planerat, men atmosfären och den enorma laginsatsen var något speciellt och värt att återberätta.
För att inte hela förarbetet om Fenger ska kännas bortkastat vill vi ändå kort nämna detta att sett till de siffror och värden den här otroligt fina spelaren visar upp, så vore det förvånande om han spelar kvar i Göteborg efter sommaren.
Det här är en spelare som får ögonen på sig nästan direkt – bara man tar sig tiden att scouta. Om man är IFK-supporter får man bara hoppas att inga scouter ännu satt sig ner för att granska honom i detalj.
Men om det inte sker i sommar, så kommer Fenger utan tvekan att lämna förr eller senare. Han är definitivt en spelare med material för en högre liga ute i Europa.
Om intresset finns för en genomgång av Fenger – kommentera gärna! Vi kan i så fall antingen göra en video eller skriva en separat analys i textform.
Vi måste också lyfta hela IFK Göteborgs organisation: från första stunden vi klev in genom dörrarna och möttes av värmen hos personalen i receptionen och sen vidare uppe på pressrummet och det underbara samt fantastiska människorna som jobbade i och runt pressläktaren.
Ert professionella och varma bemötande gör att klubben känns speciell på ett sätt man inte alltid upplever på andra arenor.
Ett stort tack till IFK Göteborg för att vi fick möjligheten att bevaka matchen på plats. Det var en upplevelse värd att minnas.
Och du – vi vet att det inte går att fånga allt i ord.
Så om du vill känna pulsen, se ögonblicken, höra ljudet från läktarna och få en glimt av varför den här dagen blev så speciell – då tycker vi du ska ta tre minuter och se vår video.
Se den på Instagram
Eller på TikTok
Eller kika in på X
Vi lovar – det är tre minuter ren Ullevi-magi.
