What do you do when the Banks gone?

England vann VM 1966 och Gordon Banks stod i mål. Hans klubblag var Leicester City; ett mittenlag i Englands högsta division. Säsongen därpå 1966/67 hade Leicester ett dilemma, eftersom de hade en lovande ung målvakt som var hungrig för A-lags fotboll. Den unga mannen hette Peter Shilton. Till slut bestämde Leicester sig för att sälja Banks och satsa på stjärnskottet Shilton. Inga topplag var beredda att lägga sina pengar på ”Banksy”, utan till slut blev det Tony Waddington, tränaren i Stoke City som pumpade ut 52 000 pund för att få Gordon i april 1967.

Hans debut var borta mot Chelsea och slutade i förlust 1-0; men hemmadebuten gick bättre och Stoke vann 3 -1 mot just Gordons gamla lag dvs. Leicester City. Just den där dagen minns jag; endast 7 år gammal, kommer jag ihåg att min mamma kom hem med lokaltidningen ”The Sentinel” och sa att de hade vunnit.

Gordons plats i A-laget var given; han var fortfarande Englands landslagsmålvakt. Innan vaktade en ung kille som hette John Farmer. Farmer som är född och hade växt upp i Stoke var endast 18 år när han bröt sig in i Stokes första XI 1966. Nästan 2 år stod John innan Banks skrev på. Det är klart att han måste ha varit besviken att plötsligt spela för B-laget igen. Men Farmer var lojal; jag minns aldrig att man läste att han var missnöjd eller ville lämna klubben. De får gånger Gordon var skadad eller sjuk spelade Farmer, men det var aldrig snack om att han skulle behålla sin plats på Gordons bekostnad.

Jag minns att dagen innan Stoke skulle möta Arsenal hemma i september 1970 (året Arsenal vann ”The double”) blev det klart att John skulle spela eftersom ”Banksy” var skadad. I en intervju med den lokala tidningen sa John – att han såg fram emot matchen men även om de lyckades vinna 5 – 0 visste han att han skulle vara tillbaka i B – laget veckan därpå. Och det märkligaste var att dagen efter lyckades Stoke slå de blivande dubbelmästarna med just 5 - 0 (märkligt).

Gordon spelade sin sjätte säsong som Stoke målvakt när han blev skadad i en bilolycka. Olyckan hände på en söndag och nästa match var 6 dagar senare, konstigt nog, hemma mot Leicester City. Stoke gick snabbt ut och köpte Clydebanks målvakt Mike McDonald för 10 000 pund. McDonald var ung endast 21 år gammal men hade spelat över 100 matcher i Skottland. Waddington sa att den unga skotten skulle stå mot Leicester, men det skulle endast bli tillfälligt, tills en ny målvakt hade köpts.

Anledningen till varför Farmer inte spelade var att han var skadad. Men om jag minns rätt, hade John haft en diskussion med Waddington och tränaren hade sagt att han inte skulle satsa på honom i framtiden och det var nog bäst att han sökte en ny klubb. Waddington åkte istället tillbaka till Skottland under veckan för att förhandla med Aberdeen och Skottlands målvakt Bobby Clarke. Förhandlingarna gick bra, Stoke skulle betala 100 000 pund för landslagsmannen (brittiskt rekord då) och Bobby skulle åka ner till Stoke med familjen efter helgen och skriva på. Men först ville han ordna allt på hemmafronten innan flytten söderut.

Den 28e oktober 1972 var det dags att möta Leicester. Jag, farsan och brorsan var på plats. Jag minns att det kändes konstigt att har någon annan i mål än ”Banksy”. Fansen hjälpte till och sjöng för fullt den nye målvaktens namn. Jag kommer ihåg att Shilton (Leicesters målvakt) gick till McDonald innan matchen och önskade honom lycka till.

Stoke vann matchen 1 – 0 och egentligen borde siffrorna ha varit större om det inte hade varit för Shilton. Shilton var fantastisk och gjorde fler underbara räddningar. Förmodligen insåg han att landslagsplatsen var ledig så lite extra peppad var han säkert. Däremot hade McDonald en lugn afton; han plockade ner ett par inlägg och ett antal bakåtpassningar, men någon större press upplevde han inte.

Men Waddington blev imponerad av den unge skotten, för just den där kvällen bestämde han sig för att INTE köpa Clarke. Både Aberdeen och Clarke var vansinniga . Waddington hade lovat både klubben och målvakten att allt var klart. Men nu gjorde Waddo en kovändning och bestämde sig för att spara Stokes pengar och i McDonald hade han en framtidsman.

3 dagar senare mötte Stoke Notts Co. i ligacuppen borta. Stoke som hade vunnit pokalen 8 månader tidigare var beslutna att inte släppa den i första taget. Men Stoke fick stryk 3 – 1 och McDonald gjorde ett par dundertabbar. Vad skulle Tony Waddington göra nu? En övergång med Clarke var uteslutet förstås så Waddo gick tillbaka till Farmer och erbjöd honom chansen att bli ordinarie igen.

John spelade i alla Stokes matcher de följande 2 åren. Stoke hade ett kanonlag på gång med Greenhoff, Hudson, Pejic osv. Men Farmer som var är snäll, blyg kille som inte gjorde väsen av sig övertygade inte Waddington. I november 1974 betalade Stoke 325 000 pund för Peter Shilton från just Leicester City (världsrekord då för en målvakt).

Nu orkade inte Farmer att stå i B-laget igen och tappade helt enkelt lust med fotboll. Efter ett par matcher i konstigt nog Leicester City, bestämde han sig för att lägga av med fotboll endast 28 år gammal. Vissa påstod att han hade en ond rygg och vissa påstod att hans knä var tveksamt och sedan finns det de som påstår att John Farmer var för snäll för att vara en fotbollsspelare.    

De sista jag hörde om John var 1977, när han spelade amatörfotboll för Northwich Victoria. Laget hade nått FA cupens fjärde omgång. De skulle möta Oldham Athletic och eftersom båda lagen ligger i Manchestertrakten spelades matchen på Maine Road (Man. Citys gamla arena). Journalister frågade hur det var med honom och han förklarade att han hade tappat självförtroende och lust med proffsfotboll och han ägnade mycket av sin tid till att skriva dikter. Som sagt John var ingen vanlig fotbollsspelare.

Jag minns att jag hoppades att det skulle gå bra för John den där dagen men Oldham vann 3-1 och John gjorde en riktig tabbe som orsakade deras första mål. Sedan dess har det varit tyst om John; man ser inte hans namn när de gamla stjärnorna har sina pubkväller eller är på The Britannia, men jag hoppas att han mår bra och att många Stokies inser att han kunde ha behandlats bättre av klubben.