Både rugby och fotboll har spelat färdigt på Croke Park och nu i november var landskamper för både idrotter. Men vad de olika förbunden inte hade räknat med var den ekonomiska krisen som Irland nu upplever. Rugbylaget mötte Sydafrika för 2 veckor sedan och endast 35 000 köpte biljetter. Men så konstigt var det inte med tanke på att de billigaste biljetterna var 100 euro. Förra veckan var det den irländska cupfinalen där Sligo Rovers slog Shamrock Rovers på straffar efter 0-0. Hela 36 000 såg matchen mellan de 2 lagen som har en genomsnittspublik på mindre är 4 000. Anledningen var att en biljett inte kostade mer är 10 euro.
Nu när Norge skulle besöka hade väldigt få biljetter sålts. Officiellt var priset för den billigaste 40 euro; vem skulle lägga ut så mycket stålar för en vänskapsmatch? Dagen innan matchen träffade vi av en slump en fotbollsjournalist som sa att förbundet absolut inte ville se ett tomt stadium, därför hade massvis av skolbarn fått biljetter under dagen. Han gav oss råd att åka till stadium och se om vi hade tur att få tag i en biljett.
Ett par timmar innan matchen tog jag och 7 elever (en tjej hängde med) det kända Dublin pendeltåget DART söderut till Landsdowne Road. När vi steg av tåget, tittade vi på vad vi trodde var en enorm kontorsbyggnad. Det var en stor glasbyggnad som var upplyst. Jag frågade en kille var arenan låg och han pekade på ”kontorsbyggnaden”. Var detta en fotbollsarena? Jag har aldrig sett en fotbollsarena som inte såg ut som en fotbollsarena innan, helt ofattbart men imponerande.
När vi frågade efter biljetter, pekade folk åt olika skåpbilar som hade försäljning. Men när vi fick fråga om priset var det alltid 40 euro. Varken mina elever eller jag ville lägga ut så mycket, så vi bestämde oss att ta en öl och försöka senare. Vi kom in på ett hotell där de flesta var välklädda och mat och dryck serverades av snygga servitriser. Jag frågade en ung tjej om man kunde köpa biljetter här och hon pekade mot ett rum där de såldes. Rummet var flott och där satt folk i kostymer och delade ut förbeställde biljetter till pressen och företagare. Jag frågade lite försynt om biljettpris och jag fick det vanliga svaret; 40 euro. Men jag förklarade att jag hade fattiga studenter och till slut gick han med på att vi skulle betala 40 euro för 5 biljetter och sedan kunde han ”bjuda” på 3 PR biljetter. Men det var viktigt att säga att de 5 biljetterna hade kostat 40 euro var.
På baren var ett gäng norrmän, mellan 40 och 50 år gamla. Det var inte den första gången (eller den sista) vi hade stöt på dem under veckan men de var likadana varje gång. De var klädda i Norges landslagströjor, Vikingahjälmar och peruker och givetvis var de skitfulla. Flera gånger blåste dem på sina horn och skrek Norge, Norge. Flera gånger blev de varnade av vakten att lugna ner sig men det hjälpte föga. Vi snackade lite med dem och skrattade åt dem när plötsligt en kille skrek; ”nu har taxin kommit”. Vi bestämde oss att också dra mot arenan och vi skrattade gott när dessa gubbar försökte med ett visst besvär komma in i de 2 minibussarna. Vi sa hejdå och började gå, men det bästa var att taxin inte behövde köra mer än 50 meter för alla vägar var avspärrade och man var tvungen att gå den sista biten. Så precis framför våra ögon ramlade de fulla norrmännen ut framför oss. Det är nog tveksamt om taxin behövde växla, så kort var sträckan. Fy, norrmännen måste ha pengar att bränna eller hur?
Väl inne var man grymt imponerad av arenan, så fin arena har jag aldrig varit i. Den var helt fantastisk, allt var i glas eller vitstål. Sätena var gröna. Riktigt imponerande. Som Stoke supporter hade jag lite anknytning till Irland eftersom Noel Whelan skulle spela tillsammans med f.d. Stoke spelare Liam Lawrence. Dessutom satt Marc Wilson och Jon Walters(som spelade andra halvlek) på bänken.
När matchen kom igång såg man direkt att det var en vänskapsmatch. Under första halvlek var det 2 frisparker; den första blev en straff som Irland gjorde mål på genom Readings Shane Long (konstigt nog den enda spelare som har spelat både fotboll och hurling på Croke Park) och den andra blev en frispark som Norges Morten Gamst Pedersen elegant satte in i mål. De flesta vänskapsmatcher slutar oavgjorda men med 5 minuter kvar gjorde Norge ett mål till och tog hem segern. Norge körde lite Stoke taktik med det långa inkastet, men det var inte Pedersen som kastade som han gör i Blackburn utan den f.d. Liverpool spelaren John Arne Riise. Och vilket inkast han har, riktigt Rory Delap klass på det. Irländarna var mest besvikna att deras nya stjärnskott Seamus Coleman (Everton) satt på bänken hela matchen. Han var nog anledningen till varför många valde att se matchen istället för att stanna hemma på en regnig november kväll.
Som sagt, matchen var som väntat, höjdpunkten var själva arenan (som var ca halvfull) och norrmännen (som var helfulla).
Kolla gärna bilderna
https://cid-af4d8c36407548be.photos.live.com/play.aspx/Pictures%20from%20Dublin!?Bsrc=EMSHOO&Bpub=SN.Notifications
Titta gärna på BBC klipp om Croke Park
http://www.youtube.com/watch?v=Jmno-XmdYJw&feature=related
