5 största kultspelare i handbollsligan dem senaste 15 åren

5. Martin Dolk Hammarby
En av svensk handbolls mest begåvade spelare – och samtidigt en av de mest otursförföljda. Trots år av skadeproblem spelar Martin Dolk fortfarande handboll vid 35 års ålder, och gör det dessutom med en löjlig självklarhet.
Efter sin återkomst till Bajen placerades han till och med på nio meter – och som så många gånger förr löste han det med både kyla och briljans. Med sitt målsinne, sin spelförståelse och en charm som till och med får motståndare att le, är det svårt att inte önska honom all framgång.
Och visst är det något nästan poetiskt i att han, mitt i allt detta, lyckas med det smått omöjliga – att ge intrycket av att vara en genuint trevlig stockholmare.


4. Rasmus Wremer IFK Skövde
Så nära en Kretzschmar svensk handboll någonsin kommit. Hade man bett en AI ta fram en arketypisk man från Skövde, är chansen stor att den skulle presentera Rasmus Wremer.
En vänstersexa i grunden – men med tillräckligt mycket pondus, fart och spelsinne för att då och då kliva in på nio meter. Alltid tydlig, alltid underhållande, och framför allt: alltid ruggigt bra.


3. Christoffer Brännberger- Sävehof
Jag ska vara helt ärlig: jag gillade verkligen inte Christoffer Brännberger. Jag såg honom som begränsad, burdus – och framför allt feg. Att lyckas med konststycket att flera gånger ”råka"” träffa folk med knytnävar och armbågar till höger och vänster är en ganska icke charmig bedrift, Men – och det är ett stort men – gud vad han saknas i Handbollsligan i dag. Få har lyckats generera så mycket uppmärksamhet kring sporten som Brännberger. Det är bara att svälja stoltheten och erkänna: han behövdes. För svensk handboll, för publiken, för rubrikerna.
Och visst, disciplinämndens häxjakt på honom gick till slut för långt – även om det kanske fanns ett stänk av karma med i bilden också.


2. Dan Beutler HK Malmö
Få inom svensk handboll har kunnat skapa rubriker som Dan Beutler. Han var den där charmiga strulpellen man inte kunde låta bli att heja på – en spelare man gärna gav en andra, tredje och fjärde chans.
Men framför allt: ingen kunde äga en arena som Dan. Med sitt explosiva kroppsspråk och sin smittande inlevelse fick han ofta publiken att kännas lika mycket som Beutlers som hemmalagets. Det var show, det var känsla – och det var fullständigt omöjligt att inte dras med.
Idag är Dan målvaktstränare, och man kan bara hoppas att han lyckas förmedla inte bara teknik, utan också en dos av den karisma som handbollsligan fortfarande törstar efter.

Lars Möller Madsen- IFK Kristianstad
2012 stod IFK Kristianstad inför vad som såg ut som ett omöjligt uppdrag: att slå ut ett starkare, mer meriterat Guif i SM-semifinal. Och ändå gjorde de det. Varför? Lars. Möller Madsen.
Dansken var inte bara bra – han var monumental. Med ett lugn som kunde dämpa en orkan och med ett skytte så precist att det kunde ha opererat på ögonkirurgisk nivå, bombade han IFK till sin första SM-final på evigheter.. Men kanske viktigare: han planterade något i staden. En orange glöd som mer eller mindre lyst i över ett decennium.
Han kom som en förstärkning. Han lämnade som en katalysator. Ingen kunde ana att just Madsen skulle bli startskottet för en handbollsrenässans i Kristianstad – och kanske den enskilt största injektionen svensk klubbhandboll fått på 2000-talet.