Slutspel, kval och rena rama farsen – Temperaturkoll i slutspels och kvalserier

Ystad vs Hallby
Precis så enkelt som förväntat. Ystad hade inga större problem att avverka ett tappert kämpande Hallby med klara 3-0 i matcher. Lite obehagligt dock att Hallby faktiskt lyckades få igång sitt spel i långa sekvenser av matcherna. Jag tror ändå att tränare Östlund någonstans är nöjd med insatserna, trots att man aldrig var nära att hota Ystad. Frågan är – hur överlägsna är egentligen Ystad?

IFK Kristianstad vs Hammarby IF
Hela säsongen har det känts som att Hammarby får ut för lite av sitt lag och sitt spel. Man har väntat på att de ska lägga i en högre växel så länge att man börjat tvivla på om de ens har någon. Kristianstad å andra sidan hittade viss form mot slutet av säsongen, men det kändes fortfarande skakigt och allt annat än förtroendeingivande.
Kristianstad och Anders Hallberg gjorde det klassiska misstaget att lägga för mycket energi på grundseriens sista omgångar, medan konkurrenterna – däribland Hammarby – fokuserade på slutspelet. För en klubb med IFK Kristianstads resurser, publik och intäkter är det en katastrof att prestera så här. Ledningens oförmåga att rekrytera en kompetent tränare har varit ett genomgående problem, med undantag för Stian Tönnesen och Ola Lindgren.
Jag hoppas att Hammarby tar den här kvartsfinalen med 3-0, om inte annat för att Kristianstad ska vakna upp ur sin villfarelse. Deras publik har tappat den energi och passion som fanns för några år sedan, precis som laget. Hammarbys supportrar engagerar sig på ett helt annat sätt, och det märks. Ett snabbt uttåg ur slutspelet skulle kanske ge Kristianstad en välbehövlig reality check.


Sävehof vs Karlskrona
Sluga Sävehof kändes som att de, likt ett rovdjur, metodiskt valde ut Karlskrona som sitt första offer i slutspelet. Jag har länge hävdat att Karlskrona tappade sin energi efter VM-uppehållet, vilket gjorde dem till ett tacksamt motstånd i kvartsfinalen.
Det kändes också så när Sävehof tog hem första matchen i Karlskrona. Jag var redo att skriva 3-0 i matcher direkt. Men så skrällde Karlskrona och vann den andra matchen i Partille, och plötsligt var serien vidöppen.
Här möts två motpoler. På ena sidan ett gäng talangfulla men trötta och förutsägbara spelare, ledda av en tränare som verkar ha tappat greppet. På andra sidan ett lag med begränsade spelare, men en enorm passion och en tränarstab med full kontroll. Det är svårt att inte hoppas att David fäller Goliat i den här kvartsfinalen.

HK Malmö vs OV Helsingborg
På förhand den mest öppna kvartsfinalen, och allt tyder på att den går till en femte avgörande match. Inför tredje matchen finns frågetecken kring Marcus Norrbrinks hjärnskakning samt Hugo Stuijvers avstängning. Frågan är vilket avbräck som blir mest kännbart.
Min känsla är att Malmö har en högre nivå i sig och att de når dit oftare än OV. De har också fler matchvinnare i Felix Montebovi, Kristian Zetterlund och Truls Grötta. Oavsett utgång har båda klubbarna gjort en stark säsong, men de kommer att gräma sig över en missad chans att nå semifinal – en möjlighet som kan dröja länge innan den dyker upp igen.


Kvalmatcher

Önnered HK vs Aranäs
Att gå från slutspelsmatcherna till kvalet känns som att gå från P16-matcher på Lundaspelen till minihandboll. Nivån är obefintlig, och detta är inte ens den värsta matchen (vi kommer till den).
Önnered borde kunna göra mål i varje anfall mot Aranäs luftiga 3-3-försvar, men ändå saknas både beslutsamhet och konsekvens. Hugo Forsberg borde fullständigt ha lekt med detta försvar, men ändå ser vi märkliga beslut och spelsekvenser som bara kan förklaras med att det är just Önnered HK vi pratar om.
Önnered mår verkligen inte bra. Spelarna ser ut att bara vilja att säsongen ska ta slut. Problemet ligger varken hos tränarna eller spelarna – det sitter någon annanstans i klubben och behöver lösas snabbt. Förhoppningsvis kan Önnered göra en rejäl utrensning och utnyttja den potential som faktiskt finns.


Guif vs Varberg
Ganska intetsägande möte. Alla vet – inklusive spelarna själva – att Guif kommer att vinna och spela i Handbollsligan nästa säsong. Varberg försöker, och de har sina stunder, men kvaliteten räcker inte till. Guif har varit stabila sedan VM-uppehållet, och de kommer inte att missa detta.


AMO HK vs Vinslövs HK
Nu kommer vi till matchen som alla ungdomsspelare i landet borde förbjudas att se. Nivån är horribel. AMO är klart bättre, men de verkar själva ha svårt att ta matcherna på allvar.
Underhållningsvärdet är däremot på topp, tack vare två enögda supportergrupper och adrenalinstinna spelare. Inför tredje matchen föreslår jag att den förläggs i Sjöbo en fredagkväll (ni som mött HK Björnen då vet vad jag menar). Släpp in supportrarna, låt dem blanda sig i en härlig fredagsgrogg – då skulle detta bli en tillställning som inte ens Peter Gentzel skulle ha svårt att sälja biljetter till.