Efter en tuff säsongsstart börjar Chicago Blackhawks äntligen hitta rytmen.
Det tog några matcher med stolpträffar, otur och tappade ledningar – men nu syns något nytt i laget. En trygghet. En struktur. Och längst bak står Spencer Knight som den mur Hawks så länge har saknat. När både målvaktsspelet och lagmoralen klaffar, när jobbet görs i 60+ minuter, då händer något med ett lag. Chicago har hittat sin gnista igen, och det finns inget som just nu pekar på att den kommer släckas igen.
Knight räddar natten mot Utah
Det har funnits matcher där Hawks gjort allt rätt, men ändå gått lottlösa. Mot Utah kom äntligen säsongens första seger – ironiskt nog i lagets kanske svagaste insats hittills, för vi ska vara ärliga, Chicago var helt utspelade stora stunder. Men ibland räcker det med en målvakt som vägrar ge upp och som gör de där extra räddningarna.
Utah pressade hårt, framför allt i den andra perioden. Hawks såg skakiga ut, men längst bak stod Spencer Knight – iskall, fokuserad och omutlig. Hans lugn smittade av sig på hela laget.
Tredjekedjan Donato–Dickinson–Mikheyev gjorde dessutom en strålande match, höll Utahs förstakedja fast i egen zon och skapade själv chanser framåt. Mikheyev fick också välförtjänt utdelning med två mål, varav ett i tom bur. Det var inte vackert – men det var viktigt.
Målglädje och genombrott i St. Louis
Sedan bar det av till St. Louis – och där släppte allt. 8–3-seger! En kväll där allt stämde. Söderblom stod tryggt i målet och gjorde flertalet avgörande räddningar i ett läge där matchen stod och väg, men framförallt var det offensiven som sprakade.
Lukas Reichel, som haft det tufft i ett par år nu, visade sin höga potential och noterades för sin första flerpoängsmatch i NHL, medan Ryan Greene fick fira sitt första NHL-mål. En kväll fylld av energi, glädje och känslan av att något stort håller på att växa fram i detta Chicago.
Domarstorm i Chicago
Tillbaka i United Center väntade Vancouver Canucks. Hawks gick upp i en stabil 2–0-ledning och det kändes verkligen som att de hade Vancouver i brygga. Men sen lyckas Canucks både reducera och kvittera innan andra perioden är slut. Här finns det en lärdom att ta, att försöka döda matchen när du har ett spelövertag och bli lite mer cyniska, men det kommer komma. Tredjeakten skulle däremot bli dramatisk. Vancouver kommer ut starkt och för matchen, men Hawks är med och när Tyler Bertuzzi satte vad som såg ut att vara ett ledningsmål för Hawks blåste domaren för "goalie interference". Bertuzzi är knappt nära målvakten och pucken ligger löst, Lankinen har den inte. Hawks vill såklart ha videgranskning på det hela, för alla är rörande överens om att det är ett solklart mål.
Videogranskningen förändrade inget, domaren står kvar vid sitt absurda beslut och publiken kokade.
Matchen går till förlängning, som blev jämn, men till slut fick Hawks se sig besegrade i straffläggningen. Trots förlusten visade laget en styrka som imponerade: de vägrar vika sig, trots att saker går emot dem under matchen. En helt annan mentalitet än vi är vana vid.
Förlängningsdrama mot Ducks
Veckans sista match mot Anaheim Ducks blev ett riktigt test – två unga, hungriga lag, båda med ambitioner. Det blev en tät och intensiv match som gick till förlängning.
Och där klev Spencer Knight fram igen.
Med reflexer som en katt stoppade han allt, och Hawks kunde vinna med 2–1.
Mest glädjande efter matchen var dock att Connor Bedard rent offensivt gör sin bästa match för säsongen. Klart jag gärna vill att han gör mål, men 9 skott på mål och 11 skottförsök offensivt, är riktigt bra siffror och med tanke på den kaliber hans skott har, så kommer det börja rendera i mål tillslut.
Veckans fem stora spaningar
1. “All Hail the Knight!”
Spencer Knight har varit Hawks största trygghet. Han räddar inte bara skott – han räddar matcher. Hans lugn, teknik och känsla för spelet har förvandlat Chicagos defensiv. Trejden med Seth Jones framstår alltmer som ett genidrag från general manager Kyle Davidson.
2. Boxplayet – från svaghet till styrka
Trots att Hawks är ett av ligans mest utvisade lag har boxplayet blommat ut som en styrka. Med 81,8 % i boxplayeffektivitet trots hela 70 utvisningsminuter visar laget en beslutsamhet och disciplin som imponerar i boxplayet, men en uppryckning i powerplay hade varit toppen också så att båda "Special teams" funkar.
3. Ryan Donato hittar tillbaka till fjolårets form
Efter en något trög start börjar Donato återigen visa varför han var en succé i fjol. Han spelar med energi, skärpa och självförtroende – precis när laget behöver det som mest och hela hans kedja med Dickinson MIkheyev förtjänar att hyllas denna vecka. Hörde jag "Identity-line"?
4. Wyatt Kaiser – den tysta klippan
Wyatt Kaiser har inte fått rubrikerna, men hans insats talar för sig själv. Solid i varje byte, trygg med puck och stark i positionsspelet. En dold juvel i Chicagos blålinje som bara kommer bli bättre och bättre, som hela Chicago.
5. Ett nytt Hawks har fötts
Den kanske viktigaste förändringen: Hawks är inte längre laget som faller ihop. De tävlar i varje match, hela vägen till slutsignal. Det finns en glöd och en tro i laget som inte funnits på flera säsonger, en mentalitet som säger att vi kan vända det här, vi är mycket bättre än vad alla tror.
Slutsats: Ett lag på väg uppåt
Det finns en ny energi i Chicago. En känsla av riktning. Av identitet.
Målvaktsspelet sitter, unga stjärnor växer och defensiven är mer disciplinerad än på länge.
Det här är inte längre ett lag som bara försöker överleva i NHL.
Det här är ett lag som slåss, tävlar – och börjar tro på något större- Framgång.
Med en riktigt NHL coach för första gången på tre åren så känns det verkligen som att Blashill ska hyllas för det han lyckats göra med Chicago hittills.
Och när Spencer Knight står som sista utpost känns allt möjligt.
Som jag inledde ALL HAIL THE KNIGHT
