Ett likblekt Djurgår’n
Undertecknad hyllade Djurgården för att man under de senaste matcherna visat upp mer jämna prestationer och ett stundtals imponerande spel - en positiv kritik som var berättigad. Men om de senaste omgångarnas prestationer varit ett steg i rätt riktning var kvällens dito ett hopp åt helt fel riktning - inte minst de första 20 minuterna som blev en smärtsam historia att bevittna.
Det var upplagt för en klang och jubelföreställning när Hovet firade hela 70 jordsnurr - med ännu en publikfest och ett pompöst tifo. Väl nere på isen uppenbarade sig ett likblekt hemmalag som tog sig an matchen. Under de första 30 minuterna var det en ren och skär skräckhistoria. Ett icke befintligt närkampsspel och ett direkt nonchalant försvarsspel gjorde att smålänningarna enkelt kunde gå upp i en 2-0 ledning tidigt i matchen.
När Djurgården väl fick kontakt i matchen via sin 1-3 reducering krockade två blåklädda med varandra i egen zon kort därefter. Sekunder senare - 1-4 på tavlan. Signifikativt för kvällen. DIF fick aldrig stäm på grejerna och laget från Jönköping var hänsynslösa i att utnyttja motståndarnas misstag.
Den resterande delen av kvällen var mer av en transportsträcka som för Järnkaminernas del bestod av ett par uddlösa powerplay, en svårmutad målvakt i bortalaget och ytterligare några insläppta mål. Vi kan konstatera att det fortsatt finns saker att arbeta på.
Ge nummer 10 tid och nummer 52 mer stabilitet?
Oliver Kylington var tillbaka i laguppställningen efter en vecka i sjuksängen och bildade backpar med kollega Philip Holm. Den förstnämnda är som bekant tillbaka i elithockeyn efter ett längre uppehåll och kvällens match var en påminnelse om just detta.
Kylington blandade och gav under kvällen. Med sin starka skridskoåkning följde han med upp i anfallen och var aktiv i offensiven. I andra änden av isen var det däremot ett mindre resolut agerande och försvararen hade svårt att få stäm i spelet utan puck. Oliver kommer bli en viktig spelare för Djurgården, det är däremot tydligt att han behöver tid för att hitta rätt - och kanske en ny kollega?
Backkollegan Holm har kommit upp stort och varit en faktor i de senaste matcherna för sitt DIF. Med den defensivt inriktade Jesper Petterson jämte sig har Philip erbjudits en friare och mer offensiv roll i sitt backpar, något som gjort både honom och Djurgården gott. Bör man hitta en spelare med en tydligare defensiv profil att sätta jämte nummer 52? Kanske blir Kylington och Holm ihop kaka på kaka? Eller behöver de bara tid för att spela ihop sig?
Det börjar bli ohälsosamt - rycker man plåstret under uppehållet?
Magnus Hellberg tvingades kasta in handduken inför kvällens möte då magsjuka gjorde honom otillgänglig för spel. Hävelid erbjöds därför chansen att revanschera sig för sist lagen drabbades samman. Resultatet blev dessvärre nattsvart och den unga burväktaren lämnade kvällen med sex insläppta mål och 75% i räddningsprocent. Hur går man vidare nu?
Det är viktigt att poängtera - kvällens resultat ska inte lastas på Hävelid. Agerandet i försvarsspelet var direkt svagt under hela kvällen och målen som gjordes var inte till följd av någon tavla. Hugo fick ingen hjälp. Men det är samtidigt svårt att inte tänka annat än att förtroendet för målvakten mer eller mindre förbrukats bland utespelarna i DIF - det syns tyvärr på isen.
Hävelids start på SHL-livet har inte varit någon dans på rosor, snarare en ökenvandring utan karta, kompass och vatten. Hur mår han egentligen? Hur går man vidare? Frågan är om det inte är mer rättvist att ge honom chansen på annan ort. Situationen börjar bli ohälsosam, för Djurgården men framförallt för honom själv. Rycker man plåstret under uppehållet?
