Men sen kom lördagen. Skellefteå borta. Och där rasade allt.
8–3. En förnedring. Det som tidigare i serien ändå känts som en viss defensiv trygghet var plötsligt helt borta. Andra perioden var en total kollaps – trots att vi faktiskt skapade flera riktigt bra chanser framåt. Men det hjälper inte när det spricker bakåt varenda gång. Spelare sprätter puckar utan plan, kontringarna går inte att stoppa, och odd-man-rushes mot oss är mer regel än undantag.
Lassi Lehtinen? Visst, han fick knappt någon hjälp – men ärligt talat, några av puckarna ska bara tas. Det går inte att vinna matcher med en målvakt som vacklar, och en defensiv som ser ut att spela utan karta och kompass.
Det mest oroande? Att spelet inte utvecklas. Det går snarare åt fel håll. Från hemmapremiären mot Örebro där det ändå fanns positiva tendenser – till ett lag som nu ser mer och mer vilsna ut för varje match som går. Vad beror det på?
Jag har varit en av dem som försvarat Anton Blomqvist. Tyckt att han förtjänar tid. Att det finns något där. Men nu? Nu är vi i ett prekärt läge, och ibland måste obekväma beslut tas – om vi inte ska hamna i ett tredje kval på tre år.
Det är inte kört. Absolut inte. 41 matcher kvar. Fyra poäng upp till säker mark. Men just därför måste något hända nu. Vi har spelare med skicklighet, men vi får inte ihop det. Det finns ingen harmoni. Och visst – vissa delar av spelet ser bättre ut än i fjol – men poängen uteblir. Och i slutändan är det bara det som räknas.
Det här är en resultatbaserad bransch. Ingen blir räddad av “nästan”. Och just nu har vi lägre poängsnitt än under fjolårets mardrömssäsong. Det går inte att ignorera längre.
Jag vill inte vara den där supportern som skriker efter avgångar. Det brukar inte leda någonstans. Men när spelet sviker, resultaten uteblir och utvecklingen pekar neråt – då måste vi kunna säga det högt: Det här håller inte.
För det finns fortfarande en chans att vända på det här. Säsongen är inte över. Men tålamodet börjar ta slut – och vägen vi är inne på nu leder bara åt ett håll.
Och det är inte dit vi vill.
Tack för eran tid nu vänder vi detta tillsammans på Torsdag
