Om det fanns något hopp och självförtroende kvar hos spelarna så är det nog borta nu. Trots att man lånar in både Arvid Costmar och Felix Öhrqvist där den förstnämnda gör en riktigt bra insats, så vill det sig inte för SSK.
Det finns ingen tro på det man försöker få fram i spelet. Man får tidigt ett fem minuters powerplay där man bör kunna sätta press. Men då tar Måns Lindbäck en interference utvisning I offensiv zon och tar död på momentum.
SSK har totalt 9 minuter powerplay under matchen men lyckas bara få iväg fem skott på mål under denna tid.
Något som under tidigare säsong varit en stark uppsida i SSK har varit backskott som antingen direkt eller med givande retur lett till mål. Dessa har nästan helt uteblivit nu, ikväll sköt SSK fyra backskott.
Vid 2-0 målet slutade Sebastian Dyk att backchecka vid egen blå, och släppte fram två Karlskogaspelare ensamma med en försvarande Arvid Costmar.
När någon forward försöker gå till anfall så är det sällan någon annan spelare som gör sig spelbar och anfallet rinner ut i sanden.
Man har helt ingen tro på det här längre. Ja, man jobbar hårt över isen men det leder till absolut ingenting, det mänskliga psyket behöver belöningar för att ta sig framåt, dom uteblir helt nu.
SSK behöver göra en förändring nu och ta in flera nya faktorer för att kunna ta sig framåt, en idrottspsykolog hade nog inte heller varit dumt i detta läge. Gör man inget inom snar framtid så kommer djupet Titanic ligger på vara ett grund jämfört med SSK's djup.
