Skellefteå AIK spelade sin sista mach för året igår och lyckades ta tre poäng efter tre raka matcher med endast en poäng i vardera. Det kunde inte bli ett bättre avslut med en fest på hemmais. Nu kan laget och alla i kring slappna av för att fira in det nya året.
I dagens artikel gör jag ett försök till nyårskrönika för året som varit. Det har hänt mycket med Skellefteå AIK under 2025 och ska jag ta med allt blir den flera sidor lång i analyser och tankar. Jag försöker få med det jag anser är viktigast men själklart går det att prata om mycket annat.
Jag klev på tåget att skriva för laget inför den här säsongen och tar efter en lång och anrik historia av skribenter som huserat på Skellefteå AIKs Svenskafans-sida. Och det jag vill börja säga är: Tack till alla som läser och engagerar sig i artiklarna. Det är alltid roligt att se när läsarantalet växer eller kommentarer trillar in. Så länge det finns ett Skellefteå AIK och minst en läsare fortsätter jag skriva, så pass roligt har jag upptäckt att det är. Tack igen.
Men om vi tar en titt på laget och året som varit.
Tuff start på 2025
Det var inte en dans på rosor för AIK säsongen 24/25. Efter en tuff höst klev laget in som rena underdogs den första delen av 2025. Det snackades om krisveckor och stjärnspelare som inte levererade. Mycket stämde inte för AIK och vi såg det där obehagliga kvalstrecket inte allt för långt borta vid horisonten. Visserligen var det en relativt liten risk att AIK skulle hamna där - men det var svettigt ett tag.
Dock vände de på trenden. Det jag minns var att rubrikerna inför veckan innan landslagsuppehållet löd "Ödesveckan för AIK". Det var tre lag att besegra - Luleå, Leksand och Malmö. Tre lag som AIK var tvugna att plocka poäng mot för att cementera sig ovanför det där obehagliga kvalstrecket.
Vad som senare blev kan liknas vid en saga - där AIK tog tre raka vinster och det var tre vinster med råge.
Det var som ett nytt lag på isen. Stjärnorna började leverera och äntligen kunde bygden slappna av. Den här ödesveckan kom tidigt på året - men den kom att betyda allt för resten av säsongen.
Slutspel och framgång
Skellefteå AIK tog sig till en femte placering när grundserien väl var färdigspelad, vars prestation stärkte dynastin AIK. Laget som aldrig legat under åttonde placering sen säsongen 07/08(sen aldrig sämre än sexa från 08/09). Det är otroliga siffror och AIK fortsatte att bevisa sig som en av hockeysveriges starkaste föreningar.
Slutspelet rullade i alla fall igång och AIK ställdes mot Färjestad i kvartsfinalen.
Personligen trodde jag att AIK skulle ge FBK en fight - men inte att de skulle slå ut giganterna från Värmland.
Det var en slutspelsserie som många trodde skulle gå till Karlstadsgänget och det med all rätta. Med spelare som David Tomasek, Oscar Steen, Victor Lodin, Marian Studenic m.fl. trodde rätt många att AIK skulle tåga ut först.
Men så blev inte fallet. AIK vaknade till liv och lyckades utnyttja den största svagheten hos Färjestad: Målvakterna.
FBK hade haft det tufft mellan stolparna och AIK visade nog upp den tydligaste taktiken jag sett från de svartgulas håll någonsin: Lasta allt på mål - och då menar vi allt.
Matchserien gick till AIK och nu kunde vi andas ut på något vis. Det som många såg som en "mellansäsong" tog AIK hela vägen till semifinal.
Men väl i semifinalen fick AIK se sig besegrade av nykomlingsraketen Brynäs IF. De körde inte helt över AIK men det var inget snack om vilka som var bättre. AIK stod upp vad de kunde men räckte inte till. Men någonstans tror jag att många i Skellefteå släppte lite för mycket efter att de lyckats slå ut Färjestad. Ett tag snackades det om kval - nu stod de som förlorare i semifinal. Jag skulle, med dåvarande omständigheter, säga att AIK lyckades vända en hemsk säsong till något vackert.
Sommar, hejdå och nya ansikten
AIK gick på sommarsäsongen med huvudet relativt högt. Det var inte en säsong som vi är vana att se Skellefteå - men de gjorde något otroligt av vad de hade och jag kan inte vara missnöjd med det.
Nu fick vi se en drös spelare lämna laget, bland annat supertalangen Axel Sandin-Pellikka som nu gjort sin sista säsong i AIK på mycket länge. 20-åringen åkte direkt över till USA för att börja sin resa i Detroit Red Wings organisation.
Vi sa även adjö till Michael Brandsegg Nygård, en annan som följde med till DRW. Han klev fram som en av slutspelets MVPs för AIK och skulle nu fortsätta karrirären på andra sidan pölen.
Vi såg många spelare lämna och jag tänker inte gå igenom alla. Efter en snabb titt på AIKs elitprospects för säsongen 24/25 kan man undra om det inte är ett division-3 lag. Inte på kvalitet - men på den ohyggliga mängden spelare som omsattes.
Det var en följetång för AIK under säsongen och det lånades in spelare höger och vänster samtidigt som misslyckade nyförvärv skickades iväg. Det var kaotiskt och man hoppades att den sportsliga ledningen nu skulle ta tag i lagets situation och värva enligt de traditionella principer som AIK följt sedan återtåget till högsta ligan.
Och man återgick till gamla goda vanor där vi såg att det adderades spets, bredd och djup i alla leden för att stärka AIK.
Victor Grahn som lånats in till AIK såg sig få ett kontrakt med Skellefteå. De tog även in en ny backgigant från Djurgården i form av Max Krogdahl. Senare kunde AIK även presentera ett bekant ansikte: Emil Djuse skulle återigen spela i svartgula ränder.
Vi såg även AIK värva starkt på Forwardssidan där Mikkel Aagaard togs in som ny spets brevid firma Hugg och Lindberg. En spets vi skulle se bli en succé och publikfavorit. Ett av årets bästa nyförvärv i SHL gick till AIK när man lyckades knipa den "Danske Dynamiten".
Även en breddspelare som Lars Bryggman fick kontrakt och nu började AIK se ut som ett komplett lag. Andra spelare som Victor Laz, Oliver Okuliar, Victor Stjernborg m.fl. anslöt sig för att fylla truppen och AIK hade - jämfört med 24/25 - ett överfullt lag med stabilitet och potential för utveckling. Jag kallade det för ett tryggt lag inför säsongen och än så länge vill jag påstå att jag har rätt.
Svajig start men överlag stabil och framgångsrik höst
När seriespelet väl drog igång tog AIK på sig rollen som underdogs. Trots att de bara var två säsonger bort från SM-guld hade man något att bevisa efter föregående mellansäsongen. De tog sig till semifinal men ändå var känslan att AIK måste slå sig uppåt för att tysta tvivlare och stärka sig på den svenska hockeymarknaden igen.
Det fanns dock ett problem - de hade två enormt bra målvakter på kontrakt men ingen redo för spel.
Det fick bli så att nyförvärvet Jani Lampinen tog förstaspaden som rookie i SHL medan AIK sökte med ljus och lykta efter en ny målvakt.
AIK började försäsongen starkt och vann 5/6 matcher. Dock tog det längre tid för att få igång maskineriet under seriespel.
Det blev en plump i protokollet mot Djurgården i öppningsmatchen och därefter började AIK spela en varannandagshockey där de helt enkelt var bra varannan match. Det fanns goda tendenser - men laget fick det inte att fungera till 100%.
Några som däremot fick det att fungera till 100% var Mikkel Aagaard, Oscar Lindberg och Rickard Hugg. Dessa tre spelare har mer eller mindre burit AIK på sina axlar när det gått som tuffast och stundvis undrade man inte om AIK hade seriens bästa kedja (spoiler, de har det nu).
Visserligen började andra spelare hitta en bra form tidigit som Pontus Johansson och Jonathan Pudas. Fortfarande saknades dock den där riktiga breddproduktionen från spelare som Jonathan Johnson, Andreas Johnson och Pär Lindholm, för att nämna några.
Fortfarande väntar man också på att ynglingarna i form av Oscar Voullet och Valter Lindberg ska börja hitta sina fasta roller som SHL-spelare. Båda två gör det väldigt bra än så länge men har inte fått igång sin poängproduktion. Båda spelarna kommer en dag att etablera sig som 30-poäng spelare en dag och jag tror att AIK ser den potentialen också. De är fortfarande unga och har enormt mycket hockey i sig.
Vi ska dock inte glömma det, kanske, viktigaste inför hösten. Jag nämnde ju att AIK hade målvaktsproblem - det försvann rätt fort.
Ni trodde kanske att jag skulle glömma nämna AIKs kanske största snackis den här säsongen och det är ingen mindre än: Strauss Mann - målvakten som hjälpt AIK under hösten att etablera sig som ett topplag. Han har hållit 9 (!) nollor och tangerat SHLs rekord i antalet hållna nollor redan innan årsskiftet. Ska vi snacka om framgång så går det inte att undvika att prata om denna gigant mellan stolparna.
Förutom att Strauss satt detta rekord har vi även vår kapten att belysa i rekordkategorin. Jonathan Pudas är i mångt och mycket en fantastisk back, m en att han även är en av SHLs bästa genom tiderna måste vi börja snacka om nu.
Han är en av de poängstarkaste backarna genom tiderna i SHL och har redan tangerat och slagit en massa poängrekord för backar. För att inte tala om alla hans säsonger över 40 poäng har han nu även slagit in sig på toppen som en av 6 backar med över 300 poäng i SHL. Under hösten har vi fått se backgeneralen tillika kaptenen kliva fram som en av AIKs viktigaste spelare och visat varför han inte är att räkna bort - vi ser en framtida(eller redan nutida?) legend spela för det svartgula och det ska vi njuta av.
Texten om rekord blir väldigt lång och jag kan inte heller skippa Oscar Lindbergs rekordfarts-höst. Han har gjort hattricks, assister och en massa annat fantastiskt på isen för AIK. Även om jag vill slänga med hyllningar till hans kedjekamrater Hugg och Aagaard så går det inte att förbise vem som är arkitekten i bygget.
Ogge är nog SHLs bästa center utan diskussion och han visar det säsong på säsong. I höst visade han det med råge. Redan 20+ mål och 20+ assist och vi har inte ens klivit in på 2026. The sky is the limit, som man brukar säga. Det här är en resa vi nog aldrig kommer att få bevittna igen (det sas säkert när Bud Holloway gjorde 70+ poäng också, visserligen) och vi ska njuta av varje sekund som Ogge tar skär på isen.
Det går att säga mycket om AIKs 2025, men om jag ska sammanfatta allt i sin helhet skulle jag säga upp och ner - men trots allt framgångsrik.
Man började med krisrubriker för att stänga året som serietvåa och plus på det ett gäng spelare som presterar på absolut högsta nivå.
Vad 2026 har att erbjuda återstår att se men vi är ju vana att AIK blir bättre mot vårkanten - kan det bli så igen? Det får framtiden sia om. Just nu ska vi alla fira in det nya året och blicka framåt mot ett nytt år fullt av hockey och nya historier att berätta.
Tack för att ni läser - gott nytt år på er alla!
Med vänliga hälsningar
Skellefteå AIK-redaktionen på SvenskaFans
