Ett Italien utan hjärta blev krossat av Spanien
GELSENKIRCHEN. I det nya Spanien sprang Lamine Yamal och Nico Williams åttor runt italienarna. Morata var mer rörlig och skicklig än någonsin. Det spanska mittfältet visade glimtar från en svunnen generation. Kvar stod Gli Azzurri hjälplösa när alla hoppats på att deras hjärtan skulle slå lite hårdare.
Under veckan har det från både det italienska laget och från media pratats om hur bra det nya Spanien är. För första gången på nästan två decennier utgick inte det spanska laget från sitt mittfält. Den gyllene generationen spanska mittfältare har under många år, parallellt med hela det spanska landslagets kräftgång, varit en utdöende art. Iniesta, Xavi, Xabi Alonso och senast Sergio Busquets finns inte längre för La Roja att förfoga. Det nya vertikala Spanien har istället tagit plats. Spalletti har citerats flera gånger i dagarna där han uttrycker stor respekt och medgett att spanjorerna till och med är “bättre än oss”. Det blev exakt så. Så som alla hade i farhågorna.
Lamine Yamal och Nico Williams på varsin kant sprang åttor runt de försvarande ytterbackarna, Giovanni Di Lorenzo och Federico Dimarco. De två spanska ynglingarna visade från första minuten sitt självförtroende och fick direkt ett övertag. Det dröjde inte länge innan farliga målchanser dök upp. När (till allas förvånad) Alvaró Morata slår ett perfekt avvägt inlägg till Williams är det bara för honom att nicka in den i nät, men missar strax utanför. Lamine Yamal dribblar sig, i ett annat läge, förbi ett flertal italienare vilket leder till ett farligt avslut från Morata. Det italienska försvaret visar sig bräckligare än någon annan gång under Spalletti.
När Gli Azzurri går ut i katakomberna och in i omklädningsrummet måste dem nog vara något överraskade över Spaniens överlägsenhet. Bevisligen är Spalletti överraskad när han desperat byter ut både Jorginho och Davide Frattesi i ett taktiskt drag. Spalletti som annars brukar vara felfri i sina taktiska korrigeringar gör här inget som hjälper. De La Fuente skickar däremot ut sina mannar och de fortsätter på inslagen väg.
I andra halvlek är det inte bara de spanska yttrarna som dominerar. Spanien skickar även ut ett mittfält som stundtals påminner om det man hade för femton år sedan. Gli Azzurri har ingen chans i öppningen av andra halvlek. När Williams kommer runt på vänsterkanten och skickar in ett inlägg via Moratas panna, står Calafiori tomhänt och kan inget göra när skadan redan är skedd innan ögonen blinkade. 1-0 Spanien. En utdelning som skulle kommit mycket tidigare. När sedan drygt 40 minuter gått efter målet och man kan summera matchen, kan man konstatera att Spanien lekt någon form av råtta-katt lek med Gli Azzurri. Chanserna har varit överflödiga. Spalletti har blivit taktiskt besegrad - eller för att vara realist - överkörd.
Kung Felipe VI kan med glädje i uppsynen skaka hand med Italiens ambassadör i Tyskland. Kanske utbyter de några ord. Förmodligen inte. Spalletti har garanterat minst 11 salvor att spotta innan ett hungrigt Kroatien står för dörren i Leipzig på måndag. Spanien var individuellt bättre över hela planen, samtidigt var just det något vi alla visste redan innan. Förhoppningarna låg på att det italienska blodet skulle pulsera hårdare och att dess hjärtan skulle visa sig mer än de spanska. Så blev det inte. Och för det kan de bara klandra sig själva. Det måste de göra.
