Philadelphia har nämligen valt att signa upp Rasmus Ristolainen på ett nytt femårskontrakt värt $5,1 miljoner per säsong. Det är visserligen en liten minskning från hans nuvarande $5,4 miljoner per säsong… men man frågar sig onekligen varför?
Nog för att fysiska inslag och aggressivitet hör hemma även i den moderna hockeyn, men under ett lönetak kan man inte spendera $5 miljoner bara för sådana inslag. För mycket mer bidrar inte Ristolainen med.
238 Dmen in @nhl have played 3000+ 5v5 mins since 2013-14.
Ristolainen:
GF%: 237/238
ExGF%: 238/238
GA/60: 224/238
ExGA/60: 209/238
GA/60 Rel: 201/238
ExGA/60 Rel: 200/238
Impressively poor resume for @NHLFlyers Dman in terms of preventing goals+chances+helping team. #Flyers
— Alexander Appleyard (@avappleyard) March 10, 2022
Det är också talande hur man har valt att använda Ristolainen i Ryan Ellis frånvaro. Han har knappt fått någon tid alls jämte Ivan Provorov i förstaparet, utan istället är det Justin Braun man har lyft upp. Det säger onekligen någonting.
Ristolainen har främst spelat med Travis Sanheim. Duon har tillsammans visat upp en CF% på 46,6, en xGF% på 47,73 och en GF% på 46,86 i 5-mot-5-spelet. Det är inte fullskalig katastrof, men det är inte heller så att man kan skymta början på något stort – även om Sanheim har sett bättre ut under Mike Yeo än under Alain Vigneault.
Ristolainen har ju dessutom slutat göra poäng nu när han knappt spelar något powerplay.
$5,1 miljoner för någon som eventuellt kan bidra med fysiskt spel och det luddiga ”någon som är tuff att spela mot”-argumentet? Hur mycket pengar kan man slösa bort på skräp och ändå förvänta sig kunna – i någon form – hota kommande säsong?
