Månadskrönika: AUGUSTI
Säsongen är – äntligen – igång och vi har fått se Manchester United spela tre matcher under augusti. Vi stannar här och nu, men vi tar oss också tillbaka till millennieskiftet och ett gäng keeprar och landar i Uniteds nya supermålvakt André Onana. Vi funderar kring ramarna för en målvakt, vad man egentligen vill ha och vad vi fått. Det blir Rock ’n’ Roll helt enkelt.
Tisdagen den 1 februari 2011, Manchester United tar emot Aston Villa hemma på Old Trafford. I laget finns spelare som Patrice Evra, Rio Ferdinand, Michael Carrick och Dimitar Berbatov och vid sidlinjen står Sir Alex Ferguson.
Matchen hinner knappt börja innan Wayne Rooney sätter 1-0, innan paus utökar han också ledningen. Darren Bent sticker visserligen upp och reducerar, men när Nemanja Vidic minuterna senare – inte nickar, utan för ovanlighets skull – bombar in 3-1 säkras alla tre poäng för United.
Några månader senare kunde United räkna hem ytterligare en Premier League-titel.
Vad har då en kall serielunksmatch för tolv och ett halvt år sedan att göra med dagens Manchester United?
Svar: målvakter med bra fötter.
När jag ser André Onana stå mitt på egen planhalva och plocka ner en boll mot Tottenham, gå förbi sin egen mittback och svepa en Paul Scholes-cross till Alejandro Garnacho som mer eller mindre får fritt fram mot mål, kommer jag osökt att tänka på matchen mot Aston Villa 2011.
Då var det på liggande boll, visserligen, men när Edwin van der Sar motar undan medspelare och med en underbart svepande passning friställer Wayne Rooney – som dessutom plockar ner och på halvvolley dunkar in ledningsmålet – är det ståpäls.
Tonight I’m a Rock ’n’ Roll star
Det är inte bara Edwin van der Sar jag kommer att tänka på när jag ser André Onana spela fotboll. I takt med att fotbollen utvecklats har också arbetsbeskrivningen för målvakter förändrats. Titta bara på hur Alisson spelar i Liverpool och hur Ederson spelar i Manchester City, det är den typen av målvakt som ofta efterfrågas idag – och helt uppenbart den typen av målvakt Erik ten Hag vill se i Manchester United.
Men det finns målvakter långt innan som gjort det oväntade och tagit risker, som använt fötterna mer än till att damma iväg en boll upp på läktaren.
Ett lysande exempel är Fabien Barthez. ”Att kalla mig målvakt räcker inte, jag vill vara involverad i spelet så mycket som möjligt. Jag är en spelare”. Fransmannens egna ord om sin spelstil.
Fabien Barthez och Edwin van der Sar.
Att målvakter är gjorda av ett alldeles särskilt virke är en etablerad sanning, och det är en hårfin gräns mellan geni och galenskap. Är det någon som bevisat detta på den allra största scenen är det väl just Fabien Barthez. Herregud, han blev ju till och med inbytt som vänsterytter i en träningsmatch 2001 – självklart plockade han ner bollen och tunnlade en motståndare med sin första bollkontakt.
Med en enorm tro på sin egen förmåga blandades blixtrande reaktioner på linjen och utomjordiska räddningar med överstegsfinter, tunnlar och magiskt passningsspel – och sin beskärda del av hårresande misstag.
Fransmannen kom till United sommaren 2000 och utsågs samma år till världens bästa målvakt med både EM- och VM-guld i bagaget. Första säsongen blev också lyckad, ligatitel och kanske, kanske kunde detta visa sig vara en rättmätig ersättare till Peter Schmeichel.
Men trots de uppenbara kvaliteterna blev det till slut lite väl mycket Rock ’n’ Roll och Barthez vände tillbaka till Frankrike efter tre säsonger – och två ligatitlar – som förstakeeper.
Om Fabien Barthez var den där galna rockstjärnan längst fram på scenen så var Edwin van der Sar mer av en basist eller trummis som hur taktfast som helst dirigerade och drev laget framåt.
Han var kanske inte en lika excentrisk figur, men även han hade en spetskompetens i spelet med fötterna. Inte lika silkeslent, men det var ack så effektivt. Det var en annan tid då, Van der Sar var 40 år fyllda när han läste situationen och friställde Rooney, men han hade sannerligen inte gjort bort sig i dagens fotboll.
Han var absolut världsklass, och stabiliteten borgade för ett ogenomträngligt mittförsvar och inte mindre än fyra ligatitlar och en matchavgörande straffräddning i Champions League-finalen 2008.
Från Rock ’n’ Roll till Metal, eller?
Från sommaren 2011 fram till och med säsongen som gick vaktade David de Gea Uniteds mål, och han gjorde det med bravur under alla dessa år. Jag måste – eller snarare, jag VILL – understryka hur mycket jag uppskattar och tycker om David de Gea.
Inte nog med att han på toppen av sin förmåga varit en av de absolut bästa på sin position i världen, han har också räddat otaliga poäng till United – och han verkar vara en himla reko kille, han har kort och gott varit den typen av representant för klubben jag vill se.
Vi ska skatta oss lyckliga över att ha haft Spanish Dave som sista utpost – jag kan räkna upp mängder av räddningar och insatser som gör att mitt United-hjärta rusar lite extra – även om han i spelet aldrig var lika mycket Rock ’n’ Roll eller Metal som den musik han lyssnar på. Och spelet med fötterna var, och blev, aldrig så bra som man kanske tänker att en målvakt från Spanien ska uppvisa.
Just det där, spelet med fötterna, är förmodligen en stor anledning till att hans tid på Old Trafford inte fick en fortsättning efter tolv säsonger. I ett famlande United blev det ändå bland annat en Premier League-titel, seger i FA-cupen och en Europa League-pokal, flest matcher av en målvakt och flest hållna nollor.
David de Gea.
Vad vill man då se i en målvakt? Om det dividerar de lärda än idag, och den diskussionen kommer förmodligen aldrig ta slut. Vill man ha den galna målvakten som står i centrum, är en jävel på att rädda bollar och kan tunnla framåtrusande anfallare men också spelar med en risk så håret slits av hårstrå för hårstrå.
Eller vill man ha målvakten som räddar alla de skott han ska, kanske några till, men inte är en del av spelet på planen utan bara ser till så att bollen inte hamnar i eget nät.
Fotbollens utveckling är en faktor, men förmodligen är väl någon blandning eftersträvansvärt. Nog var Edwin van der Sar en helt perfekt blandning när han kom till United och vaktade målet under Sir Alex Fergusons – arguably – bästa och mest dominanta period i United.
It’s only Rock ’n’ Roll, but I like it
Vikten av att ha en riktigt bra målvakt som kan bidra med just det laget behöver och det tränaren efterfrågar går inte att överskatta. Och just det ser väl André Onana ut att kunna göra.
Dels har han förmågan att rädda bollar – något som ibland hamnar i skymundan när det pratas så mycket om hans fötter och vad han gör med bollen vid dem – och så har han lite av den där Barthez-touchen där han inte har något emot att göra vågade saker, spela som en utespelare och fördela bollar.
Visst är det härligt att ha en målvakt som är lite Rock ’n’ Roll.
Är helt säker på att jag kommer svära ett par gånger under säsongen över några våghalsiga manövrar, något misstag som gör att bollen hamnar i eget mål, men jag kommer också jubla när Garnacho & Company friställs och när han kastar sig ut framför en anfallare och motar undan bollen.
André Onana är varken någon Fabien Barthez, Edwin van der Sar eller David de Gea. André Onana är André Onana. Kanske lite av alla – for better or for worse.
Nu måste United hitta ett sätt att använda hans kompetens på ett effektivt och vinstgivande sätt, att inte låta tempot sjunka och lämna över allt ansvar i uppspelen till sin målvakt – United ska vara ett fartfyllt lag där den raka vägen alltid finns, det får inte bli för mycket bolltrillande på egen planhalva. Den kullen bygger jag en fästning på.
Lördagen den 19 augusti 2023, Manchester United har åkt till London för att möta Tottenham. I laget finns spelare som Luke Shaw, Raphael Varane, Casemiro och Marcus Rashford och vid sidlinjen står Erik ten Hag.
United börjar matchen bra, skapar lägen men gör inte mål. Några minuter in i andra halvlek kommer 1-0 i baken, och i takt med att United mer och mer tappar greppet och svajar ur ramen kommer 2-0.
Efter säsongens tre första matcherna står United på sex poäng och André Onana har mejat ner motståndare i eget straffområde, satt sig på rumpan, gjort viktiga reflexräddningar och agerat spelfördelare vid mittlinjen. Var United är och hamnar i juni 2024 har jag ingen aning om. Men en sak är säker – vi har en alldeles lagom rockstjärna i målet.
It’s only Rock ’n’ Roll, but I like it!
Vad tänker ni om Onanas första tid i United? Hur mycket Rock ’n’ Roll ska en målvakt vara, och kanske finns det någon av dessa gamla keeprar som skulle göra det bra i dagens United?
Dela med er av tankar och känslor i kommentarsfältet här under!
TV: Stora protester när Onana kastar sig över Wolves-spelaren
