Jo, samtliga missar matchen mot Livorno. Aquilani och Faty är skadade sedan tidigare, och De Rossi och Pizarro drog båda klumpigt nog på sig gula kort i matchen mot Messina. Orutinerat och klumpigt, något annat kan man knappast kalla det. Som om inte det var nog är femtealternativet, Cassetti, helt plötsligt skadad i en vecka och missar matchen även han. 
 Mittfältskris!, skriker de flesta.
 Varför då, undrar jag.
 Många verkar fullkomligt ha glömt att vi har en italiensk världsmästare i klubben som signades till Roma som – just det, en slitvarg på det centrala mittfältet. Simone Perrotta är det självklara alternativet nu när de andra mittfältarna saknas. Vid hans sida lär (observera ordvalet) vi få se Cristian Chivu – Rumäniens kapten blir mycket intressant att se på det centrala mittfältet. Att han har en känslig vänsterfot vet vi alla, förhoppningsvis får han nu visa det mer i uppspelsfasen. Så länge han inte faller för långt tillbaka i planen så borde inte inställningen för en mittback att flytta upp som defensiv mittfältare vara alltför stor. I fotbollsvärlden finns många exempel på spelare som behärskar båda positionerna. Chivu och Perrotta låter, med tanke på att vi har fem spelare skadade, som ett mycket bra alternativ.

 Vad händer då med resten av laget när de två spelarna byter position på planen? I försvaret är det nästan att föredra efter att Chivu först sett till att vi bara fick med oss en poäng hem från Sicilien, och sedan ha sett instabil ut i matchen mot Parma. In istället kommer Ferrari som bildar mittbackspar med Mexès som återvänder från avstängning. Ett högklassigt mittförsvar, trots allt. Offensivt har vi tur eftersom Christian Chippen/Wil/Willie/Wilhelmsson har gått in och imponerat direkt, vilket har lämnat avtryck både på medspelare, fans och tränare. Ett offensivt mittfält bestående utav Amantino och Chippen på kanterna och Taddei centralt lär bli resultatet av mittfältsrokaden. På topp återfinner vi självklart Totti, på ytterbacksplatserna Tonetto och Panucci samt i målet den numera självskrivne ettan Doni.

 En dålig insats mot Messina följdes upp utav 2-2 borta mot Parma. Dags att återfinna storformen som vi visade prov på innan juluppehållet, med andra ord. På andra planhalvan återfinner vi ett lag i kris. Livorno spelar inte bara dålig fotboll med än sämre resultat som följd för tillfället (sju raka utan seger), utan ordförande Spinelli gav Daniele Arrigoni dojan efter den smärtsamma 1-5 förlusten mot Atalanta, vilket spelartruppen inte uppskattade ett dugg. Krismöte mellan Lucarelli, Balleri, Passoni, Morrone, Grandoni, Galante (representanter från spelarna) och nämnde Spinelli följde, varpå Spinelli övertygades att prata med nyss sparkade Arrigoni. Efter det mötet ändrade Spinelli (förmodligen motvilligt) åsikt och bestämde sig för att behålla Arrigoni, i varje fall tillfälligt. Om detta enar spelartruppen eller gör att förberedelserna för mötet med ligatvåan får lida får vi veta först på söndag. Jag har dock svårt att tro att något sådant här skulle ha en positiv effekt på spelet. En rivstart från Roma så tror jag att ett skakat Livorno får svårt att hänga med både mentalt och spelmässigt på söndag.

 För Roma är det självklart bara en vinst som räknas mot rivalerna Livorno som för tillfället underpresterar. Om vi ska hänga på Inter är det bara trepoängare som räknas för tillfället då Inter går fram som en ångvält i en än mer imponerande segersvit (ja, jag erkänner) än Romas förra säsongen. Man har mött svårare motstånd och har imponerat, men än är inte slaget om scudetton avgjort. Det är trots allt Inter vi pratar om, och inte Juventus – har Inter någonsin spelat en säsong utan att hamna i minst en rejäl formsvacka?

 Rivstart från Romas sida och jag tror att de tre poängen kan bärgas relativt enkelt. Risken för underskattning tror inte jag är stor heller då Spalletti förmodligen lär väcka sina spelare rejält efter två tveksamma insatser i veckan. Matchen visas på Canal + Mix, med start 14.55.

Forza Roma!