4630 åskådare, varav en hel del från Sundsvall, bevittnade måndagskvällens Norrlandsderby på ett kylslaget och regnvått Strömvallen. Gefle gasade på direkt från början och redan efter åtta minuter hade man tagit ledningen. Daniel Bernhardsson, vilken precis som Himlen är ljusblå förutspådde, hittades på högermittfältet (Johan Claesson spelade centralt) knoppade snyggt in ledningsmålet efter en hörna från vänster. När "Bernhard" skakade av sig Patrik Eriksson-Ohlsson och omarkerad nickade in bollen, kom man att tänka på Sundsvallsbackens bror Janne som gjorde ett liknande mål i EM 1992.

Men glädjen blev inte långvarig. Bara fyra minuter senare satte Thomas Hedlund höften till inne i eget straffområde och Tommie Bergersen for i backen. Straffen som, jag ska inte hymla - var helt korrekt dömd, slogs in av Fredric Lundqvist. 1-1 i halvtid efter en hel del chanser åt båda håll.

Andra halvlek började lika öppen som hela första var. Gefles 2-1-mål i den 58:e minuten går inte till historien som det snyggaste någonsin, men vad gör det en sådan här dag? Ett avslut som räddades av Fredrik Sundfors, sen lite flipper inne i Sundsvalls straffområde, och slutligen hamnar bollen hos Daniel "Sulan" Westlin som bara har att tåa in den.

Strax efter målet kvitterar Sundsvall igen, tror nästan hela Strömvallen, innan linjedomarens flagga far upp i luften och signalerar att hemmalaget fortfarande har god chans att få med sig tre härliga poäng.

Ett par fina räddningar av Mattias Hugosson och så hade Gefle säkrat andra segern för säsongen, och andra på hemmaplan. Det var med en känsla av både oerhörd glädje och lättnad man styrde stegen hemåt. Detta var inte bara ett bevis på att Gefle faktiskt kan besegra etablerade allsvenska lag, utan också förmodligen tre mycket viktiga poäng att ha med sig när serien kommer in i ett avgörande skede.

Sammanfattningsvis en jämn, öppen och förhållandevis underhållande historia, där Gefle drog det längsta strået. Visst var det även lite tuffa tag, precis som det ska vara under ett Norrlandsderby. Gefle blev i första halvlek bestulet på en straff när det var handboll inne i motståndarnas straffområde. Domaren för dagen, Åke Andreasson från Stenungsund, gjorde väl - och nu är jag snäll - ingen jättematch. Förutom missen att inte döma straff och en del andra tveksamma beslut, viftade han med kortet som undertecknad brukar göra vilda kvällar på krogen. Alltså - ohälsosamt mycket!

I hemmalaget var det kul att se Daniel Bernhardsson (hur ofta brukar det vara så?), som förutom målet nästan uteslutande gjorde bra saker. Daniel Ytterbom gjorde som vanligt en fin insats framåt, och "Hugo" flertalet viktiga räddningar. Måste också säga att Johan Claesson känns hemma centralt på mittfältet, och där skulle jag vilja se honom någon mer match.

Gefle är alltså Norrlands bästa fotbollslag, vilket tyvärr säger ganska mycket om Norrlandsfotbollen. "Giffarna" har chans till revansch i augusti då lagen möts på Idrottsparken i Sundsvall. I och med segern avancerade de himmelsblå från sista till tionde plats i tabellen. En plats som man behåller om Hammarby förlorar mot Djurgården på onsdag.