Trots rapporter om att det häftiga snöoväder som drabbat Italien på sistone möjligen skulle tvinga matchen att ställas in gick den av stapeln som planerat på Tardini, och gav båda lagen chansen att lägga UEFA-cup förlusterna i veckan bakom sig. Trots befogade fasor för vad otroligt skickliga Gilardino skulle kunna ställa till mot Romas försvarslinje - till 50% bestående av vikarier - lyckades Roma för tredje gången på fyra säsonger vända ett underläge på Tardini för att till slut spela hem alla de tre poängen.

Precis enligt samma trend som gör Roma till slutsegrare i Parma var det hemmalaget som var det bättre laget under de första 45 minuterna. Italiens näste stjärnforward Gilardino (som inte kan nämnas tillräckligt ofta nu för tiden) ledde sina styrkor och var planens klart bästa spelare under halvleken. Något hans utsökta bedrift på ledningsmålet bevisar, då han kyligt flippar upp bollen till sig själv och med en nätt volley lobbar den över en felplacerad Pelizzoli.
Cassano (Antonio Cassano Superstar) kunde först i den allra sista minuten i halvleken kvittera Parmas ledning efter ett patenterat samarbete med Totti, vars genomskärare Cassano tog hand om, rundade Frey innan han ur dålig vinkel med en genuin vristträff nästan sköt hål i nättaket.

Genom det revanscherade Cassano (Antonio Cassano Superstar) sig från tidigare i matchen då han, också efter en genom skärare av mästaren Totti, kom fri och placerade sitt skott förbi Frey, bara för att se Cannavaro rensa med en snygg glidtackling på mållinjen.

Efter de inledande 45 minuterna var det ett annat Roma som tog planen i besittning; man spelade stundtals som i trance och det ena snygga anfallet efter det andra resulterade i lika snygga mål. Om den första halvleken var en balanserad affär, där Gilardino till och med gav Parma övertaget på fiktiva boxningspoäng, svängde den avslutande halvan av matchen fullständigt över till Romas fördel. Hänförda av Totti och Emerson malde man på och gav inte Parmas mittfält eller försvar en lugn stund. Speciellt vackert var ledningsmålet de båda jättarna i allra högsta grad var inblandade i. Totti spelade en fristående Emerson i rörelse genom en sublim klackspark, varpå brassen släpper bollen till Dacourt som skottfintar och avslutar väggspelet med en genomskärare till puman som inte gjorde några misstag fri med Frey.

Capello har verkligen hittat rätt med laget nu; för fjärde veckan i rad fungerar 4-4-2 uppställningen på ett högst tillfredsställande sätt. Mästertaktikerns förmåga att ständigt motivera sitt lag och få moralen att vara i topp imponerar verkligen, speciellt som han dömdes ut av en enig expertkår i fjol. Hur långt det bär till slut vet vi inte ännu, men som tidigare konstaterats: aldrig förr har ett fempoängs underläge känts så överkomligt.