Steve Cotterill gjorde två förändringar gentemot sist. In kom Aaron Mokoena istället för Ibrahima Sonko och John Utaka istället för Kanu. Det innebar en första match för David Nugent och Dave Kitson som toppforwards med Utaka som vänsterytter.

Portsmouth startade matchen mycket bra och hade redan efter tio minuter skapat tre målchanser av bra kvalitet. Först ut var Utaka först tvingade fram en vass räddning av Steve Simonsen, klart bäst i hemmalaget, innan han så när nådde fram på ett inlägg av Liam Lawrence. Nugent hade också ett bra läge, men hans skott var alltför tamt och rakt på Simonsen.

Därefter hände inte så mycket innan Sheffield United plötsligt skapade en målchans. Det stabila bortaförsvaret hängde för en gångs skull inte med, men Johnny Ertl lyckades inte få sitt skott innanför stolpen. 0-0 med mersmak för Portsmouth i halvtid, men hemmalaget lyfte upp spelet efterhand och såg ut att börja ta över matchen.

Men det var Portsmouth som fortsatte skapa målchanserna i början av den andra halvleken. Nugent hade ett nickläge på Lawrences kross men återigen räddade Simonsen snyggt. Strax därefter fick han sträcka ut igen när han räddade ett bra skott från Lawrence. Dagens räddning fick han dock till några minuter senare när han lyckades stöta undan en frispark från samme man.

Sedan var det Nugents tur att missa. Frispelad av Kitson kom han något ur vinkeln och sköt utanför. Dessa missar och det fantastiska målvaktsspelet av Simonsen kom att bli avgörande för utgången av matchen.

Med kvarten kvar att spela fick Carl Dickinson bollen på handen i ett läge där han inte kunde komma undan. Ett sådant där läge där domaren egentligen borde låtit spelet gå, men också ett sådant läge där det ibland blir frispark. Felaktigt enligt det drabbade laget så att säga, men regelboken ger ju alldeles för mycket tolkningsutrymme här.

Ched Evans brydde sig inte så mycket om det. Han fick bollen petad till sig och satte den i nät via stolpen. Första avslutet på mål för hemmalaget som så långt borde legat under med två eller tre bollar. Portsmouth orkade inte resa sig utan istället var det nära 2-0, men Ashdown var snabbt ute på Cresswells friläge.

Det slutade 1-0 och det var inte alls rättvist. Tveksamma domslut och tur och otur jämnar ut sig över en säsong brukar man säga, men nu har vi känt oss förfördelade i två och en halv säsong eller så (bortsett från två matcher under vårens FA-cup då). Vi tror helt enkelt inte på att vi kommer ha flyt framöver, men försöker ändå se det positiva i det faktum att den här matchen hade Portsmouth vunnit om inte Simonsen hade storspelat.

Låt nu detta oflyt gå ut över Leicester!