Roma och Lecce delar broderligt på poängen efter att ha spelat 2-2 i onsdagens match. Det var en öppen och svängig match, en väldigt typisk Zeman-match om man så vill.

Lecce tog ledningen i matchen genom högerbacken Cassetti som efter en raid på högerkanten bröt igenom försvaret genom att utnyttja Cufrès bristande balans, och sköt ett noll vid första stolpen. Totti fick chansen att kvittera strax efteråt på straff, men Sicignano läste kaptenens försök att reprisera sin straff-lobb, som nådde världslig berömmelse under EM 2000. Då såg det übercoolt ut, nu var det bara...fel. Jag önskar dock inte hänga ut Totti för detta, att bara försöka sig på det vid underläge kräver en viss sorts respekt. Cassano fick dock glädjen att kvittera i sitt personliga derby* genom ett mycket vackert mål en stund efter paus.
Vansinnigt talangfulle Bojinov återställde Lecces ledning genom en kylig lobb över Pelizzoli, sedan Cufrè (återigen) missbedömt situationen och tillät Bojinov stå onside. Völlers två byten ordnande dock en poäng åt Roma; Mido spelade fram Mancini för ett enkelt avslut med öppet mål.

För Roma fungerade den helt nya uppställningen och formationen mycket bra; försvaret såg betydligt säkrare ut i helhet, och anfallet var mycket bra stundtals. Mittfältet var lagets bästa lagdel, där framför allt banans bäste, De Rossi, och Perrotta slet förtjänstfullt och genom detta både säkrade bakåt och gav assistans framåt. Den tredje delen av mittfältet, Aquilani, hade inte en lika bra match, även om han återigen ska ha beröm för sitt mod att prova på svåra saker.

Lecce var en mycket stark motståndare, och kommer med all säkerhet ställa till stora problem för de flesta lag de stöter på i år. Under Zeman har de en taktiskt medvedenhet som är makalös att bevittna, och gästerna gjorde det inte på något vis lätt för Roma. Här var det inte fråga om att rulla över och spela döda på bortaplan; Lecce är fullt förtjänta av sin poäng.

Även om resultatet lämnar en del att önska är jag i grunden positiv. Det finns nämligen en hel rad med saker att bygga vidare på och ta med sig in i kommande matcher, såsom försvarsspelet, mittfältarnas insatser, Tottis återgång till trequartistarollen, de lyckade inhoppen med Mido och Mancini som räddade poängen. Och icke att förglömma - Völlers vilja att vinna, och hans benägenhet att byta in offensiva krafter för att få till skott ett avgörande. Det har vi knappt upplevt i Roma sedan...tja, Zeman.


* = Cassano är född i Bari, där de stora rivalerna heter just Lecce. Derbyt är ett av Italiens hetare i fråga om engagemang och känslor i omlopp.