Äntligen fick man slå sig ner framför matchen och kunna fokusera på vårt LFC efter alltför långa dagar i jultristessen. Det kändes som en evighet senast vi spelade, och tur kanske det för vi behöver tid att hitta tillbaka till vår själ igen.
Det kanske låter något överdrivet, inför idag var vi obesegrade i fem raka matcher, sex inklusive segern borta mot Inter i CL, och vi har häng på den viktiga fjärdeplatsen. Men nu börjar skadorna komma, spelet har knappast sett gediget ut och avslutande minuterna mot Spurs sist var en katastrof. Nu, mot seriens absoluta bottenlag på hemmaplan, måste en klar seger inkasseras. Och det såg mycket lovande ut, åtminstone i första halvlek. Jag kommer här med 3 spaningar från dagens match mot Wolverhampton.
1. Chiesa – vem har rätt av Slot eller hundratusentals förståsigpåare i sociala medier. Det krävdes ett gäng skador, avstängningar och ett afrikanskt mästerskap, men tillslut stod han där i startelvan den omdebatterade Federico Chiesa. Måste erkänna att jag var riktigt laddad att få se energiknippet ta för sig från start. Men förutom några lösa tänder på stackars Tolu gjorde han tyvärr inget större intryck och blev utbytt efter cirka timmen. Några bra, tempohöjande direktpassar men kom inte så långt i sin högerposition. Får förhoppningsvis fler chanser men då måste han ta dem.
2. Offensiven som kom av sig. Såg ni Gravenberchs ”touchkarta” som de visade upp i halvlek? Vår defensiva mittfältare hade klart flest bollkontakter i sista tredjedelen, varav ett var det fina, kontrollerade målet. Det om något visade hur vi dominerade första halvlek. Kändes som högre tempo där bollen flyttades snabbare framåt. Men andra halvlek blev onödigt spännande som så många gånger förr. Inte lika mycket panik som mot Tottenham men om det beror på att vi var stabilare eller motståndet sämre låter jag vara osagt. Till våren måste vi kunna stänga matcherna bättre.
3. Nyförvärven levererade. Första 45 spelade vi i någon slags 2-4-4 formation med Kerkez och Frimpong i väldigt höga utgångslägen. De var pigga, utmanade och sprang och mycket riktigt stod Frimpong för den fina passningen till 1-0 målet. Efter det kom firma Wirtz-Ekitike igång och visade klassen, just denna gång i ”fel” ordning men det fungerar lika bra. Kul för Wirtz att han fick göra mål. Med det dyraste namnet långtidsskadad så känns det bra att de andra nu visar klassen.
Så hoppet om en vårsäsong där vi slåss på högsta nivå lever fortfarande, även om det hackar fortfarande på sina håll. Match redan på torsdag i nästa vecka då vi inleder 2026 med att möte Leeds hemma.
Avslutningsvis så vill jag bara kommentera den fina inramningen i Jotas ära, mycket gripande att se de otroligt söta men av stunden tagna små barnen. Bra gjort Liverpool!
