Ahmedhodžić flyttade till Feyenoord under sommaren från engelska Sheffield United och efter starka prestationer i klubbtröjan återuppväckte han intresse hos media. Intervjun tog upp frågor bortom planen, bland annat hur han känner att han svikits av sitt hemlands fotbollsförbund.
“Jag kunde inte stå ut med amatörmässiga arbetsmetoder och politisk inblandning i laguttagningen. Ibland gick saker och ting bra under en period men det fanns också tider då man såg hur oprofessionellt allt sköttes. Spelaruttagningarna hade inte mycket att göra med prestationerna,” säger Ahmedhodžić.Han berättar vidare att landslagets medicinska stab agerade felaktigt efter en skada:
“Jag skadade en muskel och min klubb informerade landslagsläkarna om att jag inte kunde spela. Ändå tvingades jag infinna mig till samlingen, där man beordrade mig att genomföra 20 sprintar. Efter det stod jag utanför planen i en månad. Man ansåg att ultraljud räckte, trots att magnetkameraundersökning var nödvändig.”När han kritiserade behandlingen, beskriver Ahmedhodžić att han i media blev framställd som någon som inte ville representera landslaget längre:
“Min telefon exploderade. Även min fru blev föremål för mediebevakning. Men det värsta var min pappas reaktion. Istället för att tro på min berättelse sade han: ’Anel är inte längre min son, hans hustru håller på med svart magi.’ Jag blev mållös. Då eskalerade allting.”Trots besvikelsen säger han att han en gång representerade landet med stolthet:
“Under min första landskamp kände jag gåshud vid nationalsången. Jag ville representera mitt land, men inte under sådana omständigheter. Nu är jag lycklig i Rotterdam. Och om mina söner blir fotbollsspelare en dag – då skulle jag aldrig behandla dem som min far behandlade mig.”
