Av allt som jag skrev att jag ville se inför matchen så kan vi konstatera nu efteråt att jag inte fick se någonting av det, förutom att Saka spelade centralt. När Saka nickar in 1-0 redan efter fem minuter så drogs åtminstone mina tankar direkt till matchen mot Wigan, att vi skulle spela ut Wolves och leda med 3-0 i paus. En dominant insats och ett statement mot konkurrenterna, men nu är allting istället helt tvärtom.
Redan i minut 35 satt jag nervöst i soffan och tänkte att det bara var en tidsfråga innan kvitteringen skulle komma och när vi gick till paus i ledning var det mest en lättnad. När vi tidigt i andra halvlek även gör 2-0 blev jag väldigt lugn. Det här kunde vi väl bara inte tappa? 2-0 mot ett av de sämsta lagen Premier League någonsin skådat, då ska det inte vara några problem att vinna.
Men så kom det, som så många gånger förr. Inte helt orättvist kvitterar Wolves bara fem minuter senare genom ett otroligt vackert mål på ett skott utifrån och det är liv i matchen igen. Förhoppningarna om att det skulle vara en väckarklocka, att vi skulle ta tag i matchen igen och göra 3-1 fanns definitivt också där men inte heller så blev det. Istället glömmer hela laget hur man behandlar en fotboll och nu är det tre poäng som ska försvaras hem. Ner med 11 man på egen planhalva, utnyttja vår fantastiska defensiv och gör eventuellt 3-1 i matchens slutskede. Det må ha fungerat många gånger tidigare men det har också skitit sig många gånger tidigare. Vi ger bort initiativet till laget som ligger sist i ligan, låter Wolves flytta fram och ha bollen utanför vår box och har inte en tillstymmelse till anfallsspel. Allt som krävs är ett litet, litet slarv och helt plötsligt är 3 poäng bara 1.
Och precis så blev det. Gabriel och Raya missar i kommunikationen och båda går på samma boll. Ingen får iväg den och istället dimper den ner till en Wolves-spelare som dundrar den via både stolpen och Calafiori innan den går in i mål och nu är vi där igen. Det kommer inte hålla säsongen ut att bete sig såhär, det borde vi ha lärt oss för längesen och det måste finnas andra vägar att ta för detta Arsenal.
Just nu är det svårt att känna särskilt mycket hopp och tro inför avslutningen av denna säsongen, och då är jag ändå en av de som brukar vara lite väl optimistisk. Jag har hittar ursäkter och försvarat både Arteta och spelarna med en dåres envishet länge men det blir bara svårare och svårare.
Det kommer att bli intressant att se hur reaktionen blir när vi på söndag kliver ut på Tottenham Hotspur Stadium mot ett Spurs som knappast kommer vilja sabba för oss mindre än några andra. Men lika intressant som det är så är det något jag i denna stunden fruktar lika mycket, för just nu ör det svårt att ha en annan känsla än att det inte kommer gå vägen där heller. Vi kommer behöva studsa tillbaka och vi behöver välja en annan riktning i hur vi spelar och tar oss an matcher, framförallt när vi leder. Jag hoppas vi får se det snart, så snart som möjligt gärna, men jag tror knappast att det kommer hända, tyvärr. Poängtappet är otroligt tungt och nu är det bara att hoppas på att City också tappar poäng inom en snar framtid, annars kan det komma att bli ännu en väldigt, väldigt jobbig vår.
