Efter mycket pompa och ståt, nationalsång och andra traditioner var det äntligen dags för en avspark. Framför Palace legenden Roy Hodgson, före detta Palacespelaren Southgate och även nuvarande förbundskapten i Englad Thomas Tuchel. 

Manchester City gick ut och höl mycket boll. Inledningsvis blev Palace lite väl nedtryckta men det kompakta laget lyckades hålla undan City. En nyckel i att hålla bollen ute ur mål var Dean Henderson som verkligen storspelade idag. Han började matchen med två otroligt starka räddningar. Efter det kom Palace första anfall på en kontring och man slösade ingen tid. En boll ut till Munõz på kanten, som skickade in bollen genom straffområdet tills Eberechi Eze pricksäkert kunde skicka in bollen bakom Ortega i Citys mål. Ännu en match och ännu ett mål för Ebs. Efter 16 minuter var det Crystal Palace som tog ledningen av en FA-cup final. Bara några minuter senare kom nästa läge när Munõz ännu en gång kom springande på sin kant. Han skickade in bollen med fart och hittade Sarr som sköt mot första stolpen. Ortega lyckades plocka bollen och det blev inget andra mål där. 



När Crystal Palace väl hade bollen i första halvleken var det vacker fotboll, med snygga passningar och mycket fart. City dominerade bollinnehavet men det var mer tjongbollar upp mot Haaland som var taktiken. En tjongboll i den 25 matchminuten ledde nästan till katastrof för det rödblåa laget. Haaland kom med fart ensam mot Henderson, som var utanför straffområdet för att stoppa bollen, missräknade lite och slog iväg bollen med händerna på kanten av sitt straffområde. VAR valde att inte gå in och ändra domarens beslut och Henderson fick vara kvar på plan. I VAR-rummet gav man anledningen att Haaland var påväg bort från målet som anledning till att Henderson inte fick syna det röda kortet. 

I den 33 minuten kom nästa smäll när Tyrick Mitchell glidtacklade ner Bernardo Silva i eget straffområde. Efter att ha sett repriserna några gånger kan man konstatera att Silva föll innan Mitchell var på honom, men det är ändå ett läge där man absolut inte ska glidtackla och det var en tydlig straff för City. Erling Haaland såg länge ut att ta straffen, men valde att ge bort den till Omar Marmoush. Dean Henderson gick till sitt höger och lyckades rädda bollen. City lyckades inte göra mål på returen heller. En otroligt viktig räddning som definitivt var avgörande i matchen. 

City fortsatte hålla mycket boll men utan att skapa något riktigt tryck. Det var långsamt och bollrullande från City. Genomgående i matchen såg man att City hotade när de satte fart på spelet, men att de inte gjorde det ofta nog för att kunna överlista Henderson. Doku visade vad City kan göra med fart i spelet när han i den 42 minuten kom från kanten och lyckades avlossa ett välplacerat skott som Dean Henderson dock kunde rädda. Palace kunde därmed gå till halvtidsvila med ledningen intakt. City lyckades även gå till halvtidsvila utan att ha ett enda gult kort, vilket verkligen var chockerande med tanke på de många fula tacklingarna man bjöd på strax innan halvlekens slut. 



När lagen återigen klev ut på planen efter halvtid så var det endast en förändring, Dean Henderson klev ut med en keps på. Andra halvlek började med lite mer spel av Palace, men övergick fort till mer bollrullande av City. Daniel Munõz lyckades även göra ett mål, efter ett skott från Munõz själv, där Ortega släppte en retur som enkelt petades in. Tyvärr stog Sarr offside vid det första skottet och VAR valde att döma bort målet. Min gissning är att det är screening för Sarr var inte i närheten av bollen. Sedan tvingades Palace till sitt första byte när man fick plocka av kaptenen Guéhi pågrund av en befarad huvudskada. Den uppstog när Palace anföll och Wharton lossade ett skott som träffade Guéhi olyckligt i huvudet. Guéhi verkar dock vara okej och deltog fullt ut i firandet efter matchen. In istället kom Lerma som återigen fick fylla luckan som mittback. Jag tror att Glasner planerade att ge Ward några minuter, men det var lite för tidigt när Guéhi skulle bytas av. 

Andra halvlek var i stort fattig på händelser efter Munõz bortdömda mål. City hade några lägen och Henderson lyckades hålla bollen ute ur det egna målet. De gula korten kom inte i första halvlek men de haglade in i andra halvlek. Palace spelade på ett sätt som tvingade det framåtlutade City att ta gula kort för att inte riskera en spelvändning. Även om fotbollen inte var bländande direkt så var leveransen på läktaren otrolig. Den rödblåa halvan av Wembley bjöd upp till en elektrisk stämning genom hela matchen, men det märktes verkligen i andra halvleken. Det är verkligen en ljudkuliss man kan vara stolt över. 

Matchen slutade utan några fler mål än Ezes i den 16 minuten, vilket innebär att Crystal Palace Football Club äntligen har vunnit en "major trophy". Det räckte inte hela vägen 1990 och inte heller 2016, men nu var det äntligen deras tur att lyfta pokalen. Det var även fint att se att Joel Ward, tidigare kapten i laget, fick kaptensbindeln efter slutsignalen och att det var han som tillsammans med nuvarande kapten Marc Guéhi som lyfte FA-cuptrofén. Jag tror inte att Joel Ward såg det framför sig när han skrev på för Crystal Palace för 13 år sedan. Vinsten innebär även att det blir Europaspel på Selhurst Park nästa säsong. Nu får vi se vad Oliver Glasner kan göra när han återigen är i Europa League. Bästa spelaren på plan för min del måste vara Dean Henderson. Trots att han klantade till det när han petade bollen med händerna utanför straffområdet så var det en helt magisk match av honom. Flera otroliga räddningar som var direkt avgörande.