Derby d’Italia - dags att visa scudetto mentalitet

Bianconeri
Under Spalletti har Juve fått en tydligare riktning och en tydligare ryggrad. Det syns i hur de hanterar matcher, hur de kan växla mellan tålamod och brutalitet, hur laget ser mer samlat ut även när spelet hackar, och hur mycket bättre fotboll de har börjat spela. Spalletti är ingen nybörjare i de här rummen. Han har varit med, vunnit, misslyckats, byggt om och kommit tillbaka. Det finns en tyngd i hans fotboll, en auktoritet som får spelare att tro på planen även när publiken suckar.

Samtidigt kommer de från en riktigt tung cupsmäll borta i Bergamo mot Atalanta och ett kryss mot Lazio som hade kunnat bli tre poäng med lite mer skärpa. Sånt där lämnar spår. Antingen sänker det ett lag eller så gör det dem farligare. Jag lutar åt det senare. Juventus lär inte komma till San Siro för att känna efter. De lär komma för att ta tillbaka sin berättelse.

Och så har vi Kenan Yildiz. Nytt kontrakt, nytt kvitto på att Juventus ser honom som mer än bara en lovande talang. Det som gör Yildiz speciell är inte bara tekniken. Det är hur han kombinerar kyla med mod. Han vill ha bollen när matchen brinner. Han kan spela mellan linjer, skapa något ur ingenting och har den där sällsynta förmågan att få försvar att tveka en halv sekund. Det är ofta allt som behövs på den här nivån. Potentialen är enorm. Blir han rätt förvaltad kan vi prata om en spelare som till slut hamnar med bland de allra bästa i sin generation.


Nerazzurri
Men det är också här Inter kliver in, med sin egen stabilitet som nästan blivit provocerande. Sedan förlusten mot Milan har vi varit obesegrade i ligan. 34 poäng av 36 möjliga. Statistiskt sett är vi överlägsna, och det mest imponerande är att det har kommit trots tunga avbräck. Calhanoglu, Barella och Dumfries har saknats i perioder, ändå står Inter kvar som ett lag som vet exakt vad det vill göra. Det säger mycket om jobbet Chivu har gjort. Inte bara taktiskt, utan mentalt. Det här Inter känns svårare att rubba. Det känns som ett lag som inte behöver perfekta förutsättningar för att vinna.

Dimarco är dessutom i den bästa formen jag kan minnas. Det finns en självklarhet i allt han gör just nu, varje löpning, varje inlägg, varje beslut. Han ser ut som en spelare som vet att han kan avgöra matcher och som trivs med det ansvaret. Förhoppningen är att han kan bära den här nivån över tid, för i den här typen av stormatcher blir hans vänsterfot en direkt väg till kaos i motståndarnas box.

Det här är också en match som säger något om Inter i det större perspektivet. Milan har lyxen av en match i veckan, och nu verkar det gälla samma för Contes Napoli efter deras förlust mot Como. Inter däremot knegar på med tre matcher i veckan och ser ändå stabila ut, trots att skadorna varit av den sorten som normalt sett knäcker rytmen. Det är där man börjar ana ett mästarlag. Inte i de fina segrarna när allt flyter, utan i förmågan att fortsätta vinna när kalendern blir elak och kroppen protesterar.

Och inför just den här matchen verkar det som att Barella och Calhanoglu kan vara tillbaka. Bara det förändrar hela känslan. Dumfries väntas haka på några veckor senare, så uppgiften nu är enkel i teorin men svår i praktiken. Fortsätt med samma mentalitet. Fortsätt spela som om varje match är ett steg mot något större.

För det är det som står på spel här. Vi måste visa att vi vinner stormatcherna. Vi måste visa passionen som krävs för en 21:a scudetto. Juventus kommer hungriga, Spalletti kommer med sin tyngd och Yildiz med sin framtid. Inter måste svara med nutid. Med kontroll, mod och den där kalla övertygelsen som mästare alltid har, även när de är hårt prövade.