Inför söndagens Derby Della Capitale hade Mourinho gång på gång betonat att derbyn framförallt handlar om fansen. Fansen som delvis tvingats stå utanför Olimpicos läktare under pandemin.

Idag var curvorna fulla igen. Idag stod tanterna, gubbarna, barnen, ultras-gängen, tja hela Rom (den gulröda delen) stod upp & vrålade ”Roma Roma Roma” tillsammmans med Francesco Totti och Antonio Venedetti. 

Redan när hymnen gick igång och gåshuden smög sig fram så kändes det speciellt. Äntligen derby på riktigt. Äntligen en match som får Rom och alla dess fontäner, marknadsstånd på Campo dei Fiori och inte minst miljontals vespor att skaka till och vända blickarna mot Olimpico. 

Och som det började. Abraham, derbykungen Tammy Abraham, använder sitt påve-välsignade knä och dunkar in 1-0. Roma fortsätter därefter bara pumpa likt den allra snabbaste Ferrari. Bakåt är det lika stabilt som en Mourinho-buss ska vara. Mitt i allt. Pang! 2-0 och kort därefter servar Lorenzo Pellegrini in ännu en sagolik frispark. Madonna Mia! Var har det här Roma varit de senaste månaderna? 

Roma förde matchen, från Roma Roma Roma ända in till Grazie Roma. Andra kanske inte var lika utpumpande men Roma och Mourinho hade koll. Den här matchen var vår. Vart vi tar vägen nu vet jag inte men jag vet att ikväll är vi bäst. 

Historia skrivs varje gång det spelas ett derby i Rom. Ikväll var historian endast skriven i gult och rött. Ikväll var det bara vi.