5 saker som gör att vi kan hoppas på ett roligt fotbollsliv i Gefle efter EM:

1) Äntligen sitter laget ihop. Spelarna spelar för varandra igen, och jobbar hårt.

2) Den nykomponerade fyrbackslinjen spelade förvånansvärt bra. David Fällman var en stor överraskning, teknisk, brytsäker, placeringssäker. Och Per Asp visade att det är till höger (och kanske i mitten) och inte till vänster han ska spela.

3) Sebastian Senatores samspel med Jonte Hellström och Jonas Lantto påminde om Andreas Dahléns dagar. Lite mer självförtroende så kan detta bli ett fint offensivt vapen.

4) Det fanns en vilja att hålla i bollen, och göra meningsfulla saker med den. Det fanns en vilja att löpa i luckor, att våga slå den enkla passningen.

5) Alla känner att det är allvar nu, att "nu gäller det!".


5 saker som pekar mot Superettan 2013:

1) Laget spelar spänt och ängsligt. Att alla känner att läget är allvarligt kan vara en fördel, men får man inte hål på motståndaren blir allvaret en boja runt foten.

2) Anfallsspelet är på tok för stereotypt. Ingen mer än Eric Larsson försöker sig på egna genombrott. Det går inte att slunga in bollen gång på gång och hoppas på turen. Micke Dahlberg och Jakob Orlov jobbar kopiöst, men får ut väldigt lite. Kanske är de för lika? Kanske måste Orlov våga mer?

3) Det inre mittfältet saknar en ledargestalt. Att folk klagar på Marcus Hanssons kreativitet är absurt, karln har aldrig varit en kreatör. Det är kreatören vi saknar. Zakaria Abdullai spelar fortfarande för långsamt och naivt. Jag säger det igen: Hansson, Abdullai och Alexander Faltsetas krigar om samma position. Snart måste Pelle Olsson sätta in Lantto bredvid denna position om det ska hända något.

4) Många spelare är skadade. Det viktigaste just nu är att Jens Portin, Simon Lundevall, Johan Oremo och Hjalmar Öhagen kommer tillbaka. Vi behöver starta med de bästa spelarna.

5) Publiken tunnas ut för varje match. När inte ens folk i klacken sjunger med i ramsorna utan istället står och pratar med varandra - då är det kris.