Jag skall vara väldigt rakt på och säga att jag håller inte läskedryckscupen så högt. Något högre än Conferemce League och Europa League naturligtvis. Den senaste vann ju Spurs, så den kan ju faktiskt vem som helst vinna. Carabao Cup har sedan länge varit en väldigt nedgången och devalverad cup i England. Egentligen startade nedgången när Manchester United skulle spela någon internationell FIfA-cup nästan parallellt och skickade in ett juniorlag som fick rätt bra med pisk. Efter det började de större lagen som gav sitt liv för Champions League, ligan och klassiska FA-cupen att sortera ut, låta juniorer debutera och brydde sig inte massor om man torskade borta mot exempelvis Cambridge en tisdag i november. Men så är det ju ändå så att det är ju en engelsk titel. En titel som ändå räknas och ingen Community Shield som ingen bryr sig om. En final är ju ändå en final.
När Arsenal sprang av planen efter matchen mot Chelsea så såg man en enorm entusiasm och glädje i blicken. Artéta var tårögd och spelarna euforiska och nära vansinnigt glada. För en final i Carabao Cup? Men absolut. Man måste i denna ekvation ta med sig de senaste åren. Artéta dök upp i början av 2020. Han kom till ett Arsenal, där Émery fått kicken och Ljungberg körde laget. Spanjoren hann knappt börja förrän pandemin drog in. Till sommaren spelades en FA-Cup final mot Chelsea inför tomma läktare. Arsenal vann och Mikél Artéta fick sin första titel. Det kändes naturligtvis fantastiskt. Men det har sedan dess gått sex år. Nästan. Av laget som tog titeln återstår endast Bukayo Saka, som satt på bänken.
Under åren som gått har Arsenal långsamt förändrats. Spelare har gått och spelare har kommit. Laget har blivit starkare och starkare. Två åttondeplatser blev till en femteplats och sedan tre raka andraplatser. Ett par semifinaler i ”ligacupen” och så semifinalen i Champions League ifjol. För den ambitiöse Artéta och det lag han satt ihop så är detta mellanmjölk. Att hela tiden falla på målsnöret i ligan och inte lyckas ta sig till final i någon turnering är hopplöst förnedrande för ett lag med ambitioner och för en klubb som verkligen satsar mot toppen. Att då se glädjen i truppen och hos tränarna när man inser att man äntligen lyckats klyva den gordiska knuten och gå till en final. Även om det ”bara” är den devalverade Carabao Cup blir således väldigt stort för klubb, spelare och ledare. Nu lyckades man ta sig hela vägen till Wembley, något som de andra större lagen gjort de senaste åren. Nu kan Arsenal också hålla upp en skylt där det står att de tagit sig till en final på Wembley och det betyder nog mer än vad man förstår för Artéta gäng. Sedan är säsongen långt ifrån slut och vi hoppas på fler möjligheter.
