1. Hålla ihop lagdelarna.
AIK modell 2014 älskar ytor och gillar när motståndarna anfaller för optimistiskt eller backar hem i knäet på målvakten. Får Gnaget första målet gör motståndarna ofta misstaget att gå för hårt för kvitteringen, det straffar sig nästan alltid. Gefle måste hålla ihop laget, från backlinjen till toppforwards, och flytta fram med hela laget och backa med hela.
 
2. Ligga tätt på motståndarna.
En sak som gör att svenska lag har svårt internationellt (också AIK) är att man i andra ligor har betydligt tätare zon- och man-man-markering. Detta blir ofta en chock för svenska lag. Mot lag med många individualister krävs det att tät markering genomförs konsekvent. Tänk bara på hur störd vår egen Simon Lundevall blev mot Mjällby när han direkt hade en motspelare över sig när vi erövrade bollen.
 
3. Vinna kampen om Mittens rike.
Inget lag i Allsvenskan är så beroende av att mittfältet fungerar som AIK. Efter det att kreatören Robin Quaison lämnat laget har Nabil Bahoui axlat hans mantel på ett exemplariskt sätt. I bortamatchen mot Åtvidaberg var Bahoui magnifik, och visade att luckan efter Quaison redan är tätad. Andreas Alm spelidé bygger mycket på att mittfältet och laget fungerar, han är sällan beroende av en toppforward – om inte Kennedy Igboananike är på planen. Frågan är dock hur AIK klarar sig utan både Celso Borges (på väg till franska ligan) och Ibrahim Moro (avstängd mot Gefle) i söndagens match. I AIK-fankretsar är man lite missnöjd över att laget har tunnats ut och att truppen inte är lika bred som i början av säsongen. Hur som helst är det viktigt att Gefles trojka Marcus Hansson – Robin Nilsson – Anders Bååth gör sitt jobb matchen igenom, och stänger alla ytor centralt. Längs kanterna gör det inte så mycket om Solnalaget rusar fram.
 
4. Våga satsa framåt.
Det är viktigt att Gefle hela tiden utgör ett hot mot hemmalaget, att AIK känner att man inte kan anfalla med hela laget. Gefle behöver våga föra spelet i perioder, inte bara slänga fram den långa bollen på chans till toppforwards. Om vi får försvara oss den mesta tiden kommer vår ork att tryta i värmen. Är det någonstans som Simon Lundevall och Jonas Lantto har ytor att operera på är det på Friends, mot ett AIK som gärna låter ytterbackarna Nils-Eric Johansson och Martin Lorentzon ta yttermittfältarnas plats.
 
5. Inte imponeras.
Det är minst lika viktigt att komma till Friends mentalt förberedd. Det är större där än på Strömvallen, både planmässigt och läktarmässigt. Gräset är svårspelat och fästet brukar vara si och så. Förra året kändes det som om Gefle kom till Friends lite halvnöjt och det räckte för att plattmatchen skulle vara ett faktum. Dessutom kändes det som om spelarna vara lite för storögda inför både motstånd och arena. Att inte imponeras gäller också för domaren som dömer. AIK sätter ett ordentligt tryck på rättskiparen, från åskådarplats men också från ledar- och spelarhåll. Andreas Alm står vid sidlinjen i 90 minuter plus tillägg och viftar när han tycker att hans lag ska ha inkast. Det är sådant som brukar göra att 50-50-situationer blåses till hemmalagets fördel.