Fiorentina är redo för en storslagen säsongsavslutning

Jag börjar tappa räkningen hur många gånger Palladino lyckats ta sig ur en tuff sits men oavsett vad så talar det för hans starka karaktär och framförallt att truppen är med honom. Vinsten mot löromästaren Gasperini understryker att han har truppen på sin sida och att han vet vad han gör. För nu spelar Fiorentina inte bara en defensiv fotboll utan också en offensiv och konkret fotboll.

Palladino är taktiskt slug
Efter matchen avslöjade Palladino just anledningen till varför vi inte fått se ett liknande spel tidigare. Det var nämligen som jag misstänkte, efter den dåliga starten på säsongen var han tvungen att ställa upp ett lag som spelade lägre för att ta viktiga resultat. Laget som hade genomgått en revolution under sommaren var inte tillräckligt samspelt för att ta sig an Palladinos nya idéer och nödlösningen var att hitta balans i systemet 4-2-3-1 som truppen var mer bekväm i. Laget spelade också en mer reaktiv fotboll för att nå resultat på kort sikt, vilket man också gjorde under hösten. Men under vIntern försvann viktiga spelare genom olika skador samtidigt som en ny revolution gjordes i truppen där 5 nya spelare värvades och 8 lämnade. Ambitionen var alltid att spela ett system likt dagens 3-5-2, men januari-revolutionen behövdes för att komplettera truppen och vi får nu se hur förändringen bär frukt. Palladino är slug som en katt trots sin unga karriär som tränare.

Nu spelar Fiorentina äntligen en mer komplett fotboll. Vi såg redan glimtarna av spelet i första matchen mot Panathinaikos och bortamatchen mot Napoli men det var i returmötet mot grekerna som vändningen kom. Då såg vi ett Fiorentina som spelade högre och som vågade attackera, samtidigt som man fortfarande har balans i sitt spel och kan ligga lägre vid behov. Och i de två senaste matcherna mot Juventus och Atalanta tror jag vi får se början till ett mycket komplett Fiorentina som kommer avsluta säsongen mycket starkt. Palladino förtjänar stort beröm för sitt arbete och han visar karaktär för att bli en stor tränare. Trots att tvivlarna var många har han vänt på den negativa trenden och att kunna göra det inte mindre än tre gånger under en säsong ska inte underskattas. Och framförallt bygger det spelartruppens mentalitet och sammanhållning.

Lagets unsung heroes
En stor anledning till den vändande formen är också att spelartruppen är riktigt stark, som jag skrivit många gånger tidigare. Med formationen 3-5-2 får laget ut sina bästa kvaliteter och kan i min mening utmana vilket lag som helst i Serie A, vilket man också visat genom att vinna mot samtliga storlag förutom Napoli. Albert Gudmundsson får den fria rollen bredvid Moise Kean där han visar upp sin briljans och känsla för spelet. Moise Kean själv visar vilken otrolig anfallare han är genom att göra mål på alla möjliga sätt. Nicolò Fagioli är kanske den tekniskt sett bästa spelaren i Fiorentina sedan Borja Valeros glansdagar, jag skulle faktiskt säga att han har potentialen att bli bättre. 
Men med all kvalitet som finns i truppen förtjänar också några spelare som jobbar hårt i det tysta att hyllas. Vi börjar med Rolando Mandragora som den senaste månaden visat upp en form vi inte tidigare sett honom prestera i Fiorentina. Utöver mål och assist bidrar han med ständiga löpningar både offensivt och defensivt. Fantastisk utveckling. 
Tillsammans med Fagioli bildar Mandragora ett väldigt fint mittfält med Danilo Cataldi som är nästa att hyllas. Han hade svårt när Fiorentina spelade fyrbackslinje och tvåmannamitffält eftersom han behövde täcka stora ytor vilket inte är hans styrka. Med de taktiska förändringarna har han blommat ut igen och får utrymme att göra det han är bäst på, nämligen att ge balans till laget både med och utan boll. Det är ingen slump att han var första spelaren i laguppställningen i Sarris Lazio. Hans bidrag till detta Fiorentina nämn inte ofta men det är otroligt viktigt.

Den heliga treenigheten där bak är en så viktig komponent till lagets senaste framgångar. Det är en trebackslinje som är komplett för lagets mål. Luca Ranieri bidrar med hjärta och grinta, men är dessutom en riktigt bra försvarsspelare. Marin Pongracic är en försvarare av högsta kvalitet, defensivt solid och med en bollbehandling som en mittfältare kan han glida genom motståndarna och bryta linjer. Till sist januari-värvingen Pablo Mari som i hjärtat av försvaret bidrar med ledaregenskaper och en toppklass fysik. De flesta av ligans anfallare har svårt i duellerna han ofta vinner, som inte minst syntes mot Retegui. Den här trion är otroligt stark och ger Fiorentina grunden att gå högre upp i planen för att attackera motståndaren, något som saknats tills den senaste månaden. En avgörande detalj för att nå de placeringar som klubben satt ut som mål.
Utöver den starka startelvan finns det nu också väldigt många fina alternativ på bänken. Att kunna byta in spelare som Beltran, Zaniolo, Folorunsho, Ndour, Comuzzo och många fler gör att möjligheten till att ta sig långt i Conference League också finns. Laget ser dessutom fräscht ut fysiskt i jämförelse med andra konkurrenter vilket blir en viktig faktor i slutspurten.

Stora lila drömmar lever
Allt detta gör också att jag landar i en slutsats jag inte trodde på för bara några veckor sedan - chansen till en topp 4-placering är stor. För utöver att det mesta pekar på en väldigt stark säsongsavslutning från Fiorentina, börjar många konkurrenter vackla.
Vi börjar med Bologna och Roma som visserligen båda ser starka ut. Men de har ett väldigt svårt spelschema framför sig de sista 8 matcherna. Båda möter 6 av lagen inom topp 9 och Bologna har dubbelmöte i Coppa Italia inplanerat emellan matcherna. Jag har svårt att se något av lagen ta tillräckligt med poäng för att knipa en topp 4-placering med tanke på poängen de lär tappa. 
Lazio men framförallt Atalanta ser slut ut fysiskt men också mentalt. Lazio har överpresterat och detta kommer ikapp de nu i säsongsavslutningen. Dessutom har de ett slutspel i Europa League att fokusera på parallellt vilket kommer dränera dem än mer. Atalanta ser istället helt slut ut mentalt, kanske på grund av Gasperinis väntade avsked. Men oavsett ser det faktiskt ut som de kan förlora sin tredjeplats som varit näst intill säker under hela säsongen.
Jag klumpar ihop Juventus och Milan som de underpresterande storkluklubbarna på lite olika nivåer. Juventus har sparkat Motta och tagit in Tudor och ser ut att gå mot en stark säsongsavslutning men jag ser fortfarande att de har svårt mot de mindre lagen. Och de har många mindre lag kvar. Milan räknar jag kallt ut från striden redan nu, jag tror till och med Fiorentina vinner på San Siro kommande helg vilket definitivt skulle utesluta dem ur ekvationen.

För att summera ser jag en stor chans till att Fiorentina kan blanda sig i striden om europaspel på den högsta nivån nästa säsong. Något som känns möjligt utifrån hur laget nu ser ut att gå in i sin bästa period sedan de 8 raka vinsterna, samtidigt som många av konkurrenterna vacklar. Jag ser det såklart inte som någon garanti och jag skulle vara mycket nöjd med en plats till Europa League. Men det finns väldigt konkreta signaler som pekar i positiv riktigt för Fiorentina.