Varför blev det så här egentligen?
Vi har haft en sommar där flera fotbollsspelare försökt tvinga fram en flytt från sina klubbar. Det är hit den moderna fotbollen har nått och det är egentligen inte det jag vill behandla i den här texten. Jag kan absolut ha respekt för att fotbollsklubbar inte alltid behandlar sina anställda spelare på ett bra sätt. Och visst är det så att fotbollssupportrar ofta blir mindre charmiga så fort en spelares prestationer sjunker. Det är ett skört arbetsklimat och det lär sannerligen vara ett tufft sådant också.
Vem som har lovat vad och hur det har gått till i Lookmans fall låter jag därför vara osagt. Men hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma fram till någonting annat än att det är ett barnsligt beteende som Ademola Lookman har ägnat sig åt i sommar. Jag köper att han är arg på klubben som han inte tycker har hållit sina löften. Jag köper om han känner ett förakt mot den sportsliga ledningen, men vad hjälper det hans sak att radera bilder på Instagram? Är inte den delen av det här vredesutbrottet lite… missriktad?
Vad tror han ska hända? Att Percassi och gänget ska ringa upp och säga “Snälla ta tillbaka bilderna på dig i Atalanta-tröja så säljer vi dig direkt för det pris du vill, till den klubb du vill”? Nej, inte ens ett förskolebarn skulle tro på den logiken.
Att femåringar kan handla i affekt när de inte får gå hem från förskolan exakt när de vill, eller byta till sin bästa kompis förskola på andra sidan stan, det kan man förstå. Men jag tycker att man kan ha högre krav på en 27-åring. Det måste vara möjligt att lyfta sitt missnöje med sportslig ledning utan att berätta för en hel supporterskara att den inte betyder någonting. För det är det han gör när han raderar alla de där bilderna.
När Ademola Lookman den 19 augusti 2025 är tillbaka på Atalantas träningsanläggning, är det med svansen mellan benen. Vredesutbrottet är slut (?) och så även arbetsvägran. I skrivande stund vet vi ingenting mer än att han tränar individuellt och att den försäljning till Inter som han genom sommarens bravader försökt tvinga fram, är död.
Kanske kommer det ett bud någon annanstans ifrån. Men om inte? Ska han spela för klubben igen? Plocka tillbaka alla bilder på Instagram? Försöka reparera en relation som han själv valt att radera alla spår av? Räcker ett gäng bra prestationer på fotbollsplanen för att allt ska vara förlåtet?
För Atalantasupportrarna kommer Ademola Lookman alltid vara den som gjorde de där målen i den där finalen, som var en viktig del av en framgångsperiod för klubben. Men en klubb som sällan vinner titlar, den minns sina spelare, men den minns också karaktärerna. Om man undrar varför Glenn Strömberg är en sådan stor ikon i Atalanta och i hela staden Bergamo, så är en ledtråd att det inte bara handlar om fotbollsmässiga kvaliteter.
