När Italo Foschi på morgonen den 7 juni fick reda på utgången av mötet kvällen innan, som för övrigt gick precis som han tänkt, skred han till verket direkt. Redan samma kväll hölls ett möte i en annan klubbs lokaler som skulle bli nyckeln till förverkligandet av fusionen. Roman Fotball Club (Roman).
”Dom ville ge ett annat namn, en annan symbol och andra färger. För 94 år sedan, 7 juni 1927, sade Italo Foschi nej. Och Rom fick laget med sitt namn, sina färger och sin symbol.”
Fortitudo och Alba spelade i Serie A och var därför självskrivna i en fusion. Lazio harvade i Serie D, men de hade stort politiskt inflytande och behövde därför hanteras vid en fusion. Italo Foschi, som närde en dröm om ett lag från Rom med stadens namn, stadsvapen och färger, hade dock sedan länge tröttnat på de ljusblå och deras orimliga krav för att ingå i fusionen. Hans ess i rockärmen var klubben Roman, som han fört diskussioner med i det tysta. Precis som Lazio spelade laget i Serie D (och slutade dessutom sist). Men Romans styrka låg vid sidan av planen. Både Alba och Fortitudo var skuldtyngda klubbar, men Roman hade flera starka finansmän i sin klubbledning som kunde ge det nya projektet ekonomiskt stabilitet. De hade även en annan fördel. De spelade i gult och rött, till skillnad från Fortitudo (röd och blå) och Alba (grön och vit). Ett ögonvittne till mötet den 7 juni 1927 i Romans lokaler på via Uffici del Vicario 35 var den profilerade journalisten Alberto Marchesi (som vid den här tiden spelade ungdomsfotboll i Roman). Han blev intervjuad i samband med Romas 50 års jubileum och artikeln publicerades den 8 juni 1977 i Corriere dello Sport.
“Jag var i lokalen och spelade biljard med Ghigo Liberi (vänsterback i Romans A-lag). Men jag hade svårt att koncentrera mig. Jag tänkte mer på männen som var instängda i mötesrummet än bollarna på biljardbordet. Jag visste att de diskuterade Roma och jag var bekymrad över främst en sak. Som för mig var extremt viktig. Vilken färg skulle det nya laget ha på tröjorna? För mig hade det varit oacceptabelt att spela i rödblått eller grönvitt. Det fanns bara en tröjfärg som det nya laget A.S. Roma kunde ha, och lyckligtvis blev det så. Det var Italo Foschi som sade det till mig när han öppnade dörren till mötesrummet, samtidigt som han gav mig en klapp på kinden. Så föddes Roma sent på kvällen den 7 juni 1927. Det var allt annat än enkelt.” Berättar Marchesi i intervjun och fortsätter.
“Det var härligt att få skrika “Forza Roma!” också för att tio av elva spelare i laget var romare och de vann Coppa dei Coni redan 1928. Men “boomen” kom några år senare när laget började spela på Campo Testaccio.”
("1927: Vi bestämde att "vara" (representera) Rom"). Koreografin från höstderbyt 2022. Lika vacker, som den är träffsäker.
“Många frågade sig hur Roma kunde bli så enormt populära direkt med en nästan förkrossande överlägsenhet gentemot Lazio när det kom till supportrar. Men anledningen är väldigt enkel kära vänner. Roma är en fusion av fler klubbar än de tre som namngavs i tidningarna den 8 juni 1927.”
Marchesi redogör sedan i artikeln för sammansättningen av de tre klubbarna och hur de i sin tur hade kopplingar till andra klubbar. Fortitudo-Pro Roma var exempelvis en hopslagning av två klubbar från 1926. Han fastställde sedan just vad som gjorde att A.S. Roma direkt vann en enorm popularitet hos romarna.
“Alla såg något från sitt gamla lag eller från sin stadsdel i Roma, som dessutom sprang ut på planen i stadens färger. En stolthet över att vara romare som är nedärvd i generationer. Som vi alltid sade till varandra. Även om Roma skulle åka ur skulle ingen av oss supportrar ge upp. Vilket vi bevisade den enda säsongen det hände 1950-51. Roma är inte en klubb, det är en religion och den är odödlig.”
Journalisten Tonino Cagnucci har beskrivit känslan ovan, som Marchesi berättar om, samt tacksamheten gentemot den gärning som Italo Foschi utförde när han skapade A.S. Roma på ett fint sätt:
“Han gav klubben namnet den alltid haft. Han skapade det som alltid funnits: Rom väntade på Roma. Han gav oss det. Han såg det framför sig och han gjorde det till verklighet. Han sade nej till projektet Lazio-Fortitudo. Han sa ja till Rom och gav staden Roma.”
Källor: ilromanista.eu, asroma.it
