Det är över fyra år sedan nu. Jag och mina vänner hade gått upp tidigt i London för att ta tåget den dryga timmen söderut till kusten. Jag hade aldrig varit i Brighton förut men älskade vad jag möttes av. Lugnare än huvudstaden, men ändå fullt av liv. Vackra gamla pubar med havet som bakgrund. Vi bytte vattenhål i rask takt för att inte missa någon pärla innan det var dags att bege sig mot arenan. Brighton var ett topplag i Championship. Fulham jagade strax bakom på play-off plats. Tom Cairney och Lewis Dunk två av få som var med då och fortfarande är kvar i lagen. Mycket har hänt sedan dess.

Nu är det helt andra förutsättningar. Nu är det två bottenlag som möts. Att matchen är betydelsefull är en underskattning. Att matchen är säsongsavgörande närmare sanningen.

Fulham kommer från ett stabilt ligaspel mot svåra motstånd men saknar segrar. Brighton å andra sidan prisade för sitt sätt att spela fotboll på. Ett spelsätt som senast gav tre poäng mot Leeds och vid seger ikväll skulle hemmalaget dryga ut avståndet ner till Fulham till åtta poäng. Något som helt enkelt inte får ske.

För fyra år sedan gjorde skotten Kevin McDonald 1-0 till Fulham, men hemmalaget var starkare och vann till slut med 2-1. Men det gjorde inte så mycket då. Fulham spelade rolig fotboll under Slavisa Jokanovic och jag minns mest sångerna vi sjöng under läktaren på Falmer Stadium. “Don’t take me home, please don’t take me home, I just don't wanna go to work, I wanna stay here, and drink all your beer, please don’t, please don’t take me home.

Ikväll kommer läktarna vara tomma på supportrar. Ingen sång kommer eka i betongen bakom bortaläktaren. Istället får vi iklä oss våra bästa matchtröjor och sitta bänkade framför våra skärmar. Men snälla Fulham. Ge oss en seger den här gången. Tänd hoppet om en säsong 2021/2022 där både laget och vi supportrar är kvar i landets högstaliga. Låt oss åka land och rike runt och sjunga om öl medan vi ser vårt favoritlag. 

Matchstart: 20:30