Liverpool roterade friskt inför matchen mot Atalanta. Föga förvånande skedde de största förändringarna i de skadedrabbade bakre leden. Neco Williams fick starta som högerback, centralt fick Rhys Williams chansen och nyförvärvet Kostas Tsimikas fick göra en efterlängtad hemmadebut, när han fick vikariera för Andy Robertson på vänsterbackpositionen.

Rotationen satte sina tydliga spår. Förra matchen mot Atalanta var en sprakande tillställning. Kvällens match var nästintill motsatsen.  Första halvlek var trevande och speglade två lag som verkade vara nöjda med att dela på poängen. De få gånger de bjöds på chanser var efter bolltapp från något av lagen. Liverpools nykomponerade backlinje lyckades avvärja farligheterna de få  gånger Atalanta hotade framåt.  

Men när tempot höjdes i andra halvlek blottades den unga och reservbetonade försvarslinjen. Två fina inlägg från Papu Gomez resulterade i två mål för italienarna.

Trots fyra byten direkt efter Atalantas andra mål uteblev den stora forceringen från Liverpool. Det var en sådan kväll och i ärlighetens namn var det kanske en match som vi har väntat på. Det ska dock såklart påpekas att Liverpools insats inte är okej, oavsett skadesituation och roterande elva. Inga skott på mål i en Champions League-match hemma på Anfield, det är under all kritik.

Med det sagt. Det krävdes rotation i denna match med tanke på det tajta spelchemat och skadesituationen. Urladdningen i helgen mot Leicester verkade sitta kvar i benen och de faktorerna i kombination med en uddlös offensiv borgade för detta resultat.

Nya tag krävs. Ikväll var ett bottennapp, insatsen var inte bra, men det låg i luften. Det är inte läge att skriva en text fylld av spelarkritik och upprörda känslor efter den här förlusten. Det är såklart extra trist att den obesegrade sviten på hemmaplan är slut, men nu riktar vi blickarna mot helgen och jobbar in tre poäng borta mot Brighton.