Giuseppe Giannini föddes den 20 augusti 1964 i Rom, närmare bestämt i stadsdelen Trieste. Men redan vid tre års ålder flyttade Giuseppe och familjen till Frattochie i kommunen Marino (tillhörande storstadsregionen Rom).
Som barn spelade Giuseppe fotboll hela tiden. Inomhus knölade han ihop papper som han förvandlade till bollar att spela fotboll med. Han speladde utanför föräldrarnas skoaffär och med vänner i San Giuseppe där matcherna pågick i all evighet.
När Giuseppe var 14 år vann hans lag med killar från kvarteret en fotbollsturnering i Ciampino. I finalen slog de Almas Roma och Giannini gjorde två mål. Det gjorde att Naim Krieziu, som var med och vann “scudetton” med Roma 1942 fick upp ögonen för honom. Krieziu var numera sportsligt ansvarig i Almas. En 14-årig Giannini behövde ingen betänketid utan ville genast ta steget till den större klubben Almas Roma, som under den här tiden var känd för sin talangutveckling.
En annan före detta Romaspelare, Amos Cardarelli, blev Giuseppes nya tränare. Giannini fick en raketutveckling under Cardarellis ledning. Han spelade som offensiv mittfältare och gjorde många mål. En egenskap som gjorde Giannini till ett hett villebråd bland toppklubbarna i Serie A. Luciano Tessari som var Milan-scout upptäckte Giannini på en turnering och övertalade Nils Liedholm att bjuda in honom till Milanello. Giannini imponerade stort på hans “provino” i Milano och innan han åkte hem till Rom fick han en tröja av storstjärnan och skyttekungen Gianni Rivera, som även gav Giuseppe en rundtur på Milanello och visade Milans prisskåp för att försöka övertala ynglingen att välja Rossonero. En 15-årig Giannini var såklart begeistrad efter äventyret i Milano och allt verkade klart. Men ett telefonsamtal kom att ändra på allt.
Giorgio Perinetti, som jobbade som scout för Roma, fick sent omsider kännedom om Giannini, och han förstod att det gällde att handla kvickt. Han ringde därför direkt till presidenten för Almas och bjöd in Giannini till en provträning även hos Roma. Giuseppe Giannini, som var stor Roma-supporter sedan barnsben, tackade såklart inte nej när favoritlaget bjöd in. Och på Trigoria möttes han av en överraskning han sent skulle glömma.
För i Giallorossi blev det ingen vanlig provträning med juniorlaget. När Giuseppe för första gången kom innanför grindarna på Trigoria möttes han upp av Romano, Turone, Spinosi och några andra spelare från A-laget. Giuseppe trodde knappt sina ögon. Detta var hans stora idoler som han brukade heja fram på Olimpicos läktare. Och nu delade de omklädningsrum med varandra.
På den här tiden spelade A-laget alltid en internmatch på torsdagar där de ordinarie spelarna mötte reserverna, kryddat med några spelare från “Primavera” (U20-laget). Giannini kastades direkt in i hetluften och spelade en halvlek på mittfältet med den rutinerade Romeo Benetti, som spelat i Milan och Juventus innan han kom till Roma 1979, som gav ynglingen från Frattochie i de södraste delarna av Rom gott om goda råd under matchen.
Giannini klarade eldprovet med råge. Men återvände ändå till Almas och avslutade säsongen med klubben som hade hjälpt honom att ta klivet till de riktigt höga höjderna.
När Giuseppe Giannini för andra gången kom till Trigoria, i juni 1979, förväntade han sig bara att få lite information inför säsongsstarten med “Primavera”, som vanligtvis brukade starta i september. Istället blev han återigen överväldigad. Giuseppe skulle följa med A-laget till kontoret vid Circo Massimo för presentation och sedan delta i A-lagets försäsongsträning i Riscone di Brunico. Inte ens 16 år fyllda tillbringade Giannini sommaren med idolerna som han tidigare samlat bilder på i sitt album. Conti, Rocca, Di Bartolomei och Pruzzo med flera. Giuseppe Giannini levde verkligen sin dröm.
Väl tillbaka i Rom så fortsatte Giannini att träna med A-laget i veckorna men när det började närma sig söndag och matchförberedelser fick han träna med sina jämnåriga. Där tränades han av Romeo Benetti, som han delade mittfält med under sin provträning. Han hade efter karriären blivit ungdomstränare i Roma.
Den 2 augusti 1981 är ett historiskt datum i den gulröda historien. Giuseppe Giannini gör då sin debut i den gulröda tröjan i träningsmatchen mot Riscone och killen från södra Roms utkanter passar även på att göra mål.
Debuten i tävlingssammanhang kom den 31 januari 1982 i hemmamatchen mot Cesena när Nils Liedholm i den 56:e minuten bytte ut Scarnecchia för att ge plats åt den då 17-åriga ungtuppen. Det blev ingen lyckad debut för Giannini eftersom Roma förlorade med 0-1 efter ett sent mål av Cesena.
“Jag är jätteledsen för resultatet, men jag måste tacka signor Liedholm för förtroendet som han visat mig. Jag kom in på planen ouppvärmd men upplever inte att jag hade några problem med tempot eller var för känslosam. Om det inte hade varit för resultatet skulle jag ha varit världens lyckligaste kille”, förklarade Giannini för journalisterna efter matchen.
En av spelarna som trodde mest på Giuseppe Giannini var Falcao. Brassen tog romaren under sina vingar och var ofta kvar på träningsplanen tillsammans med Giannini för att träna tillslag, mottagningar och rörelsemönster. Han tog även ynglingen i försvar ifall någon journalist uttryckte sig kritiskt. Falcao såg tidigt vem som skulle ta över efter honom som dirigent på mittfältet. Och mer rätt kunde han inte få.
Gianninis första mål i en tävlingsmatch kom i hemmapremiären säsongen 1984/85 på Flaminio mot Padova. Redan i sjätte minuten slog Lucci ett inlägg som nickskarvades av Di Carlo fram till Giannini, som med huvudet gav Roma ledningen i matchen. Slutresultatet skrevs till 2-2.
28 oktober 1984 skulle bli det datum som “il Divino” (den gudomlige) skulle lämna över taktpinnen till “il Principe” (prinsen). På planet till Turin berättade Falcao för Giannini att han inte skulle kunna spela, för att Giannini skulle vara förberedd på att få gå in från start, i den viktiga bortamatchen mot Juventus. “il Principe”, vilket var smeknamnet Giannini numera gick under, skrämdes inte av utmaningen och stod för en enastående insats mot Juventus där han kvitterade “Bianconeris” ledningsmål med ett långskott med yttersidan, och matchen slutade 1-1.
Det var starten på en lång karriär i Roma och det italienska landslaget för Giuseppe Giannini, med många minnesvärda matcher. Han var med i truppen som vann ligan 1983, men spelade ingen match. Däremot vann han tre Coppa Italia och var med om den smärtsamma finalförlusten mot Inter 1991 i Uefacupen. Med landslaget blev det ett brons i hemma-VM 1990. Trots flera lukrativa bud från större klubbar med mer framgång än Roma valde “prinsen” att aldrig lämna sitt folk och sitt folk och sin klubb.
Istället blev han bortkörd av den nya presidenten Franco Sensi, till supportrarnas vrede. Giannini, som kunde ha gått till någon av storklubbarna i Norditalien, valde bort det av kärlek till Roma. Han emigrerade istället till Österrike och Sturm Graz. Trots att Giannini hade all rätt att känna sig exkluderad av Roma valde han att sätta på sig en Roma-halsduk, från en av ultrasgrupperna, när Sturm Graz hade lagpresentation på mittplan. Det blev bara en säsong i Österrike för Giannini som sedan avslutade karriären i Napoli och Lecce.
Giuseppe Giannini i en ultras-halsduk från Curva Sud när Sturm Graz presenterades.
Den 17 maj 2000 skulle bli en fest. 50.000 romanisti hade köpt biljett till Gianninis avslutningsmatch på Olimpico för att en gång för alla tacka honom för allt han gjort för staden och laget. Giannini, som under sin karriär även varit framstående i landslaget, skulle hyllas i en match mellan Italien och Roma. Förbundet ville att Giannini skulle spela första halvlek i landslaget och andra halvlek i Roma. Och så fick det bli. Men precis som avskedet från Roma, som inte var värdigt en fanbärare som “il Principe”, blev även hans hyllningsmatch en mörk dag i Romahistorien.
Lazio hade gått och vunnit “scudetton” bara tre dagar innan Gianninis avskedsmatch och stämningen i Rom var klart uppretad och frustrerad. I pausvilan var det en stor massa som inte kunde hålla känslorna tillbaka utan de invaderade planen och gick bärsärk på innerplan. Målburarna saboterades, gräset revs upp och reklamskyltar slogs sönder.
Matchen återupptogs aldrig och Giannini fick därför aldrig spela andra halvlek i sin Roma-tröja. Hans folk, som i grunden ville honom väl, hade bestulit honom den avslutning som han förtjänade. En tårögd Giannini stod vid sidan om planen och såg på när innerplanen på Olimpico förvandlades till ett slagfält. Bredvid honom stod hans föregångare Bruno Conti och hans efterträdare Francesco Totti. Giannini samlade ihop sig och med gråten i halsen sade han ett par avslutande ord till sitt folk:
“Jag ber om ursäkt. Det är så mycket känslor. Tyvärr händer allt detta för det finns så mycket kärlek till den här klubben. Och för vreden som finns på grund av det som hänt i dagarna (Lazios scudettovinst). Oavsett så tackar jag er. Även om det inte skulle sluta såhär utan med något vackrare”.
Bruno Conti och Francesco Totti tröstar en förkrossad Giannini.
2013 blev Giuseppe Giannini invald i Romas Hall of Fame.
“Jag är mycket smickrad och tacksam över att bli invald i Hall of Fame. Jag är verkligen stolt. Jag vill tacka de som har röstat på mig och valt in mig. Det är bland det bästa som någonsin hänt mig. I Rom har jag upplevt allt i 100 kilometer i timmen. Fina stunder samt mindre positiva stunder. Målet i Foggia, straffmissen i derbyt. Alla stunder har jag framförallt upplevt som supporter. För mig har Roma alltid varit ett val med hjärtat mer än en profession.”
Giuseppe Giannini i siffror:
- 14 år i Roma (1982-1996)
- 437 matcher och 75 mål
- 280 matcher som kapten
- 16 spelade derbyn
- 47 matcher i landslaget
Källor: giocatoridellaroma.it, amoregiallorossa.it, asroma.it
