Matchrapport, Sampdoria-Roma: 3-1 - En dag på jobbet

Nye tränaren Aurelio Andreazzoli mönstrade en intressant elva i en lika intressant formation:
(3-4-1-2): Stekelenburg; Marquinhos-Burdisso-Castan; Lamela-Bradley-Pjanic-De Rossi-Marquinho; Totti-Osvaldo. Pjanic skulle agera trequartista bakom Totti och Osvaldo, parhästarna som att döma av diverse träningsläger verkar ha funnit varandra vänskapligt. De Rossi och Bradley skulle falla ner och bli defensiva sköldar framför trebackslinjen och längst bak vaktade återigen Maarten Stekelenburg målet. Det var tid för nytändning.
 
Roma inledde aggressivt och kopplade genast grepp om matchen. Lamela var pigg ute på högerkanten och sick-sackade han sig inåt i banan med sina patenterade sulfInter. I mitten tog Pjanic äntligen för sig ordentligt och dikterade tempot med sitt lätta steg och sina känsliga fötter. På vänsterflanken turades Marquinho och Castan om att bryta fram, och Roma uppvisade energi och hunger som personifierades av Daniele De Rossi. Efter åtta minuter hann deja vu inta våra sinnen när Totti drog iväg en vänstervolley från exakt samma position där han slungade in sitt klassiska mål på Sampdoria för sju år sedan. Skottet seglade dock över den här gången, men Roma fortsatte trycka på. Med Bradley som bollförare iscensatte man ett anfall som dock förvaltades katastrofalt av amerikanen. Frustrationen hann emellertid inte komma in i bilden riktigt än.
 
Sampdoria anföll främst via kanterna, först genom De Silvestri på högersidan och sedan via Estigarribia på vänstern. Med kvarten spelad vaskade dock Roma fram matchens dittills vassaste målchans efter att Stekelenburg satt igång ett anfall som Pjanic serverade Lamela men skottet räddades av Sergio Romero. Just Stekelenburg verkade taggad och redo att visa sin storhet. Hans pondus strålade över det egna straffområdet till en början, och framför honom höll trebackslinjen tätt med Burdisso som grintans främste förkämpe. Roma lyckades neutralisera Mauro Icardi och fick sedan frispark i ett bra läge, som Totti tryckte iväg mot främre stolproten men återigen var Romero med på noterna och fick ut bollen till hörna. Matchen bibehöll sitt höga tempo och Pjanic fortsatte briljera som det kreativa navet på Romas innermittfält, men samspelet med Totti klickade inte fullt ut. Väntat nog krockade de båda spelgenierna lite för ofta, men i och med att Pjanic föll djupare ner i banan för att fördela bådade det gott för Roma.
 
Just när Sampdoria börjar etablera någorlunda tryck slår Totti en gudomlig ytter på Osvaldo. Kulsprutan hittar Miralem Pjanic mitt i boxen men avslutet går rakt på en täckande försvarare och fläckar ner Pjanics dittills lysande insats. Ett sånt läge bara måste sitta. Före halvtidssignalen hinner De Rossi ta Estigarribia på flygtur och Marquinho brottas med De Silvestri i ett lugn före andra halvleks storm. Roma gick in i pausvilan med frisk vind i seglen trots sin sedvanligt bristande effektivitet framför mål. Passningsspelet, presspelet och försvarsspelet klaffade närmast felfritt och Roma ägde den underhållande halvleken som bara var en försmak på vad som väntade.
 
Den andra halvleken bjöd på organiserat kaos. Först ville Sampdoria äta sig in i matchen men Icardi var lika avtrubbad som i första. Med femtio minuter spelade drog Totti iväg ett skott som hamnade hos Lamela, och argentinaren stänkte in sitt elfte mål för säsongen. Roma hann fira i nästan tio sekunder innan linjemannen viftade febrilt med flaggan. Målet dömdes bort för offside – huruvida det avsåg Totti eller Lamela är oklart. Om linjemannen menade att Totti stod på fel sida lyfte han flaggan på tok för sent, om han menade Lamela var han felaktigt ute. Orättvisan grinade Roma i ansiktet, och förgäves försökte Totti finna logik i domslutet men kunde bara hjälplöst se på när Sampdoria slutligen tog frisparken i eget straffområde. Redan här visste vi vad som komma skulle, vi som kan vårt Roma. Inte nog med demoraliseringen efter alla brända lägen i första halvlek – nu fick vi också ett mål felaktigt bortdömt. Trots att Roma tände till rejält efter situationen – främst via Tottis och Pjanics tvåfotstrollerier – frispelade inhopparen Sansone sin vänsterspringare Estigarribia som tryckte in bollen i bortre hörnet. Logisk idioti, idiotisk logik eller bara AS Roma i ett nötskal oavsett årgång eller tränare.
 
Målet tog udden av Roma vars nummer nio verkade lika intresserad av matchen som De Rossi är av Manchester City. Osvaldo gick från sin knappt godkända prestation i första halvlek till att vara helt under isen, och det vore rimligt av Andreazzoli att slänga in Nico Lopez – nyss hemkommen från Sydamerika där han vunnit skytteligan i sydamerikanska U20-mästerskapen. I stället fick Osvaldo vara kvar på planen när Roma försökte belägra Sampdorias straffområde, men där hemmalaget ständigt oroade med sina kontringar. Med halva halvleken spelad gav Bradley plats för Florenzi, ett byte jag trodde gjordes för att Florenzi skulle bli en djupledslöpande mittfältare i stället för att De Rossi skulle ha en bollvinnande lekkamrat i mitten. Florenzi flyttades dock ut på kanten och in centralt klev Erik Lamela. Knappt hade Florenzi hunnit känna på bollen förrän Osvaldo ordnade straff, men när Totti stegade fram för att ta den såg det ut som att Osvaldo viftade bort honom. Totti fick alltså inte chansen att vare sig knappa in på Gunnar Nordahl i Serie A:s skytteliga genom tiderna eller slå in sin femtonde fullträff på Sampdoria. I stället lunkade Osvaldo fram och försökte lura bort målvakten men misslyckades totalt och Romero lämnade inte ens retur på det lösa skottet.
 
Osvaldo verkade försjunken i psykiska problem eller djupa depressioner och grimaserade bara med ansiktet när han brände Romas returbiljett in i matchen. Burdisso å andra sidan började mangla ner Sampdoria-spelarna och på en efterföljande frispark stegade Sansone fram. Ett perfekt tillslag senare lyste 2-0 på resultattavlan, och Sampdoria slog sånär in trean direkt efter. I stället reducerade Lamela med en volley från nära håll efter inspel av Florenzi, men bara två minuter senare nickade Icardi in 3-1 på hörna och fastställde slutresultatet. Erik Lamela hann nicka i ribban och utstråla frustration som övergick till individuellt glimmer. Han var på lekhumör matchen ut och förtjänade mer än en kollektiv förlust på kontot. Pjanic föll ur matchbilden, Dodo kom in utan att uträtta något och det kändes som att Nico Lopez slängdes in 87 minuter för sent i 87:e minuten. Totti och Sampdorias tränare Delio Rossi – Adem Ljajics baneman – hann munhuggas på övertid innan Delio Rossi gick tvärs över planen antingen utvisad eller bara in till omklädningsrummet för att han ville det. Vid mittcirkeln eldade han på hemmasupportrarna och sekunderna senare blåste domaren av matchen.
 
Allt var som vanligt. Roma briljerade och skapade men kunde inte göra mål, motståndarna kontrade och tog ledningen efter ett felaktigt domslut fem minuter tidigare. Ju längre matchen led, desto mer trädde psykologin in i Roma-spelarnas sinnen, och någonstans var det väntat att Pablo Osvaldo skulle missa straffen. Att han tog den från Totti är en annan, oförklarlig femma.  Trots förlusten bör vi inte vara alltför nedslagna. Med ineffektiviteten åt sidan satt spelet som det skulle och konceptet med trebackslinje kan fungera för Roma och för Burdisso som slipper ett lika högt försvarsspel som under Zeman. Pjanic var oerhört bekväm i sin roll som playmaker och Lamela vaknade till liv efter sin dystra vinter. Dessutom bör vi fortfarande lägga fokus på Coppa Italia. Att ta oss till final och slå Lazio skulle innebära en titel, ett styrkebesked, ökad attraktionskraft och lyckliga spelare. Med det sagt ska vi fortfarande stå upp mot Juventus nästa helg.