2025 har nått vägs ände. Personligen ett fotbollsår definierat av kontraster, av att kastas mellan hopp och förtvivlan som Ajax-supporter. I början av året gick Ajax på rosor, radade upp segrar, slog både PSV och Feyenoord, ledde Eredivisie med 8 poäng och firade 125 årsjubileum i stil. Efter flera år av totalt kaos och kris i klubben var det fantastiskt att få uppleva. Så bra har fotboll inte fått mig att må sen Ajax ikoniska 2018/19 säsong.
Sen lyckades man på ett osannolikt sätt totalt haverera under sluttampen av säsongen. Nya interna slitningar bakom kulisserna ledde till att fantastiske tränaren Francesco Farioli, som väckt liv i klubben igen, drog vidare. Merparten av 2025 definierades sen av en ny utdragen kris i Ajax. Det har börjat ljusna något nu på slutet, med förändringar på ledningsnivå och några positiva insatser på planen. I dagarna fick vi en nyårskaramell i att Jordi Cruijff blir ny teknisk direktör. Vi får se hur det går.
Två matcher ramar in 2025 för mig, och det är De Klassieker dubbelt upp. 2 februari, Ajax 2-1 Feyenoord. Ett dramatisk sjöslag till fotbollsmatch, som fick det otroliga sagoslutet när i sista minuten den tidigare utskällda hackkycklingen Anton Gaaei serverade Kenneth Taylor en perfekt framspelning och lika utskällde Taylor fick sätta foten till bollen och avgöra slaget. 14 december, Ajax 2-0 Feyenoord. En överkörning ledd av klubbmannen Davy Klaassen och ett knippe tonåringar. Hoppingivande för framtiden, för nästa år.
Fotbollsåret i stort? Mjällbys otroliga triumf. Damlandslagets straff-fiasko. Herrlandslagets monumentala fiasko på alla plan. PSG:s perfekta fotbollsmaskin som framkallar noll känslor men bra resultat. Polisens krig mot den svenska supporterrörelsen.
Framför allt har året definierats av SvenskaFans för mig. Vi fyllde 25 år, jag har haft ynnesten att vara med på 14 av dem. Länge som skribent, nu också som redaktör för internationell fotboll. Mitt främsta sätt att följa och hänga med i fotbollen – och få inblickar i hockey, bandy, handboll och basket – är genom SvenskaFans, genom alla texter från våra fantastiska skribenter.
För egen del har jag lagt ner mycket tid på att knacka ner Ajax fullständiga historia , ett eget passionsprojekt som fortsätter in i 2026. En personlig höjdpunkt var när jag i höstas fick chansen att sitta ner med författaren och fotbollshistorikern Jonathan Wilson och prata fotboll i en och en halv timme. Resultatet går att ta del av här . Läs gärna.
Några höjdpunkter från året
Men här vill jag framför allt passa på och lyfta fram några artiklar från andra skribenter som förgyller SvenskaFans med sina texter om internationell fotboll på olika platser i världen. Ett litet axplock – skulle jag ta med allt från olika skribenter jag vill lyfta skulle den här texten inte hinna komma ut detta år.
William Hiekkanen skriver till vardags på Liverpool-redaktionen, men han reser gärna runt och ser på fotboll i olika länder, och skriver sen om resan för oss. Missa inte hans senaste resereportage från Bukarest .
Mikael Kristersson på Milan-redaktionen hörs också i Podcast Rossoneri Sverige, där en utläggning om problemen på Curva Sud ledde till att han fick lägga ut texten ännu mer i den här artikeln . Intressant läsning om supporterkultur oavsett lagsympatier.
Oskar Uneland skriver på om Malmö FF på Himmelriket, men också om sin enorma passion för argentinsk fotboll och inte minst läktarkultur. Missa inte texten om hur argentinska läktarramsor tog över hans liv .
Per Malmqvist Stolt är England-redaktör och vår egen fotbollshistoriker. Missa inte hans historiska nedslag på Old School Football, som det här om skandalmatchen mellan Leeds och Liverpool 1974 . Är ni sugna på att lyssna på mer fotbollshistoria, testa gärna podden Fotbollsstofilerna som Per och jag gör för SvenskaFans.
Vi är nog många som vid olika tillfällen frustrerats av divalater från stjärnspelare i våra favoritlag. Därför uppskattade jag hur Sofia Skarin på Atalanta-redaktionen tog bladet från munnen om Ademola Lookman i somras .
Ingen kan mer om grekisk fotboll i Sverige än Andreas Mitsis, som skriver om Super League varje vecka för oss, och om landslaget. Grekland misslyckades i VM-kvalet, för en inblick i varför läs Andreas här . Missa inte heller min intervju med honom med hans perspektiv på den svenska polisens utspel om att ta inspiration från Grekland.
Joakim Sparr är Tyskland-redaktör och en riktig klippa till kollega. Vi som har förmånen att känna Jocke vet att det är raka rör med honom, han säger alltid vad han tycker, inte minst om sitt kära Hertha BSC. Då Berlin-klubben länge varit så misskött blev man van att få en uppgiven harang till svar på frågan “Hur går det för Hertha då?” jag återkommande torterat Jocke med. Därför blev jag extra glad när Hertha äntligen rest sig och Jocke till allhelgonahelgen plötsligt kom in med en krönika om hur han blivit nykär i sin favoritklubb . Optimism smittar av sig särskilt mycket när det kommer från Hörbys främsta pessimist!
Det jag alltid gillat bäst med SvenskaFans är hur det är en plattform för alla oss som passionerade följer vårt lag, oavsett om det är ett allsvenskt lag med ett självklart stort följe här, ett engelskt topplag som haft ett stort följe i Sverige sen Tipsextras glansdagar – eller ett mindre lag som inte har något stort följe i Sverige alls. Även om du inte känner någon annan i landet om brinner för ditt lag är SvenskaFans platsen för dig. Exemplen är många men för att nämna ett har vi Joakim Billtén som skriver om sitt Mallorca , initierat och kunnigt och av lika stort värde för oss som den senaste matchrapporten från ett Stockholmsderby.
Ett liv tog slut, rösten tystnar aldrig
Till sist, den 7 februari fick vi det chockerande beskedet att Kristian Borell hastigt gått bort. För egen del förknippar jag honom i första hand med GOAL, som jag lusläste när jag var liten. Trots att jag fastnade för en helt annan fotboll (den holländska) och alltid haft lite svårt för den italienska fotboll Kristian älskade hade han ett stort inflytande på mig. Han var den förste skribenten jag kände till. Hans texter och listor i GOAL där hans säregna röst alltid sken igenom gjorde att jag som åttaåring först började lägga märke till bylines och fundera på vem som skrivit en text. Ofta för att jag som liten knatte blev upprörd över vem som kunde hävda sådana välformulerade dumheter som att Filippo Inzaghi var Europas bästa anfallare – det var alltid Borell, Kristian. Hans röst och åsikt berörde, ofta höll jag inte med men det var på den vägen jag först lärde mig hur man kan få fram sina tankar och åsikter i text.
Borell, Kristian var framför allt GOAL för mig, men för de flesta var han EuroTalk och SvenskaFans. Hans bidrag för SvenskaFans genom åren går inte att underskatta, dels genom vad han själv direkt gjorde och hur han indirekt influerade otaliga andra skribenter. Därför var det en fullkomlig självklarhet att Guldsköldens hederspris tilldelades honom och överräcktes till hans son Viktor på SvenskaFans 25-årsdag den 5 september.
Det vackraste med fotbollsåret 2025 var att se hyllningarna till Borell, Kristian som strömmade in. Hur bänken vid kajen blev en naturlig minnesplats . Hyllningarna kom också i textform på SvenskaFans från flera skribenter. Malte Solfors på Como-redaktionen om utbytet han hade med Kristian och inspirationen han fick . Emil Gidlöf om en principfast livsnjutare . Milad Kazeroni på Milan-redaktionen om en oefterhärmerlig expert .
Vila i frid, Borell, Kristian. Och skribenter, fortsätt ta lärdom av vad han ständigt gjorde – skrev och pratade medryckande om sina passioner och förde hela tiden fram sitt eget perspektiv, uttryckte sin egen åsikt och stod alltid för den.
