Läs också:
Den 30 november 1980 ligger Ajax under med 2-3 mot FC Twente. Laget hade sjunkit till åttonde plats i ligan, hade fyra förluster på de sex senaste matcherna och var på väg mot ännu en.
Då kliver Johan Cruijff ner från läktaren. Han går fram till grinden som skiljer De Meers läktare från innerplan. Han blir insläppt, han är ju Johan Cruijff. Han sätter sig på bänken bredvid Ajax tränare Leo Beenhakker och börjar instruera. En 18-årig Frank Rijkaard byts in, balansen i laget görs om. Ajax vänder och vinner matchen med 5-3.
Så gick det till när Johan Cruijff handgripligen blev investerad i Ajax igen. Han hade tränat med laget ett tag för att hålla igång efter att ha återvänt från sitt äventyr i USA, men fick inte spela enligt förbundets regler. En vecka före Twente-matchen hade Beenhakker utnämnt honom till ”teknisk rådgivare”. Det var något av en desperat åtgärd från Beenhakker efter en svag säsongsinledning.
Johan Cruijff ger direktiv från bänken mot Twente efter att ha klivit ner från läktaren. Leo Beenhakker i mitten, Bobby Haarms till höger.
Cruijff hade spelat i USA med Wim Jansen, Feyenoord-ikon och del av VM 1974-laget. Han lockade med sig Jansen till Ajax och i nästa match gjorde Jansen sin Ajax-debut – mot Feyenoord, på De Kuip. Jansen var den åttonde spelaren att ta det förbjudna steget mellan klubbarna, och den mest högprofilerade.
Det blev en debut att minnas för Jansen, men inte på det sätt han hoppats. Efter 18 minuter tvingades han bytas ut efter att ha träffats i ögat av en snöboll, förpackad med is, kastad av en Feyenoord-supporter. Feyenoord vann matchen med 4-2.
Ajax spelar upp sig under våren 1981. Beenhakker får sparken i mars efter en konflikt med ordförande Ton Harmsen. Aad de Mos tar över säsongen ut och leder Ajax till andraplats i ligan och en förlorad cupfinal. Samtidigt spelar Cruijff först träningsmatcher med lilla DS’79 från Dordrecht som en sponsordeal, och sen för Levante som vinner ett udda budkrig mot Leicester om hans tjänster. Cruijff är i behov av pengar efter den berömda affären då han lurades av solochvåraren Michel Basilevitj med en rad dåliga investeringar, mest berömt en grisfarm. Efter en skadefylld vår i Levante följde därefter en kort återkomst i Washington Diplomats i USA.
Nya tider, trotjänare ut, talanger in
Ny tränare 1981/82 blir tysken Kurt Linder, med Aad de Mos kvar som assisterande. Trotjänaren Bobby Haarms manövreras ut, Linder vill inte ha honom bredvid sig. Haarms får först en ny roll som scout men saknar träningsplanen. Det sägs att ordförande Harmsen gärna ville få bort Haarms också, som han såg som en rest från sin föregångare Jaap van Praags dagar, då Haarms varit en konstant i Ajax tränarstab sen Rinus Michels tid. Haarms tar över amatörlaget VV Aalsmeer istället.
Frank Arnesen har lämna för Valencia, men dansk-kvoten behålls då en 20-årig vänsterytter ansluter från Næstved. Jesper Olsen, han får smeknamnet ”De Vlo”, Loppan, då han bara är 168 cm lång. Likt Søren Lerby spelar han utan benskydd och med strumporna nedrullade till anklarna. Han kommer att bli en publikfavorit för sina finurliga dribblingar och förmåga att ta sig fram i alla lägen.
Søren Lerby, Henning Jensen och Frank Arnesen.
16 september 1981 förlorar Ajax med 1-3 hemma mot Tottenham i Cupvinnarcupen. Startelvan utgörs av Piet Schrijvers, Keje Molenaar, Wim Jansen, Sten Ziegler, Peter Boeve, Edo Ophof, Dick Schoenaker, Søren Lerby, Tscheu La Ling, Piet Hamberg och Jesper Olsen.
Det var senaste gången Ajax startade en match utan en egenfostrad akademispelare i startelvan. Tre dagar senare mot FC Den Haag var 17-årige teknikern Gerald Vanenburg, fostrad i Ajax, med på mittfältet. Sviten lever sen dess än idag – alltid minst en egenfostrad spelare i Ajax startelva.
Vanenburg och Frank Rijkaard är de två stora tonåriga talangerna i laget. Båda representerar en ny generation stjärnor i holländsk fotboll: de med rötterna i Surinam. Surinam blev fullständigt självständigt 1975 efter en dekoloniseringsprocess som startat efter andra världskrigets slut och pågått i decennier. Under den tiden flyttade många surinameser till Holland i hopp om bättre jobb och framtidsutsikter. Både Vanenburgs och Rijkaards pappor gjorde så, träffade holländska kvinnor, gifte sig och skaffade barn – Gerald och Frank. Båda kom från fotbollsfamiljer. Gerald Vanenburgs farbror Roy är en av de största legendarerna inom surinamesisk fotboll. Rijkaards pappa Herman, som kom till Amsterdam ombord samma skepp som Ruud Gullits pappa George, var också fotbollsspelare.
Vanenburg och Rijkaard var de första som banade väg i Ajax för en lång rad spelare med rötterna i Surinam. Tillsammans med lagkamraten Simon Tahamata, moluckernas fotbollshjälte, var de ledande som postkoloniala fotbollsstjärnor.
Frank Rijkaard, Ruud Gullit, Wim Kieft och Gerald Vanenburg under en landslagssamling 1982.
Sagan om konungens återkomst – del 2
I december 1981 är Johan Cruijff tillbaka i Ajax igen. Hans andra sejour i Washington Diplomats blev kort och skadefylld. Efter en tids stillestånd i förhandlingarna då varken Cruijff eller Ajax ordförande Ton Harmsen verkade vilja ta första steget är kontrakt påskrivet och en riktig återkomst klar.
6 december 1981 är det dags för den stora comebacken. Ajax tar emot Haarlem på ett slutsålt De Meer. Förväntningarna är höga men också osäkra – har Cruijff fortfarande något i sig? Han har redan lagt av med fotbollen minst en gång och hans senaste år har varit fyllda av skador och ekonomiska problem. Hans kropp sägs vara sargad.
I 21:a minuten tystar Cruijff alla tvivlare. Han får bollen av Søren Lerby utanför straffområdet. Slalomdribblar sig förbi två försvarare och vid straffområdeslinjen lättar han bollen mot mål, mitt i steget med en elegant chipp, trots att målvakten Edward Metgod inte ens är ute på mellanhand. Bollen seglar i en perfekt båge över Metgod och precis under ribban in i mål.
”Jopie” från Akkerstraat var hemma igen.
Johan Cruijff under comebackmatchen mot Haarlem, supportrarna på De Meer med en banderoll med budskapet ”Välkommen tillbaka Johan”.
Ajax vann ligan 1981/82 och dundrade in 117 mål på 34 matcher. På våren debuterar en viss Marco van Basten med ett inhopp mot NEC. Han gör mål direkt. Tränaren Kurt Linder lämnar efter säsongen av personliga skäl. Aad de Mos tar över igen, nu som permanent huvudtränare.
Sommaren 1982 ansluter Jan Mølby för att göra Lerby och Olsen sällskap. Marco van Basten och John van ‘t Schip skriver på sina första kontrakt och Cruijff förlänger sitt. Men trots deras talang är det ett annat avtal som tecknas som är mest noterbart. Elektronikfirman TDK blir sommaren 1982 Ajax första tröjsponsor.
Ajax ställer ett riktigt fint lag på planen. ”De Beer van De Meer” Piet Schrijvers vaktar fortfarande målet. Jan Mølby bildar mittlås med Frank Rijkaard, oftast omgivna av stabila Edo Ophof och Peter Boeve, även Keje Molenaar (senare advokat till yrket och svärfar till Matthijs de Ligt) spelar också mycket. En ung Sonny Silooy, näste indonesisk-ättade spelare att göra avtryck i Ajax, spelar en del på högerbacken också. Mittfältet utgörs av Dick Schoenaker, kaptenen Søren Lerby och Johan Cruijff. I kedjan Gerald Vanenburg, Wim Kieft och Jesper Olsen, med John van ‘t Schip och Marco van Basten som inhoppare.
Ajax går som tåget på holländsk mark. I Europacupen blir det tidigt respass mot Celtic. Men man springer hem ligan och vinner också cupen för att säkra dubbeln. I december, nästan på dagen efter Cruijffs återkomst i Ajax, möter man Helmond Sport. Vid ställningen 4-0 gör Cruijff med hjälp av Jesper Olsen något som aldrig kommer att glömmas. Straff för Ajax. Cruijff lägger bollen på straffpunkten – och passar Olsen som störtar in i straffområdet, tar emot bollen och när målvakten Otto Versfeld går ut mot Olsen passar han tillbaka till Cruijff som rullar bollen i mål.
Det förbjudna steget
Under våren 1983 surnar relationen mellan Cruijff och ordförande Ton Harmsen. Snåle Harmsen har fått för sig att Cruijff, som fyller 36 i maj, är för gammal och inte värd lönen längre. Cruijff vill fortsätta spela fotboll. Rasande över att Harmsen ger honom kalla handen gör Cruijff det otänkbara – han kliver över till fiendesidan. En vecka efter att ha vunnit cupfinalen med Ajax presenteras Johan Cruijff som Feyenoord-spelare.
Han skriver ett ettårigt prestationsbaserat kontrakt med Feyenoord med ett syfte: att hämnas på Ton Harmsen. Han lyckas med det också. Även fast Ajax under hösten fullständigt kör över Feyenoord med 8-2 i en av de mest minnesvärda De Klassieker någonsin, så vinner Feyenoord i det långa loppet. Anförda av en gammal Cruijff och en ung Ruud Gullit vinner de dubbeln och Cruijff blir för femte gången utsedd till årets spelare. Sen lägger han av. Ton Harmsen är inte en populär man i Amsterdam.
En otroligt udda syn – Johan Cruijff i Feyenoord-tröja, i aktion mot Tottenham.
I Ajax har under tiden Marco van Basten konkurrerat ut Wim Kieft från centerplatsen och vräker in mål. En ung John ”De Giraffe” Bosman byter av honom. Efter nio år och 269 matcher i Ajax väljer målvaktsbjörnen Piet Schrijvers att lämna, Hans Galjé tar över mellan stolparna. Søren Lerby lämnar också, för Bayern München. Ett tungt tapp. I försvaret har unge Ronald Koeman kommit in bredvid Frank Rijkaard. Han älskar pommes, att driva upp ur försvaret och att skjuta hårt. Ajax slutar trea.
Sommaren 1984 lämnar Jesper Olsen för Manchester United och Jan Mølby för Liverpool. Ajax gör en sund värvning i Ronald Spelbos från Club Brugge, en habil multifunktionell försvarsspelare, och en spännande värvning. 21-årige Rob de Wit från FC Utrecht, ett stjärnskott på vänsteryttern som ersättare för Olsen.
I oktober 1984 tar Ajax en historisk seger då stackars Red Boys Differdange från Luxemburg fullständigt pulveriseras i UEFA-cupen. 14-0 slutar hemmamatchen. Marco van Basten gör fem mål, Ronald Koeman tre, John Bosman två och Ronald Spelbos, Frank Rijkaard, Dick Schoenaker och Gerald Vanenburg varsitt. Det är än idag Ajax största seger någonsin.
Ajax gör en väldigt stark höst och det bäddar för ligatiteln, även fast man tappar formen under våren håller man i den då Feyenoord och PSV också tappar poäng. I maj 1985 får tränare Aad de Mos sparken efter en serie dåliga resultat. Hans tre assisterande tränare fick ta över på interimbasis: Cor van der Hart, Spitz Kohn och Tonny Bruins Slot. Den förstnämnde spelade i Ajax några år på 50-talet innan han blev ett av Hollands första utlandsproffs. Luxemburgaren Kohn hade tidigare själv tränat Twente. Bruins Slot, en tvättäkta amsterdammer, hade aldrig själv lyckats som spelare men via FC Amsterdam kommit till Ajax, han kombinerade rollen som assisterande tränare med att också scouta motståndare – och när han kunde, talanger av intresse.
Sagan om konungens återkomst – del 3
Hur ska Ajax lösa tränarfrågan? Man ringde Johan Cruijff. Ordförande Harmsen fick snällt krypa till korset. Det enda sättet att på något sätt kompensera för det faktum att han varit ordföranden som först lyckats få den förlorade sonen att återvända, bara för att kasta ut honom igen – var ju att vara den som får honom att återvända en till gång. Nu som tränare.
Även om det inte var Cruijffs formella roll till en början, på pappret. På senare år har ju Jonas Therns ovilja att ta alla tränardiplom som behövs för att träna IFK Värnamo blivit något av en följetong i fotbollssverige. Om Thern tycker han klarar sig utan tränarutbildningar – föreställ er då Cruijff. Mannen som alltid varit övertygad om att han vet bäst, som började peka och instruera hur lagkamraterna skulle röra sig redan när han som 17-åring först började träna med Ajax a-lag. Han hade inga diplom och såg inget behov av det heller.
På pappret anställdes Cruijff därför som ”teknisk direktör” med ansvar för allt det fotbollsmässiga – från hur a-laget spelade till hur ungdomsakademin fungerade. Det sades att trojkan assisterande tränare van der Hart, Kohn och Bruins Slot skulle sköta träningarna, men givetvis tog Cruijff i princip omedelbart ledning över de med och när det var dags för matcher hade Ajax lyckats lösa dispens för att en ”teknisk direktör” skulle kunna vara på tränarbänken och klart och tydligt vara tränare i allt utom titel.
Samtidigt släppte Cruijff inte på det andra som rollbeskrivningen ”teknisk direktör” inbegrep, så på det sättet var han mycket mer än bara en tränare eller manager, kalla det vad man vill. Han brydde sig inte bara om a-laget utan tog sig självklart an att omstrukturera hela ungdomsakademin och scoutningen, både på senior- och ungdomsnivå.
Johan Cruijff i samspråk med Marco van Basten under en träning. Till höger den evige framspelaren John van 't Schip.
I särskilt fokus för Cruijff var att hitta unga utvecklingsbara fotbollsspelare och forma dem i Ajax akademi. För att hjälpa honom i detta vände sig Cruijff till mannen som själv upptäckt honom när han som tioåring spelade fotboll på gatan i Betondorp: Jany van der Veen. van der Veen tog inte bara Cruijff utan även bland andra Wim Suurbier och Barry Hulshoff till Ajax när han var ungdomstränare under 1950- och 60-talen. Nu tog Cruijff tillbaka honom till klubben som scout riktad mot att hitta unga lovande spelare för akademin. van der Veens fotbollsöga var odiskutabelt skarpt. Ett axplock av spelare som van der Veen tog till Ajax i unga år: Edgar Davids, Aron Winter, Rob och Richard Witschge, John Bosman, Marciano Vink och Henny Meijer.
Cruijffs stora ändring i startelvan är att unge Stanley Menzo blir ny förstemålvakt. Menzo är känd för sin flärdfulla stil, men andra tränare har tvivlat på hans förmåga då han kan vara fladdrig. Cruijff väljer Menzo före Hans Galjé då Menzo är mycket bättre med bollen vid fötterna och Cruijff ser målvakten som den förste utespelaren. För speluppbyggnaden vill Cruijff ha en målvakt som vågar ha bollen vid fötterna, slå och ta emot passningar. Cruijff säger till Menzo att det inte gör honom något om Menzo begår något misstag, det tjänar laget så mycket över tid om han vågar fortsätta spela som han gör.
Rutinerade Ronald Spelbos och Peter Boeve utgör backlinjen med unga talangfulla Sonny Silooy och Ronald Koeman. På mittfältet John van ‘t Schip med Frank Rijkaard och Arnold Mühren, som återvänt från Manchester United. Den unge påläggskalven när Cruijff var lagkamrat med honom på 70-talet är Mühren nu en 34-årig veteran. Han ersätter den rutinerade Dick Schoenaker som efter ett årtionde av slit på mittfältet och över 300 matcher lämnar Ajax. I kedjan omges Marco van Basten av teknikerna Gerald Vanenburg och Rob de Wit. John Bosman spelar också en hel del som center, då ligger van Basten oftast lite släpande bakom.
Cruijffs Ajax spelar, givetvis, fritt flödande offensivt. Med blandade resultat. Ajax gör 120 mål – men blir ändå bara tvåa i ligan, den största målskörden någonsin av en tvåa. PSV vinner med åtta poängs marginal. De är mycket mer stabila än Ajax, som blandar 9-0 mot Sparta Rotterdam med 1-2 mot Roda. Marco van Basten gör sinnessjuka 37 mål på 26 ligamatcher.
Marco van Basten, John van ‘t Schip, Gerald Vanenburg och flera andra unga Ajax-talanger hade redan innan Cruijff tog över styret tillbringat mycket tid hemma hos Cruijff i hans villa i Vinkeveen. Cruijff höll hov för sina unga lärjungar som insöp varje ord han sa. Nu under hans ledning växer framför allt van Basten ut till fullo och det blir uppenbart att den enigmatiske, tystlåtne ynglingen från Utrecht är något alldeles extra. Det går upp för fler och fler att Ajax i van Basten har den mest talangfulle spelaren i landet sen Cruijff själv spelade.
Eftersom hans målskytte var så extremt överskuggar det nästan hans andra kvaliteter. Nästan som att folk ibland glömmer att han var så mycket mer än bara en målmaskin. Som nämnt gjorde Cruijff ibland draget att spela med både van Basten och John Bosman, två naturliga centrar där nickspecialisten Bosman – inte för intet kallad ”De Giraffe” var ännu mer utpräglad nia. van Basten gled då ner och kunde lika väl agera framspelare, med sitt spelsinne var han egentligen lika bra på att spela fram andra som att göra mål själv. Och han gjorde ju mål på alla sätt och vis. Påpassligt i straffområdet, i samspel med andra, frisparkar, otroliga solomål efter dribblingsräder och konstmål som bicycletas och förstås den oförglömliga volleykanonen i EM-finalen 1988.
Efter Jany van der Veen fanns det en till som Cruijff verkligen litade på när det kom till hur man skulle göra Ajax bra igen. Bobby Haarms, ”Den gode bödeln”. Som efter att hans spelarkarriär spolierats på 1950-talet av skador blev Rinus Michels assisterande tränare och en institution i Ajax som rehabtränare och spelarnas ständiga bollplank. Han levde i princip på träningsanläggningen och hjälpte till med både a-lag och ungdomslag. Efter 14 år som assisterande tränare lämnade han Ajax 1981 när han blivit omplacerad som scout, då han saknade träningsplanen gick han till Volendam istället. 1986 tog Cruijff tillbaka honom där han hörde hemma på: på Ajax träningsplan och bredvid honom själv på tränarbänken.
Kometkarriären som avbröts
Sommaren 1986 drabbades av en tragedi. Den 23-årige vänsteryttern Rob de Wit, som blivit en stor publikfavorit under sina två säsonger, drabbades av en hjärnblödning när han var på semester i Spanien. De första prognoserna var relativt goda – tillräckliga för att hans lagkamrater i Ajax kunde kosta på sig att skicka ett skämtsamt krya på dig-kort med texten ”Vi visste inte att du hade en hjärna!”. de Wit skickades sen till Sverige för behandling, men den föll inte väl ut och det blev snart tydligt att de Wit aldrig skulle kunna spela fotboll igen. En mycket lovande karriär tog abrupt slut i förtid – förutom att vara en av Ajax klarast lysande unga stjärnor hade de Wit också gjort avtryck i landslaget med viktiga mål i VM-kvalet. Om det inte vore för hjärnblödningen hade han förmodligen varit en del av EM-guldtruppen 1988.
Det spelas en välgörenhetsmatch för Rob de Wit på De Meer den 28 maj 1988, Ajax mötte holländska landslaget. de Wit blev sen scout för sin moderklubb FC Utrecht och skrev krönikor i De Telegraaf. Han drabbades av en till hjärnblödning 1993 när han var 30 och en till 2005 som 42-åring. 2013 fick han äran att räcka över titelskölden till Ajax lagkapten Siem de Jong när Ajax vunnit Eredivisie igen. Han lever numera pensionärslivet.
Rob de Wit hissas på axlarna av sina tidigare lagkamrater, Aron Winter och Dick Schoenaker.
Ajax i Sverige
de Wits namne Rob Witschge flyttas upp underifrån för att ersätta honom på vänsteryttern. Fler hål behövde täppas till i startelvan. Philips hade börjat investera stort i PSV nu och på så vis pungat ut och lockat till sig både Ronald Koeman och Gerald Vanenburg från Ajax. John van ‘t Schip flyttades tillbaka upp som högerytter efter att ha spelat mittfältare senast, för att ersätta Vanenburg. Koeman ersattes genom att Frank Rijkaard flyttades ner från mittfältet, och på mittfältet klev nyförvärvet Jan Wouters in. En ung Danny Blind, ny från Sparta Rotterdam, tog också plats i backlinjen framför Stanley Menzo som i övrigt utgjordes av Ronald Spelbos och Sonny Silooy. John Bosman och en ung Aron Winter växlades ofta om för den sista platsen i startelvan.
Ajax började säsongen 1986/87 bra och slog toppkonkurrenterna PSV och Feyenoord. Men van Basten drogs med ständiga skadeproblem med sina bräckliga fotleder. Under andra halvan av säsongen börjar Ajax tappa mark i ligan, PSV lägger allt krut där medan Ajax kämpar på flera fronter då man är kvar i både cupen och Cupvinnarcupen. Under våren 1987 slår sig nästa stora talang in sig i a-laget: Dennis Bergkamp. 17 år ung, tanig och blond. Han utgår oftast från en kant men får med sitt spelsinne utrymme att röra sig fritt som Cruijff själv helst gjorde.
I takt med att ligan glider ifrån Ajax lägger man krutet på Cupvinnarcupen. Efter att enkelt avfärdat Bursaspor med totalt 7-0 och Olympiakos med 6-1 i de första rundorna var det i mars dags för kvartsfinal – mot Malmö FF. Bortsett från spridda träningsmatcher under första halvan av 1900-talet, och Intertotocup-matcher mot MFF och IFK Norrköping på tidigt 60-tal, så var detta första gången Ajax mötte ett svenskt lag.
Första matchen spelades på Malmö Stadion den 14 mars 1987. Ajax kom med starkast möjliga lag. Stanley Menzo i mål, Sonny Silooy, Frank Rijkaard, Ronald Spelbos och Danny Blind i backlinjen. Arnold Mühren, Jan Wouters och Aron Winter på mittfältet. John van ‘t Schip, John Bosman och Marco van Basten i kedjan. Dennis Bergkamp hoppade in. Janne Möller vaktade MFF:s mål. I backlinjen fanns Magnus Andersson. Hasse Borg, Ingemar Erlandsson och Kenta Jönsson. Torbjörn Persson, Leif Engqvist, Anders Palmér och Jonas Thern på mittfältet. Masse och Lasse i kedjan – Mats Magnusson och Lasse Larsson.
Ajax stjärnspäckade lag till trots var det MFF som vann första mötet då ett straffmål av Torbjörn Persson blev den enda nätkänningen. Fyra dagar senare spelades returen på De Meer. Då gick Dennis Bergkamp in i startelvan på Aron Winters bekostnad. Marco van Basten utjämnade dubbelmötet i första halvlek. I halvtid ersattes Bosman av Winter och tur var det för snart gav Winter Ajax ledningen. van Basten avgjorde sen med sitt andra mål och det gjorde inget att han sen missade en straff i slutminuterna. Ajax första ordentliga möte med svenskt motstånd hade fallit väl ut.
Lagkaptenerna Marco van Basten och Ingemar Erlandsson hälsar på varandra inför första matchen på Malmö Stadion.
I semifinalen väntade Real Zaragoza. Den första matchen nere i Spanien blev något av ett spektakel. Ajax vann med 2-3 efter två nickmål av John Bosman och ett av Rob Witschge. Beskedlige Bosman blev sen utvisad, både Blind och målvakten Menzo varnade och en Zaragoza-spelare också utvisad efter palaver i slutet. Returen på Olympiastadion i Amsterdam inför 55 000 åskådare blev en enklare historia för Ajax som dominerade matchen och vann med 3-0 efter mål av John van ‘t Schip, Witschge och Rijkaard.
Östtyska Lokomotiv Leipzig väntade i finalen på Olympiastadion i Aten. Ajax saknade avstängde Bosman och skadade Danny Blind och Ronald Spelbos. Rutinerade Peter Boeve och orutinerade Frank Verlaat gick in i backlinjen bredvid Rijkaard och Silooy. Menzo i målet som vanligt. Wouters, Winter och Mühren på mittfältet, van ‘t Schip, van Basten och Witschge i kedjan.
Som ofta blev finalen inte den roligaste matchen i turneringen. Marco van Basten avgjorde den när han nickade in ett inlägg från Sonny Silooy efter tjugo minuter. Det blev matchens enda mål och Ajax stod som mästare av Cupvinnarcupen för första gången. Klubbens första europeiska pokal sen Europacup-triumferna 1971-1973. Ajax vann sen den inhemska cupen igen, men kom tvåa i ligan bakom PSV.
Flera stora farväl
Det blev van Bastens farväl till Ajax. Sommaren 1987 lämnade han för AC Milan, en övergång framdriven av hans agent Cor Coster (Cruijffs svärfar och agent) och att det börjat skära sig lite mellan van Basten och Cruijff och Ajax. Mycket på grund av hans evigt krånglande fotleder. Föregående vinter hade han opererat sin vänstra fotled, men i samma vända självförvållat skadat den högra då han i frustration stod för en klumpig glidtackling som mest skadade honom själv. Hur mycket Cruijff ändå spelade honom under våren, trots konstant omvårdnad av fotleden, lär ha lett till spänningar mellan läromästare och adept. Han lämnar Ajax med 152 mål på 172 matcher totalt i alla tävlingar.
Sonny Silooy lämnade också, för storsatsande Racing Club i Frankrike. In kom unge anfallaren Hennie Meijer från Roda och rutinerade dansken Jan Sørensen från Feyenoord. Han blev den fjärde spelaren att ta steget direkt från Feyenoord till Ajax. Lloyd Doesburg, kompis till Menzo med rötter på Surinam precis som honom, kom in som ny reservmålvakt. En mer udda värvning var irländske mittfältaren Frank Stapleton från Manchester United, som blev en menlös flopp i Ajax.
7 augusti 1987 drabbas Ajax av sorg då fd ordföranden Jaap van Praag avlider i sviterna av skador han ådrog sig i en bilolycka. Han blev 77 år. Mer om van Praag, som ledde Ajax under klubbens största era i klubbhistorien, går att läsa i tidigare delar.
Ajax börjar inte säsongen 1987/88 bra. Man saknar van Basten förstås, men framför allt drabbas laget av flera skador vilket gör att Cruijff får evigt pussla med startelvan. Förutom Meijer som gör hyfsat med mål levererar inte nyförvärven heller. Dessutom börjar det slita sig mellan Rijkaard och Cruijff, och efter ett lagmöte förlorar Rijkaard kaptensbindeln han ärvt från van Basten. Jan Wouters blir ny kapten, men åker snart på en långtidsskada så John van ‘t Schip tar över bindeln. Sørensen och Boeve råkar i luven med Cruijff och skeppas iväg på lån under senhösten. Samtidigt kommer Peter Larsson in från IFK Göteborg när den svenska säsongen är slut, handplockad av Cruijff. Han blir den andre svensken i Ajax efter Inge Danielssons glansdagar 1969-1970.
Rijkaard lämnar sen också, för Sporting Lissabon. Det sätter punkt för en rörig tid med märkliga transferhistorier runt Rijkaard. Året innan var han en av flera spelare PSV försökte sno åt sig, och någon form av vagt förkontrakt tecknades, innan Rijkaard sen förlängde kontraktet med Ajax och det hela mynnade ut i att Rijkaard blev kvar i Ajax då PSV rev förkontraktet i utbyte mot 2,5 miljoner guldern från Ajax. “Bästa övergången någonsin”, ska PSV:s kassör ha sagt.
Bakom kulisserna sliter det sig rejält mellan Cruijff och klubbledningen med ordförande Ton Harmsen i spetsen, ännu en gång. Cruijff, som redan försöker styra allt fotbollsmässigt, kräver nu fullständig carte blanche vad gäller övergångar, att få sälja och köpa spelare precis som han vill utan inblandning från ledningen i övrigt. Ledningen är inte pigga på det. Samtidigt hade ledningen börjat tvivla allt mer på Cruijffs ledarskap. Två cuptitlar och Cupvinnarcup-titeln i all ära, men två gånger om hade man sackat efter PSV i ligan som ändå var det viktigaste.
Den 4 januari, med Ajax återigen på andraplats i Eredivisie, avgår Johan Cruijff. Trots de interna slitningarna kommer det oväntat, typiskt honom hade Cruijff helt enkelt själv bestämt sig utifrån eget huvud att han nu var han klar med de här personerna som han ansåg motarbetade honom, och genast vände han på klacken och gick. I media rapporteras att ordförande Harmsen manövrerat mot Cruijff, och i första hemmamatchen efter Cruijffs avgång riktades starka burop mot den impopuläre ordföranden. De assisterande tränarna Bobby Haarms och Spitz Kohn tillsammans med Barry Hulshoff, mittbacksgeneralen från 70-talet som nu var ungdomstränare i klubben, tog över som en gemensam interimtrojka säsongen ut. Hulshoff var den som främst ledde, åtminstone utåt.
Så slutade Johan Cruijffs tredje sejour i Ajax, lika abrupt som de två första. 1973 vände han på klacken och gick till Barcelona när det skar sig med lagkamraterna. 1983 vände han på klacken och gick till Feyenoord för att straffa ordförande Ton Harmsen. 1988 vände han på klacken och gick efter att det återigen skurit sig med Harmsen.
Det var hejdå, för den gången. För givetvis skulle tiden visa att Jopie från Akkerstraat inte kunde hålla sig borta från Ajax. De satt ihop. Men det är en senare historia.
Barry Hulshoff och Bobby Haarms på träningsplanen dagen efter Johan Cruijffs avgång.
