Den enda skillnaden mot den som jag presenterade i inför-artikeln till denna matchen, det var att Jonathan Bland gick in på det centrala mittfältet istället för Patrick Kelly.
Barnsley inledde matchen klart bäst, och redan i den fjärde minuten så testade Luca Connell Huddersfields målvakt Goodman.
Goodman räddade förvisso det försöket, men han skulle verkligen hamna i händelsernas centrum under den första halvleken, och inte på något positivt vis.
För fyra minuter senare så tog sig Ogbeta runt på vänsterkanten och fick in ett tillsynes misslyckat inspel. Goodman släppte dock retur, rakt i gapet på Davies Keillor-Dunn som kunde smacka in 1-0 för Barnsley.
Huddersfield höjde sig efter målet, och spelade stundtals bra fotboll. De såg farliga ut på sina hörnor, men det fanns mer att önska från deras nickavslut.
Alfie May fick också han en riktigt vass chans att kvittera, fint framspelad av Harness. Avslutet täcktes dock förtjänstfullt bort av Barnsleys försvar.
Istället för kvittering så skulle Goodman återigen hamna i händelsernas centrum i matchminut 38. Shepherd slog en fin djupledsboll på vänsterkanten för McGoldrick. Goodman kom ut och skulle avstyra, men McGoldrick var först på bollen, Goodman kolliderade istället vårdslöst rakt in i McGoldrick.
Domaren behövde inte mycket betänketid för att dra upp det röda kortet, och Huddersfield ner på 10 man.
Efter utvisningen återtog Barnsley kontrollen över matchen, och laget skulle också hinna utöka sin ledning innan halvtidsvilan.
Luca Connell fångade upp en andraboll efter en hörna, fick iväg en hårt pressad vänstervolley som träffade en försvarare på vägen och ställde inbytte Nicholls i Huddersfieldsmålet, och 2-0 till Barnsley.
Ledningen var på inget sätt orättvis, Huddersfield skapade förvisso en del men lyckades inte få iväg något avslut på mål under de första 45.
Halvtid 2-0
Den andra halvleken var händelselös, Barnsley vårdade bollen och anföll nästan inte alls, Huddersfield försökte förvisso under en period, men det är svårt att reducera om man inte ens får iväg något avslut på mål.
Sista kvarten så såg gästerna uppgivna ut, och då vågade Barnsley också attackera en del.
I den 83:e minuten så rullade Barnsley upp Huddersfields försvar totalt, och DKD kunde rulla in sitt andra för kvällen i mer eller mindre öppet mål.
Linjemannen höjde dock sin flagga och målet underkändes.
Davies skulle dock inte behöva deppa särskilt länge över det beslutet, endast en minut senare så skulle han ändå få göra sitt andra för kvällen.
DKD höll sig då framme på en retur efter att Phillips lossat högersläggan, på klassiskt målkungs maner kunde han stöta in 3-0 för Barnsley i öppet mål.

Davies Keillor-Dunn firar 3-0 målet.
Under Conor Hourihane så har vi endast lyckats hålla nollan i en match av arton. Denna eftermiddagen så var jag övertygad om att vi skulle lyckas, Huddersfield var uppgivet och skapade ingenting.
Men tji fick jag, när inte motståndarna kan skapa chanser på egen han så stod Ogbeta för en bjudning de lux.
En löst slagen hemmåtpass fångades upp av Joe Taylor, han rundade Murphy Cooper och kunde skicka in 3-1 i öppen målbur.
Riktigt synd, Cooper hade då inte ens fått ett skott på sig.
Målet förtar dock inte glädjen över två derbysegrar på mindre än en vecka. Just mot Huddersfield så har vi dessutom haft otroligt svårt nu på senare tid, inför dagens match så hade vi fem raka förluster mot dem.
Utvisningen blev kostsam för gästerna idag, trots den så tycker jag att Barnsley vann rättvist.
Återigen så var det en laginsats, men jag vill ändå lyfta fyra spelare lite extra.
Mittbackarna Earl och Shepherd var väldigt stabila i sitt defensiva arbete matchen igenom, Luca Connell regerade på mittfältet, och Davies Keillor-Dunn höll sig framme när han väl fick chansen.
I och med segern så gick Barnsley upp fjärdeplats i tabellen, tre poäng bakom serieledande Cardiff.
Barnsley-Huddersfield 3-1
1-0 Keillor-Dunn 9
2-0 Connell 44
3-0 Keillor-Dunn 85
3-1 Taylor 88
Publik:17700
Laguppställning 4-2-3-1
Cooper
Watson, Shepherd, Earl, Ogbeta(de Gevigney)
Connell, Bland(Kelly)
Vickers, Phillips, Keillor-Dunn
McGoldrick(Farrugia)