25 grader, en stekande sol, TV4 på plats, Göteborgsvarvet med 60 000 deltagare och många fler åskådare runt om i staden samt en VM-semifinal i Globen. Med den konkurrensen hittade bara 1 200 personer till Gamla Ullevi, och de fick se ett ÖIS med både Emil Karlsson och Jakob Lindström tillbaka i startelvan. De tillskotten gav hopp om ett bättre anfallsspel och ett första mål sedan 4-2-vinsten mot Landskrona, som har följts av tre mållösa matcher.
 
Men det var gästerna Sundsvall som inledde starkast, och om det inte vore för att Peter Abrahamssons bästa vänner var på så bra humör så hade Sundsvall tagit ledningen redan tidigt. Med åtta minuter på klockan så strök ett skott utifrån ribban, men känslan var att Abrahamsson hade kontroll på situationen. Det hade han däremot inte fem minuter senare när Daniel Sliper hann före Azulay och resten av backlinjen på en längre lyftning i djupled. Skottet på friläget tog i stolpen, och returen som hamnade hos Johan Eklund flög högt över.
 
ÖIS första riktiga målchans fick Jacob Ericsson. Efter bra, smånätt spel på kanten så vann Oskar Wallén en duell och fick ytor att avancera på – och det efterföljande inspelet hittade fram till Ericsson. Yttern gick på avslut direkt med vänster bredsida, men bollen passerade kortlinjen en meter på fel sida stolpen. Även Emil Karlsson fick ett läge att spräcka dödläget i matchen när han vid kortlinjen ryckte förbi en försvarare, inåt i plan, och avlossade sin bössa vilket tvingade Berglund till att sträcka ut sina två meter.
 
I samband med detta, efter dryga timmen, skapades ett litet tryck i en halvlek som annars gick i (små) vågor fram och tillbaka. I minut 34 borrade Lundgren ner huvudet och tog sig förbi en försvarare på kanten för att sedan lyfta in bollen till Ohlsson som nickade mot det bortre hörnet, förbi målvakten, men en försvarare agerade extramålvakt och rensade undan strax innan mållinjen. Strax innan halvtidsvilan borde Sundsvall ha blivit tilldelade en straff då David Leinar gick i vädret med handen i en onaturlig position och fick bollen på den. Domare Daradic höll dock inte med, och 0-0 stod sig. Övrigt värt att notera från den första halvleken är att just Leinar fick en ordentlig smäll mot sin vänstra fot och såg ut att behöva bytas ut – men vår alldeles egen Stålman härdade ut och kom tillbaka även efter pausen.
 
Så värst mycket hände dock inte i den andra halvleken. Matchbilden var fortsatt jämn och Sundsvall hade mycket boll, men chanskolumnen ekade tom för båda lagen. Inlägg, skott utifrån och fasta situationer skapades – men så värst farligt blev det sällan. ÖIS tappade mycket boll i uppspelsfasen och fick aldrig till något ordnat anfallsspel vilket i sin tur ledde till ett långt lag när Sundsvall sedan ställde om. Hettan och den klibbiga luften bidrog givetvis till denna utveckling, och i slutet var det krampkänning hos flertalet spelare.
 
Chennoufi sköt strax över från distans, Bengtsson matade på med långa inkast och Lundgren fick ett bra skottläge med matchens sista spark – men fick felträff. Så mycket behöver egentligen inte sägas om denna halvlek som i ärlighetens namn var ett regelrätt sömnpiller. 0-0 blir resultatet vilket definitivt kan anses vara rättvist även om Sundsvall var något vassare i den berömde sista tredjedelen. ÖIS får en poäng att lägga till samlingen och får fram till torsdagens möte med Varberg slipa på det offensiva spelet. Annars får nog Hans Prytz göra slag i saken och fullfölja vad han sade vid bänken idag.
 
”Ska man behöva gå in och göra det själv eller?”