Det lag som började matchen bäst var Inter. Man lyckades tidigt hitta runt på kanterna och hota med sina yttermittbackar, något som skulle ge utdelning. I matchens 11:e minut blev D´Ambrosio kvällens första målskytt, det efter en passning snett inåt bakåt av Biraghi. Efter ledningsmålet var Inter fortsatt det laget som satt i förarsätet, men förutom en imponerande löpning av Bastoni, som sånär kunde frispela Lukaku, så saknades målchanser. Däremot så vaknade bortalaget till ordentligt, mycket tack vare sin kapten Insigne som gjorde allting rätt, förutom att hitta in bakom Handanovic. Det var för hemmalaget en lättnad när domaren satte pipan i munnen och man kunde få gå in till halvtidsvilan med en instabil 1-0 ledning.

Napoli som spelade riktigt bra den avslutande kvarten av den första halvleken skulle fortsätta på inslagen väg även i matchens andra halvlek. Inter hade kämpigt att få till etablerade anfall och fick istället fokusera på att försvara sitt egna mål. Det var längesen man såg ett Inter som haft det så tufft som de hade under gårdagen. Hade spelarna i Napoli haft en bättre skärpa i sina avslut så hade de besegrat Inter.

Efter en timmes spel så bytte man in Il Toro istället för Sanchez, ett byte som jag ärligt kan medge att jag inte jublade över. Men ungefär kvarten senare skulle Martinez, helt på egen hand, göra ett otroligt läckert mål. Ett mål som han valde att fira genom att gestikulera med handen att det pratats om honom och att det nu kan slutas med det. Glädjande att se honom göra mål igen, men han har mycket kvar att bevisa innan han kan tysta alla kritiker.

Nu har man alltså en enda match av seriespelet kvar. En säsong som under stora delar varit riktigt bra. På lördag ska det i Bergamo avgöras. Ska Inter eller Atalanta sluta på andraplats? Det kommer bli en otroligt spännande match där Inter “bara” behöver en poäng för att säkra silvret.

Forza Inter!